Bilden togs på självständighetsdagen då rådhuset, som ligger till höger men som inte syns på bilden, var belyst i blått och vitt. Finlands självständighet firade 100 år då.
Nu är julgranen borta och vi har fått mycket snö.
Men jag tycker bilden är fin.
Och eftersom hela dagen går i Tammerfors på cupfinalen i dag – HEJA TOR ❤ – så kanske det här blir enda inlägget idag. Vi kommer ju hem från matchen först efter midnatt.
I kväll är det självständighetsdag och bal på slottet i Helsingfors.
Jag ska kolla den på tv:n, klä upp mig lite och tända blåvita ljus.
Jag tänker på min morfar som gav sitt liv för Finland.
2017 blir ett festligt år med många evenemang som påminner om det stundande 100-års jubileet. Finland fyller 100 år den 6 december 2017.
Från det ena till det andra. Jag är åter mitt uppe i en städ- och sorteringsboom. Nu ska möblerna äntligen hitta sina rätta platser och jag hoppas få min stora spegel monterad i dag.
Som liten var jag en verklig slarvmaja. Jag delade rum med min syster. Hennes halva var alltid i ordning med sakerna i prydliga rader. Min halva var som efter ett bombnedslag och min säng svävade nästan i luften för att jag hade ett sådant virrvarr av saker i högar under den 🙂
På äldre dar vill jag ha ordning och reda. Jag vill hitta varenda sak, inte slösa tid på att leta.
I går ordnade jag mina värmeljus i en skolåda 😀
Det ringde på min dörr. Vilket hör till ovanligheterna. För om jag väntar en gäst har jag låtit honom eller henne komma in i trapphuset genom att svara på en summer från bottenvåningen. Och då jag vet att någon är på väg upp öppnar jag dörren innan personen hunnit ringa på.
Vi har också haft lappar vid ingången där disponenten skrivit att vi inte får låta okända komma in i trapphuset. Olika försäljare har börjat röra sig i trakterna och många tycker det känns otryggt.
Så jag var lite skeptisk men öppnade dörren ändå. Och hur glad kan man bli för ett överraskningsbesök? Där stod min härliga granne och hennes barnbarnsbarn med pepparkakor de nyss bakat. Och de hade tänkt på MIG, på denna självständighetsdag.
Jag blev väldigt rörd och glad.
Och åt upp pepparkakorna genast 🙂
För min del firades årets första julfest i går. Helt okay tidpunkt. Tycker det är lite väl tidigt att fira i november, men många anser sig väl tvungna till det för att kampen om lediga utrymmen är stor.
I dag då vi firar att Finland varit självständigt 96 år får vi i Lovisa snöblandat regn. Himlen är grå. Så den kanske gråter över alla liv som offrades i kriget mot Ryssland.
Man kan ju se på den här dagen på olika sätt. Minnas de som dog och skänka dem en tacksamhetens tanke. Men man kan också skåla och vara glad för att vi har det så bra i dag.
I går såg jag ett fint moln som jag försökte föreviga med kameran. Det var inte så lätt att få en bra bild i motljus genom fönstret.
I kväll hejar vi på Tor i innebandyligan då Koovee från Tammerfors kommer på besök. När matchprogrammet planerades verkar ingen ha tänkt på att den här dagen faktiskt är en helgdag.
Lite smygreklam blir det ju, men då vi såg den här osten i affären tänkte vi – vad smakar den måhända, choklad javisst, men ostchoklad? Helt gott faktiskt, men man glömmer fort att den har med ost att göra, den blir mer som vilken chokladkräm som helst.
I dag har jag också skrivit ett blogginlägg på arbetsbloggen. En av Hufvudstadsbladets redaktörer tycker det är opraktiskt att självständighetsdagens bal i år arrangeras i Tammerfors. Jag tycker att vår presidents beslut var bra!
Och så avslutningsvis en liten bildkavalkad.
Nu har den nya restaurangen på Kretsgången öppnat. Jag undrar om fåglarna hittar hit, vi har ju inte annonserat om öppningen i lokaltidningen.
Men om jag hänger upp några talgbollar inom kort och också sätter nötter på brädet, så ska väl våra vänner fåglarna hitta hit!
Och så tände vi ett ljus i en liten lykta som vi placerade på en stubbe. Till gårdsägaren Gun-Lis minne, det är lite över ett år sedan hon gick bort. Ljuset lyser i dag också till minnet av alla som stupade i kampen om Finlands självständighet. I dag, den 6 december, hedrar vi också alla de krigsveteraner som ännu lever – leden av dem glesnar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 