Paus i skugga under träd

Värmeböljan håller i sig. Har tappat räkningen då det gäller hur länge den pågått. Är vi inne på fjärde veckan?

Förde tre postcrossing-kort till brevlådan vid K-Supermarket och handlade samtidigt lite där. Fick ingen skjuts i dag men jag har två korgar på min cykel så det mest nödvändiga får jag alltid hem.

Har uppförsbacke hela vägen hem, så det gäller att gå på den skuggiga sidan av Östra Tullgatan. Pausar halvvägs under ett stort träd.

I går hade jag tänkt skåla för Schweiz. Jag önskade att laget efter straffsparkarna skulle ta sig vidare i fotbolls-EM. Laget hade ju klarat hela den 30 minuter långa förlängningen med tio mot elva man.

Men jag tog ut glädjen i förskott. Spanien var bättre på straffarna och skickade hem Schweiz 😥

Nu får vi heja på Danmark!

Ska på 50-års fest i dag så jag missar troligen Danmarks match, men det går ju att se höjdpunkterna i repris efteråt.

Veckans ord, SKÅLA och Skyltsöndag den 7 februari 2021

Jag slår ihop två utmaningar nu då jag dels under veckan glömde Sannas utmaning, dels inte fick det gjort att ta en färsk bild till den.

SKÅLA-bilden är från i somras, då jag träffade min vän Marina och hennes dotter Anne som bor utomlands men som var i Lovisa då. Med respekt för coronan satt vi utomhus och höll avstånd, och det är alltid ett spektakel med karantäntider då någon kommer från annat land till Finland. Och samma spektakel då personen åker tillbaka till sitt andra hemland, karantän även där.

Bilden får mig att längta tillsommaren nu när vi har minus femton grader kallt.

Bidraget till bloggvännen BP:s skyltsöndag ger dagens korta lektion i finska. För några dagar sedan var hissen tillfälligt ur funktion i vår trappa.

Tack Martina för trevlig eftermiddag!

Äntligen blev den av, en träff som vi planerat länge. Ibland är det svårt att få tidtabeller att synka, då man jobbar mycket och på olika orter. Men i dag hade vi båda en ledig dag och vädret gynnade oss. Det var mycket folk i rörelse på Skeppsbron, fastän det som vanligt inte syns på mina bilder 😀

Martina och jag är ”gamla” skolkompisar och har mycket att prata om varje gång vi ses.

Kycklingkorgen kanske lite tystade munnen, men inte mycket 😀

Vi hade olika anledningar att skåla, och då passar man ju på!

Vi hann med ett besök i sjöfartsmuseets hantverkarbod…

… och vi tittade också in i Karamaloo som säljer hantverk från olika afrikanska länder.

Och sedan satt vi ännu på en bänk och tittade ut över Lovisaviken och pratade om allt möjligt. En värdefull stund tillsammans med en god vän ❤

Sommaren är här!

 

Snart årsdag

Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.
Påminnelse om första maj på whiteboarden på jobbet och ballonger inför valborgsmässoafton.

Detta ska INTE bli ett sorgligt inlägg. Och första maj ska INTE bli en dag då jag med tungt hjärta minns vad som hände för ett år sedan.

Men vi kommer inte ifrån att datumet första maj för alltid kommer att förknippas med den dag då jag fick VETA. Min man hade träffat en annan kvinna. De facto hade han gjort det redan några månader innan.

Min lilla värld rasade samman.

Året som gått efter att jag hittade de avslöjande sms:en har varit svårt på många sätt. Men tack vare goda vänner och terapi har jag kommit en bra bit på väg mot något nytt.

Sommaren 2014 krävdes en psykisk kraftansträngning då jag skulle ta mig från åsen där jag bodde då till Skeppsbroområdet. Jag tyckte att alla stirrade på mig, jag kände mig fet och ful. Där går hon den där som blev lämnad efter sexton års äktenskap.

Många sa då till mig att jag skulle hålla huvudet högt. Det var inte mitt fel att maken hittat en ny kärlek. Jag fick också rådet att festa loss, resa bort osv.
Men jag klarade inte av det, inte då för ett knappt år sedan.

Sedan dess har mycket hänt. Jag lever inte i ett nytt förhållande men både nya och gamla manliga bekantskaper har lärt mig förstå att jag är fin som jag är.

Jag är alltså ensam men känner mig inte längre övergiven som då. Jag trivs i mitt eget sällskap och för att kläcka ur mig en kliché – jag har lärt mig glädjas åt små vardagliga ting. Bara jag, och ingen annan än jag, kan se till att mitt liv blir just så som jag vill att det ska bli.

Om en dryg vecka reser jag till Amsterdam och om knappt tre månader till Norge där jag ska åka Hurtigruten, i grupp men ändå ensam.

Fredagen den första maj tänker jag gå till Saltbodan med några vänner. Är du också på väg dit så är du välkommen att komma fram till mig och skåla för mitt nya liv. Jag lovar ge dig en kram!