Bokslut bättre än att passa barn?

Här är jag på väg till dagens jobb. Bokslutsinfo i rådhuset. Det var kallt och blåste som attan, vilket inte syns på bilden för det är ju underbart med blå himmel och sol!

Upp för trapporna till andra våningen där bokslutsinfot arrangerades.

Rubriken handlar om det att jag ska göra det jag kan, det jag är bra på, det jag gjort under snart fyrtio år. Alltså att jag varit och är lokaljournalist.

Jag ska kämpa på ett par år till innan jag får heltidspension. Och jag har tänkt att OM jag inte klarar mig på frilansjournalistens inkomster och liten 25 procents pension så kanske jag kan fråga om det finns möjlighet till inhopp i skolor eller på daghem… Men sedan kom jag på andra tankar, efter att ha talat med en som jobbar på dagis.

Jobbet lämpar sig inte för en som kanske har problem med ryggen ibland. Och hur ser det ut om jag ska hoppa över stock och sten ute i skogen där barnen så gärna vistas och rusar runt. Och om jag ska ha ansvar för sju barn? Jag som tycker att det är mycket att hålla reda på TVÅ saker, för att då inte tala om levande varelser som far fram som jehun… Nej, ingen förälder skulle vilja lämna sitt barn till en sådan tankspridd tant, hur mycket hon än älskar barn.

Och jag skulle ju inte få använda så kallade flexi-band för barnen. Sådana som man använder för hundar. Stopp, du springer inte hit och du springer inte dit… Nej, nej. Inser att det inte funkar. Tyvärr.

Jag kanske bara kunde få läsa sagor för dem. Natta dem, trösta dem? Men det finns nog inget betalt jobb som går ut enbart på sånt.

Således har jag kommit fram till det att jag ska göra det jag är bäst på. Att skriva om lokala händelser, sitta på pressinfon, intervjua människor. Skriva om stadens bokslut… argh 😂

Kreativiteten kommer långsamt tillbaka

Mina teckningar är naivistiska. Jag kommer inte att försöka sälja dem eftersom jag ibland ritar Muminliknande figurer. Men att bara teckna för sig själv och sedan skriva texter till, texter som är min personliga humor, med ordlekar och sånt, det är säkert ok.

Jag har ju varit så pass förföljd under åren då jag bloggat, att jag därför blivit helt överdrivet försiktig. Jag har omkring 10 000 läsare i månaden, men alla ger sig inte till känna med kommentarer. Det har ändå funnits tider då jag tvingats förklara för bland annat chefer vad jag menat med det jag skrivit, eftersom någon nagelfarit mina texter och känt sig träffade eller fel behandlade.

Egentligen är ju allt sånt här löjligt. Med tanke på vad människor tillåts skriva på sociala medier i dag, utan att bli tillrättavisade och ifrågasatta. Men den lilla staden och mitt ”kändisskap” här har bidragit till en del konsekvenser och krav. Tänk efter, vad skriver du och om vem, hur kan det tolkas… osv.

Jag känner ändå nu då jag återfått mer frihet genom att bara vara en frilansare bland många andra, utan chefsmantel över axlarna – att jag kanske åter kan börja skriva vad jag vill och rita vad jag vill. Sätta färg med färgpennor på mina teckningar, skriva noveller, böcker, vad som helst!

För länge sedan fick jag idén om att skriva ”Lilla kukboken” istället för ”Lilla kokboken”. Det fanns så många roliga historier om en snopp som tänkte och sa olika saker och jag såg alla teckningar av den framför mig. Det här skulle inte vara något sexistiskt, inte ens erotiskt i någon upphetsande grad, utan mer något som vilken vuxen som helst kunde skratta lite igenkännande åt.

Jag tänker ofta även på att skriva min fjärde roman. Adrian Debutsky finns kvar i mitt liv, vi umgås dagligen.

Någon gång i framtiden kommer också mina memoarer, en bok som handlar om mitt liv, hoppas jag. Livet har ju varit, och är faktiskt även just nu, mycket spännande. Fullt av människomöten. Möten jag alltid kommer att behandla respektfullt ❤

Nu vill nog ingen pussa mig!

Jag har ätit vitlöksbröd och nachos med salsa tillsammans med Ann-Britt. Gott var det som bara den. Focaccian såg blek ut men smaken var superb!
Ensam hemma som vanligt nu och säkert lika bra så med vitlöksdoften i truten 😀

Jag är så glad för att jag ritat in två lediga dagar i min kalender. Väckarklockan ringer inte i morgon. Jag har inga måsten. Däremot har jag listat saker jag VILL göra. Kanske köpa en lampa till balkongen så att där blir ännu mera mys-pys-stämning.
Utöver det ska jag läsa mina vänners bloggar, äntligen med tid!
Eventuellt röja lite i skåpen och senare föra kläder och saker till en Röda Korset-insamling.

Två dagar får bli som dom blir, men styrda av jobb är dom inte. Jobbar jag så gör jag det för att jag vill göra det, för att skrivandet ändå utgör en livsstil för mig ❤

Hade planer på att…

… fotografera vårtecken i dag, men allt jag såg var brunt vatten i åar, sandiga snöfläckar och sånt 🙂
Och när jag äntligen fick syn på en krokus fanns den på marken nedanför ett fönster till ett företag. Kände mig obekväm med att stanna upp där.

Hade planer på att köpa vårblommor hem eftersom jag slängde de utblommade i går. Men hittade inga blommor som jag gillade så jag låter också det ta sin tid och nöjer mig med blommor från en veckotidning 🙂

Knappt tre veckor till påsk!

I morse kände jag mig väldigt energisk och glad då jag vaknade. Jag är tacksam för alla de stunder då jag känner så.

Bästa energin har jag vanligtvis mellan klockan 9 och 13. Kan få väldigt mycket gjort då i textväg. I dag har jag skrivit en artikel och sysslat med översättningar av notiser från finska till svenska. Så här tycks dagarna rulla på och ingen är den andra lik – förutom ett par möten på bestämda tider.

Jag försöker verkligen leva i nuet. Vädret är som det är. I morse sol, lite blåsigt. Mer mulet sen eftermiddag. I går kväll blev himlen plötsligt svart, det blåste upp och började regna.
Egentligen är det SÅ skönt att det finns något som människan inte kan rå över, och det är vädret – allas stora samtalsämne 🙂

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Finns ju en sådan sång.
Nu är det inte jag som tänkt måla något, åtminstone inte de närmaste dagarna. Men vem vet, kanske jag både målar och skriver snart igen.
I morse förde jag en del diskussioner med Adrian, huvudpersonen i mina böcker.
Två år har jag varit mer ledsen än glad. Osäker på mig själv, på något sätt ned- och undantryckt. Sorg och andra funderingar har tagit all min energi. Det har inte funnits tid och plats för kreativitet.
Men känner att något sprudlar under ytan nu.

Besökte en konstnär i går och fick lov att använda den här bilden som symbol på bloggen.
Besökte en konstnär i går och fick lov att använda den här bilden som symbol på bloggen.

Tack för all uppmuntran!

Jag är överväldigad av den uppmuntran jag har fått efter att jag skrev blogginlägget i går och länkade till artikeln om mig i Östnyland.
Just nu har 224 reagerat på blogglänken på Facebook och 90 personer har skrivit hälsningar.
Min blogg hade 2145 besök i går av vilka 1588 läste om mitt stora beslut.
Ja, ni som känner mig – statistiknörden är i farten 🙂

Ett ❤ -ligt tack till alla er som ägnat mig en tanke!

Små presenter till mig själv.
Små presenter till mig själv.

Även om det nu känns som att jag måste vara ännu mer noggrann med mina pengar passade jag i går på att köpa ett doftljus från Herttanen på Mariegatan. Priset var nedsatt och just den dagen fick kunderna en ekoprodukt på köpet.

I går kväll hade jag kontakt med några vänner via Messenger och till en av dem skrev jag ”Om jag dör i dag så dör jag lycklig, bara så att du vet”. För precis så kändes det då.

Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.
Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.

Att vara företagare kommer troligen inte att vara det lättaste, men på något sätt ska jag klara det. Bilden av skogsstigen är från Fagerö i Sibbo, tagen då vi hade paus i seglatsen. Den får symbolisera livets stig.

Jag är hoppfull och förväntansfull inför framtiden. Såsom jag sa i intervjun i Östnyland, allt har sin tid.
Att skriva, att uttrycka mig verbalt, helst med ord på papper eller digitalt – men också i kommunikation mellan människa och människa – det är det bästa jag vet. Ju mera lokalt och människonära, desto bättre.

Stjärnorna på plats

Gåvorna jag fick av min bloggvän Snede och som jag skrev om här har nu kommit på plats.

De kanske ser små och ensamma ut på den här bilden, men jag ville ha stjärnorna på en plats där jag nästan hela tiden ser dem. Jag sitter ju ofta i soffan och läser, skriver, ser på tv osv.
De kanske ser små och ensamma ut på den här bilden, men jag ville ha stjärnorna på en plats där jag nästan hela tiden ser dem.

Stjärnor på väggen och en av favoritstjärnorna på teve. G. W. Persson som gäst i Skavlan.
Stjärnor på väggen och en av favoritstjärnorna på teve. G. W. Persson som gäst i Skavlan.

I hyreskontraktet står det skrivet att jag får borra i väggen men om jag flyttar ut någon gång måste jag lappa hålen, så jag har inte velat borra alls och här behövdes det inte heller.
I hyreskontraktet står det skrivet att jag får borra i väggen men om jag flyttar ut någon gång måste jag lappa hålen, så jag har inte velat borra alls och här behövdes det inte heller.

Tack till min syster för idén med de självhäftande krokarna. Jag köpte dem i dag och det var inte så mycket annat jag hade på min lista än toapapper och skokräm.
Men gissa vad jag kom hem med? Jo, en klänning, torrschampo, klisterbilder, både stora och små ljus och bröd köpt på torget (vill understöda dem som står där och säljer i väder och vind).
Allt är sådant jag kommer att använda och behöver 🙂

Fyllde på lagret med små värmeljus. De doftar bland annat lavendel och persika.
Fyllde på lagret med små värmeljus. De doftar bland annat lavendel och persika.

I kön före mig stod en flicka på ungefär sex-sju år. Hennes ögon tindrade, hon hade fått köpa klisterbilder. Lika barnsligt förtjust i sådana är Carita 53 år.
I kön före mig stod en flicka på ungefär sex-sju år. Hennes ögon tindrade, hon hade fått köpa klisterbilder. Lika barnsligt förtjust i sådana är Carita 53 år.

Jag skriver igen

Känns befriande att kunna författa igen.
Känns befriande att kunna författa igen.

Min tredje bok i serien om Adrian Debutsky kom ut i september 2012. Efter det har jag skrivit mycket sporadiskt. Jag har knattrat ner olika kapitel men de har på inget sätt hängt ihop med varandra. Jag har bollat idéer om hur hans liv ska gå vidare.
En ny bok föds inte i ett nafs, särskilt inte då författaren är journalist på heltid. Och en del av inspirationen försvann i maj då den stora omvälvningen skedde i mitt liv. Då man genomgår en skilsmässa, där man själv är den överraskade och chockade parten, är man inte den mest kreativa människan.

Men i går frågade några vänner, som läst mina tidigare böcker, om en ny är på gång. Jag svarade helt ärligt att ingen ny bok helt allvarligt är på gång.

På något sätt satte frågan tydligen ändå i gång en process. För i dag var det hur enkelt som helst att sätta sig ner och bara börja skriva. Jag vet vad Adrian ska göra det närmaste halvåret, var han ska bo och vad han ska jobba med. Alldeles nyss fick jag ytterligare en idé om hur jag går vidare i boken vars första kapitel nästan är klart.

Men fråga mig inte när boken är klar 🙂 Utan ledighet från jobbet, som jag inte ens tänkt på att anhålla om, tar processen minst ett år.
Tycker ändå att det här med att jag åter är kreativ är ett tecken på att en det skett en positiv vändning i mitt liv.

Kulturell helg

Här sitter jag och skriver mina blogginlägg och en del texter för tidning och webb. I går städade jag bordet. Tycker det är bra att det är ganska litet, det hinner aldrig bli en riktigt förskräcklig röra.
Här sitter jag och skriver mina blogginlägg och en del texter för tidning och webb. I går städade jag bordet. Tycker det är bra att det är ganska litet, det hinner aldrig bli en riktigt förskräcklig röra.

En återkommande sketch, Klagomurens sångkör på Liljendalrevyn Dimidarjuse.
En återkommande sketch, Klagomurens sångkör på Liljendalrevyn Dimidarjuse. Foto: Benny Liljendahl

I går kväll var guuben och jag, paret Liljendahl i Liljendal för att se Liljendalrevyn på Liljendalgården 🙂
Min webbversion av texten om revyn, och flera bilder, finns här.

I dag kronas den kulturella helgen med ett biobesök. Vi ska se tecknade Bamse och Tjuvstaden!

Inga-måsten-dag

Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.
Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.

Vad jag ska göra i dag?
Sitta vid datorn och läsa bloggar och kommentera vad andra skrivit. Spela spel på Facebook, läsa tidningar och böcker, skriva dagbok.

Kort sagt ska jag njuta.
Och jag vet att det är helt fantastiskt vårväder där ute, så jag har inte tänkt missa det heller. För då det blir eftermiddag går jag ut på balkongen, om det så ska vara iförd dunjacka.

Underbart att det finns inga-måsten-dagar.