Finns ju en sådan sång.
Nu är det inte jag som tänkt måla något, åtminstone inte de närmaste dagarna. Men vem vet, kanske jag både målar och skriver snart igen.
I morse förde jag en del diskussioner med Adrian, huvudpersonen i mina böcker.
Två år har jag varit mer ledsen än glad. Osäker på mig själv, på något sätt ned- och undantryckt. Sorg och andra funderingar har tagit all min energi. Det har inte funnits tid och plats för kreativitet.
Men känner att något sprudlar under ytan nu.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Skulle gärna vilja se dina tavlor. 🙂
Målade en del för två år sedan, för att på något sätt kanalisera ut sorgen efter skilsmässan.
Skulle nog bli gladare målningar nu, tror jag, om jag bara satte i gång.
Gör’e!
Ja det finns en sån sång och texten sätter sig i minnet. Tankarna går till när man var barn och ville glädja sin mamma med fina teckningar.
Min hustru har ett rumt fullt med färger,kritor och annat. Man kan säga att nu är det mamma själv som målar.
Visst sitter sångtexter man lärde sig som barn och ung kvar i minnet 🙂
Målar inte du då?
Du gick ju en målarkurs för några år sedan, så det är bara att sätta igång. Det gäller skrivandet också. Dags för en tredje bok med Adrian!
En fjärde med Adrian i så fall, tre finns redan – och jo, han väntar på att få agera i en fjärde 🙂
Kreativitet, färg och form är balsam för själen och bästa avstressaren oavsett medium man använder 😀
Det har du fullständigt rätt i!
Författare och konstnärer för dina bästa verk ur elände. Det är ju bra terapi.
Kram!
Att skriva har alltid varit terapi för mig. Ska i något skede åter plocka fram färger och papper också 🙂
Kram fina du!
Kram tillbax! 😀