Klockan var här lite över 18, så det är betydligt ljusare när vi kommit till den 18 mars. Men snön är ännu inte helt borta. Dock är det nu redan ganska lätt att klara sig utan Ice Bugs på fötterna.
En del av promenaden den 18 mars gick till idrottshallen, totalt blev det drygt 3100 steg den dagen.
Solen skiner från en klarblå himmel, det är dripp och dropp och ett par plusgrader. Jag får för mig att jag ska gå till trappan som tar mig från Backgränd upp över stock och sten till Östra Åsvägen. Där började mina promenader den första oktober.
Jag tar stavarna med mig och knatar iväg längs Alexandersgatan ner till Drottninggatan. I mitt stilla sinne tänker jag att trapporna nog varken sopas, skottas eller sandas under vintern. Mellan lördag och söndag fick vi också tio centimeter snö till.
Mycket riktigt. Jag har startat från gränden där nere vid det gula huset. Här finns ännu inga trappor men några typer har ändå gått här före mig eftersom det finns en stig. Har dom klarat det ska väl även jag göra det?
Jättebra att jag här inte visste, och inte ens tänkte på, vad som väntade mig högre upp. Med stavarna som stöd, och stundvis även med räckets hjälp, hasar jag mig uppåt steg för steg. Jag borde ha räknat trappstegen, men å ena sidan såg man dem knappt, och å andra sidan krävdes full koncentration för att hålla sig på benen.
Viloplats? Ja, kanske på våren, sommaren och hösten, men nu fanns här 30–50 centimeter snö.
Halvvägs upp hade jag ändå den här utsikten, och det var värt besväret att ta sig hit.
De tre sista avsatserna uppåt. Här finns ännu räcken på bägge sidorna, men det var nog inga trappor att tala om, de hade snöat igen.
Riktigt sista biten upp fanns ett räckte endast på vänstra sidan. Det var brant och det var halt. Jag vågade inte hurra för mig själv innan jag på darrande ben hade kommit över snövallen vid gatukanten och ut på Östra Åsvägen.
På ganska svaga ben tog jag mig långsamt ner för Östra Åsvägen där det ställvis var så mycket snö att bara en bil får plats.
Jag tänkte att det nog var ett slags vansinne att göra det jag gjorde. Men jag klarade det, med lite styrka och mycket envishet. Kanske snart sex månaders daglig träning gjort sitt, även fastän jag inte tränat som en elitidrottare.
Totalt 3693 steg i dag, 21 procents aktivitet på klockan och min 163:e promenaddag på raken sedan starten i höstas 💪😎☀
Hur galet som helst! Jag har ju sett Mårran-formationer lite här och där genom åren. Hittade den här figuren igår under min raska kvällspromenad. Det var faktiskt ljust ute ännu då, så Mårran skrämde mig inte 🙂
Resultatet av förra helgens snöfall. Nånstans ska den ju skyfflas då den ska bort från gator, torg och trottoarer. I går kom det mer snö, men solen gör sitt nu för att äta upp det som kommer. Vi ska dock få kallare väder. Prognoserna utlovar -16 till några nätter och -4 om dagarna, så här väntar vi nog flera veckor på vårens riktiga ankomst.
Länge sedan jag kom ihåg Trees on Tuesdays. Det är liksom lättare att tänka på den utmaningen om somrarna. Men visst är träd otroligt vackra också på hösten, och på våren och nu så här som kala skulpturer i Kapellparken på vintern.
Tog en promenad på dagen vid 14.30-tiden som paus i jobbet. Det blåste nordanvind men den var inte så hård och med +2 grader var det ganska behagligt. Får ibland ändå jätteont i ryggen, det kan bli en verklig pärs de sista 300 metrarna och det är inte kul. Men det sker inte alla dagar numera.
Degerbygatan utanför det gamla tryckeriet, som inte syns till vänster. Mycket snö som ni ser. Och en del träd som får representera Trees on Tuesdays.
Sista avsnittet av Mandelmanns ikväll och kanske jag fortsätter röja bland papper och pussla lite.
Totalt blev det 93 275 steg i februari. Målet var 28 x 2500 som är 70 000.
Även om februari hade tre dagar färre än januari gick jag mer i denna månad än under förra då jag noterades för 92 982 steg.
Bravo Carita 💪
Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.
Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”.
Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider.
Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.
Ibland tycker jag att jag inte har något att berätta, inga intressanta bilder att visa.
Vet inte hur intressanta dom här är heller, men tömmer lite från lagret ändå 🙂 Mest fotar jag ju då jag tar mina korta promenader.
Torsdagen den 19 januari. Åter tio centimeter blötsnö på bilen. Behövde spade för att få bort snön, gick inte med bara borste 🙄😄 Spade behövdes också för att få bort snön som låg framför bilen, så att jag kunde köra iväg. Ser det inte ut som socker?
Vackert färgad himmel i dag sen eftermiddag. Märks att dagarna blivit lite längre och solen visar sig korta stunder. Östra Tullgatan är det här.
Östra Tullgatan också här, sedd från andra hållet. Äntligen har gatan öppnats för trafik. Tror att den var stängd nästan ett år på grund av arbeten med vatten- och avloppsrör (rättelse kl. 20.40; en läsare meddelade att det torde ha varit i början av juli som gatan stängdes.)
Nu fortsätter jobbet norrut längs Drottninggatan och Kapellparken.
Gårdagens tidning, men jag kallar det lyxläsning då jag har tid att långsamt bläddra i en tidning och fördjupa mig i artiklarna och samtidigt hålla min finska vid liv.
Efter ”Marko och Irma” på Sveriges TV4 ikväll blir det god natt. Hoppas jag får skratta lika mycket som förra veckans torsdag 🙂
Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.
Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.
Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?
Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.
Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.
Dagen har gått fort i arbetets tecken. Sedan putsa snö från bilen för den hade stått orörd två dygn nu då det inte varit svinkallt. Och mera snö kommer hela tiden, men såg på tv att de i norra Sverige hade 95 cm, så vi kanske ligger efter lite där och det ska bli plusgrader nu några dagar.
Men, jag är glad för att jag får jobba hemifrån och i det stora hela vara helt min egen chef.
Några resor vågar jag nu också se fram emot. En kort på fem mil, en medellång till Sverige och en lite längre, eventuellt i början av sommaren, men inte utanför Europa 🙂
Det har varit roligt att fortsätta svara på frågorna i boken ”En fråga om dagen” och läsa vilka svar jag skrivit där för exakt ett år sedan. Jag ska fortsätta med Orsakullans januarifrågor också, försöka komma ihåg dem åtminstone ibland.
Igår lydde utmaningen ”Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?” Svar: Nej, inte ett enda tecken känner jag till där.
I dag lyder den ”Om du frågar så…” – ja, den som frågar borde få ett svar. Så om du frågar mig nåt får du svar 🙂
Det var -13 grader i morse, men vackert i alla fall med blå himmel och sol. På dagen gick temperaturen upp till -8 så det var inte så farligt, men nu är den åter nere i -11 och mörkt har det hunnit bli då klockan är 16.18. Och några nätter framöver ska vi ha -20… brrr 🥶
Men, dagsljuset blir lite längre för var dag som går ❤
Torsdagen börjar vanligtvis med att tidningen för nästa vecka förbereds. En lista på kommande artiklar och lediga jobb mejlas ut till de mest aktiva medarbetarna.
Sedan hade jag frissa, promenad dit och hem. Alltid lika skönt att få frisyren fixad. Plock av ögonbrynen också, auts, inte lika skönt 🤣 men ibland ett måste.
Efter det köra bilen varm, och som ni ser, nu hade jag is också på insidan av fönstret.
Veckotidningar till mamma så att hon får lösa korsord, och bära in ved till henne.
Dagen avslutas med en liten bit mat och samvaro med två väninnor. Imorgon är det helg, trettondag, sovmorgon, skönt!
Det ska bli varmare om några dagar, plusgrader till och med. Så det kommer att se annorlunda ut efter det, bli slask och plask.
Därför ska vi njuta av det vackra nu 🙂
I dag togs också den tjugo meter långa och tre meter breda snöhögen från gatan utanför mitt hem bort. Så jag har hopp om att kunna ta bilen tillbaka hem före jul. Om det inte kommer mycket snö till.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 