Hello Winterland och fina Lappträskvägen

I morse när jag vaknade var marken vit. Det var inga mängder som hade kommit, men bra mycket ljusare blev det och under dagen hade vi mellan en och tre minusgrader.

Här står jag ofta och väntar då någon ska hämta mig med bil. Tomten mellan två av våra grannhus på andra sidan gatan är tom.
Lätt insnöade bilar.

Sedan bar det av längs Lappträskvägen mot Skinnarby där jag brukar vara på massage varannan vecka.

Vackert med solen på tallarnas stammar. Det är inte jag som kör samtidigt som jag fotograferar 😀
Sagolikt vackert med sol och lite snö. Här vid korsningen mot Påvalsby.

Även om avverkningar gjorts här för ett tag sedan är det otroligt vackert med puderlätt snö, gnistrande vit i solen. Hur vackert det är syns inte på bilden som är tagen nästan motsols.

Glad måndag! 11-05-2020

Vaknade till solsken och +13 grader. Några timmar senare hade vi bara +2 grader och snöfall. Det är mitt glad-måndag-budskap i dag 😀

Snö låg kvar på mammas gård då vi åkte dit med inköp efter klockan 18 i kväll.
Någon har sopat snön bort från vindrutan på en P-plats.
Yes! Jag fick flytta in från balkongen och behöver inte frysa!

Tomatbarnen kom in från balkongen och får nu turvis värme och dusch under en lampa.

Glad måndag! 06-01-2020

Halvtiotiden på morgonen hade snön redan börjat smälta.

Jag var uppe en sväng vid sextiden i morse och då jag tittade ut såg jag snön falla utanför fönstret. I går kväll och under tidig natt var det minus sju grader men sedan steg temperaturen och nu har vi plus en grad. Därför ligger snön säkert inte länge kvar. Prognoserna för tisdag och onsdag är mellan plus fem och plus sex grader.

Men glad måndag ändå!
Och i efterdyningarna av VM-hockeyn. Grattis Sverige till bronset, och inte är det fy skam att komma på fjärde plats heller 🙂

Särskilt trevligt var det att se hockeyn och före det att äta och dricka gott hos väninnan Marina i går.

Kaoset innan ordningen

Innan man kan få ordning i ett torp som inte är mer än femtio kvadratmeter stort måste kaos få råda. I alla fall medan man sätter ihop en möbel från Ikea. Men jag ska inte ta äran åt mig själv, för jag är helt värdelös då det gäller att skruva ihop möbler 😀
Väninnan Pia däremot är så bra på det att hon fick ihop det här Brimnes-skåpet ensam! Bond han bara övervakade, snällt och tyst som vanligt.
Det här skedde förra veckan.

I samband med detta projekt skulle en vit hurts och ett litet datorbord som var överlopps ut ur mitt hem. Ett stort grått skåp skulle tömmas, ett lite mindre brunt likaså. De skulle bägge flyttas från ett rum till ett annat.
Och inte nog med det, sängen skulle också flyttas.

Det projektet genomfördes i dag då jag hade möjligt att hålla ledigt två timmar på eftermiddagen innan kvällsjobbet tar vid.

Arbetsrum/sovrum.

Skåp kan man inte flytta utan att tömma dem, så nu har jag saker överallt. Mappar, dokumenthållare, böcker, datatillbehör, blommor – i en salig röra eller i något slag av ordnat kaos.

Jag ska visa bilder sedan då allt är klart, för de grejer som nu står på skåpen ska INTE vara där, och sängen ska tömmas innan kvällen 😀

Så här ser Kapellparken i Lovisa ut i dag den 10 december. Vi fick lite snö i natt.

När jag inte förstår så brukar jag…

… ställa frågor. Som journalist har jag lärt mig att det inte finns några dumma frågor, eventuellt bara dumma svar. Det är också dumt att låtsas veta och sedan skriva något fel med anledning av det.

… ibland rycka på axlarna, låta det vara. Allt kan man inte förstå.

Som till exempel vädrets nycker i mars. Först sol. Sedan snöfall. Sedan sol , efter det hagelskur och snart sol igen 😀

Snön som föll i dag smälte fort bort.

Det här är en del av Orsakullans bloggutmaning, 31 frågor i mars.

Mycket snö har vi!

Jag tog mig fyra dagar ledigt från jobbet. Har inte haft ordentligt ledigt sedan jul och måste nu få lite ordning på mina arbetstider. Har skaffat ett nytt telefonnummer som ska bli mitt jobbnummer på tidningen, och börjar snart använda det. Det är bara jag själv som kan styra mina jobb som frilansare, och jag själv som ska ge mig lite ledig tid då och då, även om det handlar om att det är dagar då jag inte får nån lön.

Åldermansgatan.

Det kom mera snö hela förmiddagen. Många trottoarer är oplogade, det finns små gångar bara för att människor trampat upp dem. Här är snöhögarna inte enorma, men på vissa ställen skymmer de sikten och gör att två bilar inte kan mötas i bredd på en gata. P-platser försvinner då snön tornar upp sig. Snöröjarna jobbar hårt, men hinner inte med.

Kapellparken med vy mot Parkgatan.

Det var svårt att gå raskt i den lösa snön och ställvis var det halt.

Restaurang Kapellet i vinterskrud.

Jag har tid hos frissan i kväll. Det blir spännande, för nu ska nytt testas igen då jag helt avstått från kemikalier och därmed inte bleker håret mer.

Alla värden goda!

På uppmaning av nära och kära, vänner och bekanta, också från bloggosfären, samlade jag mig och gick till läkare i dag. Faran med att gå till en läkare är ju alltid att han eller hon kan upptäcka att man har en massa sjukdomar 😀

Här har jag redan lämnat läkarstationen bakom mig. Nej, det är inte jag med stavarna 🙂

Valet stod mellan att gå till hälsovårdscentralen, sitta där och vänta på obestämd tid, kanske bli nervös och få ännu mer hjärtklappning under tiden men samtidigt komma billigare undan. Eller att gå till privat läkare vilket jag gjorde. Hjärtat kan nog hoppa upp i halsgropen på grund av räkningen därifrån också, men jag visste på ett ungefär vad det skulle komma att kosta och även om det var rätt mycket fick det vara värt det.

Drottninggatan sedd från norr mot söder. Vi har ganska mycket snö.

Alla värden var goda. Läkaren kunde utesluta att jag skulle ha haft en infarkt då jag natten mellan måndag och tisdag kände den ojämna rytmen i hjärtat. Sockervärdet var också bra. Jag blev glad, jag som nästan var säker på att jag skulle få diabetesdom på köpet.

Brandensteinsgatan och vårt vackra torg.

Det enda som konstaterades var att jag behöver ha stabilare arbetstider. Jag får inte sitta från arla till särla inomhus vid datorn, jobbet tar ju ändå aldrig slut. Min hjärna behöver syre för att de röda blodkropparna ska kunna transportera syre i blodet. Det är ju så enkelt att man nästan skäms.

Andelsbanken, korsningen av Alexandersgatan och Mannerheimgatan.

Det enda jag ännu inte fick svar på var testet som har med sköldkörtelns funktion att göra. Jag är nöjd för att den nu äntligen kanske undersöks ordentligt. Misstankar om att allt inte är som det ska med den har funnits tidigare.

Så glad var jag efter läkarbesöket att jag gick direkt till bokhandeln och köpte nya klistermärken. Mitt hjärta är mig kärt ❤

Dagens vintriga Lovisavyer

Begav mig ut i snålblåsten och snöyran (det kommer inte just nu mer snö, men den yr omkring) då jag skulle fotografera ett hus till en artikel i Nya Östis.

På väg dit och på väg därifrån tog jag i all hast två fotografier.

Brandkårshuset, där även ortodoxa kyrkan och staden har utrymmen, och ortodoxa klockstapeln i korsningen av Östra Tullgatan och Degerbygatan.
En byggnad i korsningen av Degerbygatan och Öhmansgatan. Erkänner att jag inte längre kan hålla reda på vem alla som har verksamhet här 🙂

Har nu skrivit om flera kommunala beslut. Inte så sprittande, men information åt läsarna om vad som är på gång i Lovisa.

I kväll ett möte med en förening. Ser fram emot det nu då jag sluppit sekreterarsysslorna. Då vi har mötet hemma hos en av styrelsemedlemmarna blir det genast mer gemytligt 🙂

Snö, snö, snö…

Vaknade tidigt i morse av plogbilarna som är tidigt i farten här i centrum.
Lyckades somna om, men en timme låg jag nog vaken av skramlet. Tänkte då, åter tacksamt, vad bra att jag inte behöver stiga upp klockan 7! Då hade det grämt med ofrivillig väckning före sex.

Tror att det inte ligger än bil under den här högen 😀 …
… och inte här till höger på bilden heller…
Här tar den väl upplogade trottoaren slut, jag gick ut på trafikleden.

Det har kommit mycket snö, men det blev inte sådant oväder som förutspåddes, åtminstone inte över Lovisa. Men många har uppdaterat på Facebook med bilder från snöskottning, hur många kalorier de gjort av med under timmarna av skottning och hur många steg de tagit.

Jag tog väl också ett par tusen steg i dag, men snö har jag inte behövt skotta. Egentligen gillar jag att göra det, IBLAND. Men fattar inte hur jag skulle hinna om jag bodde i ett egnahemshus, därför är det bra att jag bor som jag bor 🙂

Fler vintriga Lovisavyer

Världen på en del av de här bilderna ser nästan svartvit ut. Men några färger skymtar här och där i form av hus och bilar.

Träden på gården där jag bor.

Men det som ögat ser, allt det sagolikt vackra, är inte lika lätt att fånga på bild 🙂

Det ser ut som om det låg bomull på grenarna 🙂

Lite gult lyser upp bland de svarta, vita och grå nyanserna.
… och ser man på! En röd bil!

Som ni ser har jag varit ute en liten sväng i dag. En väninna skjutsade mig vänligen till bokföraren. Jag cyklar dit på våren och sommaren, men nu står cykeln i husets förråd.

I måndags fick jag problem med nätbanken. Jag är säker på att jag slog i användarkod och lösenord rätt, men det oaktat låste sig banken. Efter att jag stått i telefonkö en ganska lång stund fick jag veta att jag kan göra nytt försök på tisdag morgon.

Tisdagsmorgonen kom. Koderna funkade inte. Nytt samtal till banken. Jag skulle ha fått vänta ytterligare ett dygn för att få i gång nätbanken, men nu råkade bankkontoret i Lovisa vara öppet. Där på Aktia var kundtjänsten vänlig och nu är problemet löst.
Hur det överhuvudtaget hade uppstått vet ingen. Jag hörde om andra som samma dag hade haft liknande problem.

Det här fick mig att tänka på hur ofta jag behöver mina nätbankskoder. Det är inte enbart då jag betalar fakturor utan också då identifiering krävs i massor av olika sammanhang.

Det digitala i all ära, men visst lever vi i en sårbar värld.