Otroligt vacker natur har vi alldeles i vår närhet, vi som bor i Lovisa. Lovisaviken och skärgården, där det finns hur många små vikar och holmar som helst, är bland det finaste jag vet. Äger inte själv någon sommarstuga, men har lyckligtvis vänner som ibland bjuder in mig som gäst.
Tills den försvann bakom trädtopparna.
Finland har blivit bättre och bättre, i synnerhet då det gäller fotboll. Ikväll säkrade herrarna slutspelsplats i EM-finalen i futsal genom att i grundserien besegra Belgien.
Samma kväll blev mitt pussel klart. Hur många jag gjort sedan jag började efter julen 2018 (om jag minns rätt), har jag numera ingen aning om. Men där funkar ju bloggen som en dagbok och så har jag mina pappersdagböcker 🙂
Då jag vill ha påskhyacinter här hemma. Och då när även solnedgångarna börjar vara så vackra att jag vill fotografera dem varje kväll.
Nu börjar de synas igen. Solnedgångarna. Jag ser dem bara från köksfönstret tillsvidare, men idag hade vi en vacker kväll ❤
Så här går dagarna. Mestadels hemma och vid datorn. Planering av kommande tidningar, genomläsning och redigering av texter innan de går ut i tidningen. Finslipning av ledaren, som jag alltid försöker skriva på söndag då telefonen inte avbryter mig.
Visst är det ett ganska ensamt jobb, men ibland är jag introvert och då jag snart varit ensam (inte levt i ett förhållande) i sju år lider jag inte av ensamheten. Jag tänker också ofta på de gånger då jag grät i bilen när jag körde hem från Borgå. Dels för att arbetsdagen blev lång när jag inte fick jobba i Lovisa, dels för att jag ville jobba i Lovisa och för Lovisa, inte på en regiontidning.
Det finns fördelar och nackdelar med allt. Men i det stora hela tycker jag att det är ett privilegium att få jobba hemifrån.
Hurdan har din måndag varit? Hoppas att den förlöpt bra!
… blev solnedgången så här fin.
Jag står i dörren till balkongen och använder ett teleobjektiv, Tamron 70-300 mm.
Såja! Och såsom jag sade, jag börjar pussla nu då det ändå konstant bara är +9 grader eller kallare utomhus. Så fort som pusslet kom fram, och bitarna och sorteringsaskarna landade på bordet, blev det full sommar och över +20 tre dagar på raken.
Det funkade med andra ord! Ska vara fint väder ett par dagar till. Och börjar det regna, blåsa snålt, kanske snöa?… då har jag mitt pussel. Hahaa! Långnäsa åt vädret!
Jag har haft några riktigt fina, mestadels lediga dagar. I dag jobbade jag fyra timmar, men det är inte ovanligt om söndagar. Tidningen ska ut varje vecka.
De senaste dagarna har jag upplevt mycket nytt. Jag har gjort saker som jag aldrig gjort förr. När jag tänker efter erbjuder varje dag en möjlighet till nya äventyr.
Jag har varit särskilt medveten om det sedan sommaren 2014, att livet inte slutar då någon överger dig. Det är början på något nytt då man tvingas tänka om och ta ny kurs i livet.
Men ibland har jag glömt det där. Att vakna med nyfikenhet och tillförsikt varje morgon. Att inte låta alla plikter sluka mig. Det räcker med att några plikter gör det 😀
Jag har fortfarande drömmar. En del av dem förblir drömmar, och det är bäst så. Men andra förverkligas på något förunderligt sätt, utan att jag förstår hur och när. Saker bara händer ❤
Den här tiden på året är underbar. Varje kväll har jag ett nytt skådespel utanför mina fönster.
Vore det inte för alla flaskor med handsprit i affärerna och alla märken på golven som uppmanar oss hålla avstånd… då kunde man för en kort stund tro att coronaviruset inte fanns. Att det bara var en ond dröm.
Det har varit omkring +13 grader i dag och hittade man en plats där det inte blåste alls fick man garanterat uppleva plus 20 grader minst.
Men för många känns den kommande sommarsäsongen osäkert. Flera av de evenemang och utfärder som tidigare arrangerats kanske inte kan arrangeras i år.
I går var solnedgången jag kunde beundra från balkongen så här fin. Få se hurudan den är ikväll.
… såsom finlandssvensken säger. Tillvaron på balkongen alltså! Bästa tiden på året är nu ❤ Bästa platsen för avkoppling efter en hektisk arbetsdag är just här ❤ På balkongen. Med världens vackraste solnedgång, om ni frågar mig 😀 En ny upplevelse varje sen eftermiddag och kväll.
Sedan var det en annan sak att jag kämpade som en vettvilling för att få upp fönstret på min inglasade balkong. Något i mekanismen har gått sönder. Och en dag som denna, med +18 ännu sen kväll, går det inte att sitta bakom glasen. Jag behöver syre!
Lyckades efter många om och men få upp fönstret, men nu vågar jag inte stänga det innan jag får hit nån som kan fixa mekanismen…
När man bor mitt i city hör man mopedknatter, bilar som brummar, traktorer likaså, fyrhjulingar och sedan folk som piskar mattor, barn och måsar som skriker. Men det är ju livet! Och då det blir tyst för en stund hör jag fåglarna som inte bara kvittrar, de sjunger högt av glädje så här års i bästa parningstider 🙂
Jag älskar denna stol ❤ Med rätta dynor ger den mig inte elektriska stötar mer. Jag älskar det svala golvet och avställningsytorna, påskgräset som jag värnar om varje dag och pelargonen som jag fått nya skötselråd för.
Jag tror att jag ska sitta här i väder som väder. Vad gör det om det regnar eller är kallt? Det finns ju filtar att svepa in sig i och levande ljus att tända ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 