sommar

Jag älskar…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.

… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.

Jag älskar att cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.

Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.

Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.

De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.

Sommar, sommar, sommar!

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.

Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

I och med att vi satt nära orkestern syns det inte att det var fullsatt i borden bakom oss 🙂

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Svalkande dryck.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.

Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!

Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.

Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂

Känner du dig snuvad på sommaren?

~ Carita Liljendahl ~ 41 kommentarer

… det är helt ofattbart, då veckoslutet kommer har halva juli gått.
Går tiden lika fort på vintern?
Jag bävar faktiskt redan lite inför den… jag gjorde det inte förr, men nu känns det som att jag inte vet hur jag ska stå ut ytterligare en lång mörk höst, en kall vinter och en sen vår. Medan jag väntar på en sommar som kanske ändå inte kommer.

Men nej… sommaren ÄR ju inte slut! Fastän den inte börjat på allvar.
Vi kan få en varm augusti och september. Så varför misströsta redan nu?
Finns det någon annan som känner sig snuvad på sommaren? Värmen som aldrig kom på riktigt? Och ändå är jag inte den som älskar en +30 graders värmebölja som håller i sig flera veckor.

Här bjuder jag på en bild av planteringar på Karlskronabulevarden i ett regnigt men ändå rätt sommarvarmt (?) Lovisa. Cirka +17!

Fredag – första sommardagen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Efter reikin blev det en cykeltur och en liten flaska mousserat på Café Saltbodan. Där pågår vägarbeten vid Strandvägen då det både bullrade och dammade men en dag som denna låter man sig inte störas av sådana små saker.

Skål för första sommardagen!

I dag hände allt på en gång. Med gassande sol och uppåt +25 grader beslöt sig också björkarna för att bli gröna!

Skir grönska, blå himmel, vad annat kan man önska?

Sedan blev det några timmar i goda vänners lag på en annan plats. Det gällde att passa sig så man inte fick för mycket sol för vem vill se ut som en röd kräfta när det ännu inte är kräftsäsong? 😀

Kruknejlikan doftar gott och är ytterligare ett sommartecken.

Den här blomman finns nu på min balkong, och vad kan jag annat säga än att det var härligt att cykla hem vid 19-tiden på kvällen i en kortärmad klänning, utan jacka och jag behövde inte ens strumpor i skorna 🙂

Förändringarnas sommar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Någon i våras bestämde jag mig. Sommaren 2016 ska bli min bästa på länge.
Den här sommaren ska jag åter blomma ut, våga vara mig själv, stå för vad jag säger och tycker.

En underbar oas från tidig vår till sen höst.
En underbar oas från tidig vår till sen höst.

Det känns skönt att kunna skriva om mina jobbuppdrag på den här bloggen igen. Det fick jag inte göra då jag hade mitt gamla journalistjobb. Då förväntades jag hålla det privata privat och jobbrelaterade blogginlägg fick gå ut endast på jobbets blogg.

På något sätt blev jag ängslig där, för att jag alltid var tvungen att väga mina ord. Vad får jag skriva här, vad får jag inte skriva. Och påhoppen från några personer som inte gillade det jag skrev bidrog också till att jag förändrades. Jag vågade inte vara så öppen, glad och personlig som jag ville vara.

Ölandstoken blommar.
Ölandstoken blommar.

Skilsmässan i maj 2014 gjorde ett bräckligt självförtroende ännu sämre. Jag blev en spillra av mitt forna jag och speciellt tuffa uppdrag på jobbet, där det gällde att ställa folk mot väggen med obekväma frågor, fick mig att må dåligt.
Någon sade då att ett jobb inte ständigt kan vara roligt.
Men jag vill påstå att det kan vara det.
För mig har det bara gällt att hitta de uppdragen.

Just nu har jag bara roliga jobb. Jag får inte lika stor lön som förr, men jag mår bra. Varje morgon känner jag livsglädje och förväntan.

I dag åker jag på en resa med många kära vänner. Snart börjar innebandysäsongen igen och med en del av supportrarna ska vi tagga upp oss inför stundande drabbningar – kanske öppna rösterna lite 🙂

 

Vacker vägg, del 43

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Visst är det vackert med snyggt staplad ved!

Ordning och reda inför stundande höst och kalla vinterkvällar.
Ordning och reda inför stundande höst och kalla vinterkvällar.

Så där annars kan jag bara säga att tiden går fort. Juli månad är snart slut.
Den har fyllts med segling, grillkvällar, arbetsuppdrag av olika slag – kort och gott har hela sommaren hittills bjudit på massor av möten med intressanta människor.
Jag sa att jag ville göra den här sommaren till den bästa på länge – en sommar då jag lyssnar till mitt hjärta.

Och det bästa av allt – sommaren fortsätter.
Och jag… jag tänker fortsätta lyssna till mitt innersta.
Dessutom fortsätter jag tjata om att varje dag är en gåva som kan bli ett äventyr, oavsett vilken årstid det är – om jag bara själv är öppen för det.

Jag har en kortare resa att se fram emot och olika slag av uppdrag fortsätter lyckligtvis fylla min kalender. Så tiden kommer förmodligen att fortsätta rusa. Dessutom måste jag börja packa från och med den 16 augusti då flyttlådorna anländer.

Huh huh – i morgon ska jag ta det LITE lugnare 🙂

 

Ljusa sommarnätter…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… håller fåglarna vakna.
I går lade jag mig tidigt, kring 22.30. Det är tidigt med tanke på att jag har semester och då flera kvällar gått i fotbollens tecken till 00.30 🙂

Men tror ni att jag fick sömn? Nej, det dröjde nog en timme innan John Blund kom. Jag sover med alla vädringsfönster öppna vilket betyder att jag hör fåglarnas sångkonserter. Ofta vackra sådana. Men igår natt skriade måsarna alldeles infernaliskt…

En spion.
En spion.

En annan dag hörde jag ett konstigt tjatter utanför balkongen. Ljudet visade komma sig ur denna fågels trut.
Jag misstänker att fågeln bär på en kamera och att den spionerar på mig. I synnerhet då jag sitter lättklädd på balkongen…

Gamla goda tider!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vädret där ute påminner mig mer om höst än om sommar.
Blåsten viner i knutarna, ibland regnar det – det är kanske femton grader varmt.

Så istället för att visa folktomma gator roar jag er med en bild från det förflutna. En gammal skolkompis hittade den i sina gömmor häromdagen.

Voj söta öde säger jag!
Vet inte i vilket badrum jag sitter, men om någon vän från skoltiden minns så berätta gärna 😀

Carita kanske 17 år? Eller arton? Har jag köpt vinet själv?
Carita kanske 17 år? Eller arton? Har jag köpt vinet själv? Om jag inte var myndig är brottet i alla fall preskriberat 😀