Det är dags igen!

Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.

Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.

Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.

Arbetsveckan avslutades med en första träff för luciakandidaterna. En givande del av mitt jobb!

Har hittat de fyra hörnbitarna

Började grovsorteringen av pusselbitarna i går kväll.
I dag har jag hittat de fyra som utgör pusslets hörn, 1996 stycken gör inte det 🙂
Kantbitarna sorteras i en låda separat för sig. Andra enligt färg och om jag kan urskilja något speciellt att ta fasta på, allt från blommor till skylttexter.

När jag plockade sönder det förra pusslet, vilket är ett kapitel för sig, funderade jag OM det kunde finnas personer särskild läggning för att förstöra pussel. Då skulle de gärna få komma till mig och pilla sönder det gamla pusslet innan jag startar ett nytt 🙂

Dessutom tänkte jag då jag lät rasera gatorna, byggnaderna och Eiffeltornet som fanns på förra pusslet att det var som en jordbävning… Har jag för mycket fantasi, eller?

I den hjärtformade Marabouasken till höger finns de kantbitar jag hittills hittat.

Mjukstart på nya året alltså!
Även en del frilanskontakter har det blivit. Underbart att känna att många vill hjälpa till då det gäller att producera Lovisas ultralokala tidning.
Ensam är ju ingen stark, att få bolla idéer med andra skribenter ger mig väldigt mycket ❤