språk

Varför/Därför och lite om krig och fred

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Klimakteriehäxan skrev ett intressant inlägg i måndags. Citat om oro i Kreml.
Jag säger såsom vår president Alexander Stubb, och många andra… det går inte att lita på Putin och inte just nu på Ryssland överlag.

En annan sak jag funderade på då jag i dag i nyheterna såg att Putin och Trump skulle samtala via telefon. Varför har de alltid gamla trådtelefoner och lurar i händerna? Äger de inga smart-telefoner eller är de rädda för att Kina ska avlyssna dem 🤣

Dagens bild har inget med Klimakteriehäxans inlägg att göra, inte ens då jag går över till Varför/Därför-frågorna. Jag tog ett par foton då jag från massagen gick via R-kiosken hem. Jag har nu haft för vana att promenera varje dag. Vanligtvis blir det runt 2000 steg, men ibland betydligt fler.

Med tanke på i hur dåligt skick mitt knä var för ett år sedan är jag mycket tacksam för att jag kan gå raska promenader i dag. Men jag förtar mig inte och jag är barmhärtig mot mig själv. Hoppas att du också är det mot dig själv ❤

Gamla posten i Lovisa. Numera finns här bland annat bostäder, en tandläkarstation och kommunikationsföretaget Creative Peak.

Men nu över till Klimakteriehäxans Varför/Därför, med temat kunskap.

Varför vet jag inte så mycket om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag inte är så värst intresserad av fenomenet och det känns lite skumt. Ge inte lillfingret för då tar AI hela handen.

Varför kan jag aldrig vänja mig vid att läsa instruktionerna först?
Därför att jag är otålig, saker ska ske snabbt.

Varför lärde jag mig flera än ett språk?
Därför att språk alltid intresserat och är bra att kunna. Svenska är mitt modersmål, finska kan jag så gott som fullständigt. Engelskan är väl ok, tyska och franska går så där. Förstår norska, lite danska. Har studerat spanska och ryska, spanskan är starkare, i ryskan kan jag mest glosor.

Varför kan ingen någonsin förklara fenomenet ”svart hål” för mig?
Därför att det är helt för stort, svårt att greppa. Sånt som bara gör en tokig om man funderar för mycket. Typ vad finns där universum tar slut?

Varför har jag så höga krav på föredragshållare? 
Därför att hans eller hennes uppgift är att hålla mig vaken och intresserad.

Fredagsfrågor om STUDIETID

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är i dag Studietid. Hennes frågor och mina svar kommer här:

Vilket ämne gillade du mest i skolan och varför?
Jag tror det var gymnastik, som det hette på den tiden. Men gillade också redan som barn att läsa och skriva.

Har du någonsin haft en lärare som verkligen inspirerade dig?
Ja, många som inspirerat på olika sätt. Hillevi som vi hade i tyska i gymnasiet var särskilt bra pedagog, och då jag hade en tysk pojkvän minns jag att hon försökte hjälpa mig lite extra med språket.

Vilket är det viktigaste du har lärt dig utanför skolan?
Allt möjligt om livet förstås. Tiofingerssystemet på en byråsekreterarkurs.

Om du kunde lära dig något helt nytt idag, vad skulle det vara?
Ett nytt språk, helt ordentligt och inte bara grunderna som jag har i ryska, tyska, spanska och franska. Väljer jag språk skulle det vara spanska, men jag skulle gärna också vilja kunna spela piano. Gick en kurs i det också för ett antal år sedan, men var inte tillräckligt ihärdig, orkade inte öva tillräckligt ofta, för att det skulle bli mer än att kunna spela ”Idas sommarvisa” och ”Kattvalsen”.

Vad tycker du är det bästa sättet att lära sig något nytt?
Bara att hugga i! Men vilja, inspiration och tålamod behövs.

Bilden är en sådan där manick man som man får på ABC-stationerna i Finland. Då man beställt mat ska man placera diskusen (kiekko) på ett klistermärke (tarra) på bordet. Då hittar personalen med teknikens hjälp rätt kund för rätt portion 🙂
Själva diskusen var inte ny för mig. Jag har varit med om sådana som piper då maten är klar och då hämtar man den själv. Men den här skulle placeras på ett märke som fanns klistrat på bordet.

Mörker och kyla, inget för mig

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

I dag har vi haft tio minusgrader och faktiskt soligt och fint väder! Jag kom av olika anledningar ändå inte ut innan det hade blivit skymning och därför tog jag inga foton. Glömmer ibland också att jag kunde fota vad som helst i min omgivning 😀

Foto från bildbank känns lite som fusk, men jag ska inte vara så sträng mot mig själv 😀 Det har jag lovat många gånger.

Jag erkänner att jag har svårt för mörker och kyla. Jag är ett sommarbarn och redan nu längtar jag till våren.

Samtidigt har jag insett att jag inte skulle bli lyckligare om jag flyttade söderut, till Sydeuropa eller Afrika till exempel. Jag skulle troligen känna mig ganska ensam där. Även om det går att få nya vänner.

Flyttar man till ett annat land måste man lära känna dess kultur och helst även lära sig tala språken som används där.

Såsom läget ser ut i dag känns ju livet inte heller säkrare i länder som Spanien, Frankrike, Italien, Grekland… Nyss fick dom en halv meter snö i Madrid och flera personer dog 😦

Semester är semester och vi kanske åter kan resa någon dag i framtiden. Men vardagen är något helt annat. Så jag har slutat tänka på det där med att jag ska flytta söderut då jag blir pensionär 🙂

Att resa för mig betyder…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… att först planera och drömma, kolla kartor, bekanta mig med hotell och omgivning via olika webbsidor.

… att komma bort från vardagslunken hemma, fastän den är bland det värdefullaste jag har.

… att vidga mina vyer, eventuellt få använda mig av språkkunskaper, eller lära mig nya fraser och ord.

… att få träffa nya människor i en annan kultur.

Resa vill jag så länge jag orkar och alltid då jag har råd med det.

Hotellets terrass en tidig morgon, på fjolårets läsarresa i Spanien.

Detta är del 27 av 31 i Orsakullans utmaning i mars.

Jag tycker språk är…

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

… intressanta och ju fler språk man kan, desto bättre.
Mitt modersmål är svenska, jag är finlandssvensk och har generationer av andra finlandssvenskar i mitt släktträd.

Finska är mitt andra språk. Det talar och skriver jag nästintill flytande.
Min engelska är ganska stark men inte på något sätt fullkomlig. Utöver det har jag studerat spanska, tyska, franska och ryska.

Då jag var i Spanien kom orden rätt fort till mig så att jag förstod mycket av det som sades och sådant som jag läste.

Då jag hade en tysk pojkvän var intresset för tyskan stort. Likaså då jag hade en pojkvän från Nederländerna. ”Ik hou van jou” och sådant blev det ju en hel del av då 🙂

Samma sak då jag var en vecka i Frankrike 2012. I taxin på väg till flygfältet då vi skulle åka hem talade jag ditt och datt med taxichauffören. Ofta utgör just det där, att prata ett för dig främmande språk med infödda, en tröskel för mig.

Min ryska trampar nog på i barnaskor, men jag kan en del fraser och ord och största delen av alfabetet.

Det här är del 26 av 31 i Orsakullans utmaning i mars månad.

Skyltar – Och samma på finska

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Skyltar på en vägg på Alexandersgården.
Skyltar på en vägg på Alexandersgården.

Inspirerad av Konst eller konstigt har jag också börjat fotografera skyltar 🙂

De här var väldigt små, kanske inte mer än trettio centimeter breda.

Och i en tvåspråkig stad som Lovisa tycker jag det är lite lustigt att texten bara finns på svenska.

Så jag antar att någon satt fast dem bara för att skyltarna hittats i något lager. Inte för att de behövs eller fyller någon viktig funktion just där de finns.

Skyltarna kanske härstammar från en tid då Lovisa var en nästan helt svenskspråkig stad, för sådana tider har funnits.
Men språket på skyltarna är inte särskilt gammaldags, så jag vet inte.

I dag är språkförhållandena i Lovisa 55 % finska, 42 svenska och 3 % övriga språk.

Lite skämtsamt brukar många som säger eller skriver nåt på finska tillägga ”och samma på svenska”. Nu säger jag ”och samma på finska”.