BILDER från helgresan

Börjar med att fresta med en bild av efterrätten som jag åt i fredags på Viking Line. Färska jordgubbar som faktiskt var färska, och vaniljglass som smakade vanilj 😀

Gammalt blir nytt och havsnära boende i Stockholm. Vet inte riktigt vad här fanns förr, men bostäder ska det bli. Antar att inte vilken Svensson som helst har råd med dem, men fint och intressant såg det ut.

Visst var det skönt att vi hade sol och inte piskande blåst med regn då vi hade så fin balkong i vår hytt.

Nej, vi besökte inte Thailand. Men värmen i Fjärilshuset i Hagaparken var tropisk. Här fick vi se allt från tropiska växter till fåglar, fiskar, ödlor, grodor och, just det… fjärilar!

Hibiskusblommor hade vi utanför hotellrummet på Karon Beach i Thailand. Nu var det härligt att se samma blommor också på hösten i Stockholm.

Fjärilarna flög runt huvudena på oss och landade sedan på de blomsterbuketter som fanns här och där.

Nåt slags giftpilsgroda om jag minns rätt. Men söta var dom och bakom glas förstås. Det var bara fjärilarna som flög fritt och små vaktelfåglar som strövade runt.

I flera bassänger kunde man studera färgglada fiskar av olika storlekar.

En del fåglar var fria inne i Fjärilshuset, men de här hade en stor bur.

Först en panoramabild av Sveaborg. Och sedan en annan bild, som jag hajade till då jag tog fram. Jag såg inget då jag fotograferade murarna. Försökte undvika att få skuggor från båten med. Men en skugga är där ändå, och jag tycker det liknar ett spöke…

Hälsningar från Estelle på Haga!

Tyvärr såg vi inte sessan Estelle men Guuben åt en bakelse med hennes namn. Vi har alltså varit i Sverige och vår ciceron förde oss till Haga slottspark där vi bland annat besökte Fjärilshuset. Mer bilder därifrån får ni se i morgon!

Nordens Venedig kallas Stockholm visst också? Det var jättefint väder där på lördag och vi hade dörren till hyttens balkong öppen. Hörde skriken från Gröna Lund där folk åkte i attraktionerna. Kollade alla båtar som tuffade fram och tillbaka. Hur många gånger har man inte sett den här vyn från Viking Line, men ALLTID är det lika härligt att vara i S:holm. Känns nog lite som min andra hemstad. Bodde ju där 1998.

Jag vet, man ska vara anspråkslös, inte skryta – men jag har så svårt att låta bli för vi hade en så härlig hytt. Uppe på elfte däck med egen balkong. Här njöt vi verkligen av utsikten över Stockholms skärgård, både på in- och utresan.

Fler bilder från resan i morgon!

Alltid lika kul med kryssning

När vi anlände till Stockholm på lördag morgon var det mulet, blåste snålt och snöflingor dansade omkring. En kompis hämtade oss från terminalen och körde oss till mina svärföräldrar i Täby. Där hann vi med kaffe och mackor, ett snabbt besök i Täby Centrum och sedan ännu Flygande Jacob till lunch.
När fartyget åter styrde stäven från Stockholm mot Helsingfors hade det klarnat upp och solens strålar glittrade i vattnet. Här passerar vi Prins Eugens Waldermarsudde.
Hur många gånger har man inte åkt på kryssningar, men alltid är det lika roligt.
Den lilla bilden är efterrätten jag åt på ditvägen. Förrätten var en oxfilé med pepparsås – tio plus åt kocken för allt och också åt alla som serverade oss!

Finfinaste kycklingsoppan

Tyvärr framträder inte rätt färg på soppan på den här bilden. Varannan torsdag serveras nämligen denna finfina kycklingsoppa på Café Vaherkylä i Lovisa. Konstistensen är krämig, len, mjuk. Jag kan inte beskriva den så att det skulle ge rätt åt rätten. Soppan innehåller rejäla kycklingbitar, varken för stora eller för små. Rotsaker har också mixats ner.
Jag tror alltid att jag ska ta två tallrikar, men efter en brukar jag vara mätt.
Till efterrätt blev det en punschrulle för maken och en havreflarnsrulle för mig.

Snart måste jag börja packa – för i morgon bär det av mot Stockholm. Jihuu! Där lär våren vara längre kommen än här hemma 😀

Handla lokalt

Jag är inte den som medvetet åker till andra städer och länder för att shoppa. Jag brukar hitta det mesta jag vill ha i lilla Lovisa.
Men visst händer det ibland att jag köper något på annan ort. För tre månader köpte jag ett par svarta kängor i Stockholm, på DinSko. Klacken är nästan sönder i dag och ändå var det rejäla doningar, inga höga och smala sådana.
I oktober 2010 köpte jag också svarta snörkängor i Marski i Helsingfors. Dom höll ett år.
Det är ju liksom ingen idé att åka buss för 40 euro fram och tillbaka till H:fors för att klaga. Ännu mindre lönsamt är det att åka tillbaka itll S:holm, fastän jag kanske mot kvitto hade fått ett par nya kängor.
Så vad lär man sig av detta? Jo, att man ska köpa så mycket som möjligt på orten där man bor. Om kängorna på bilden är trasiga efter ett par, tre månader vet jag ju vart jag ska gå och klaga – men något säger mig att det här är ett mer hållbart par – ett bättre märke helt enkelt.

Shoppade i Stockholm

Ni som följt min blogg minns kanske att jag en gång skrev om mina kära, bruna, helt utslitna tofflor. Trotjänarna hade följt mig omkring 13-14 år. De var så kära att vi inte ens kunde slänga bort dem. Funderade på att på något sätt göra ett konstverk av dem. I väntan på den bästa idén ligger de nu på hedersplats
och vilar i vår skrubb.
De nya är grå och av märket Shepherd, köpta i Gamla Stan i Stockholm för 375 kronor. Riktigt mysiga de också, men nog får de jobba på innan de når samma status som de gamla 😀
Nya stövlar var jag också tvungen att köpa eftersom de jag skaffade från Marski i Helsinki City förra hösten redan hade gått sönder. Den till synes bastanta klacken i gummi hade nästan lossnat från sulan.
Nog blir man lite sur på slit-och-släng-samhället, men vad gör man? Skorna kunde inte fixas, jag hade inte kvittot kvar, och en bussresa tur-retur Lovisa-Helsingfors hade kostat cirka 40 euro.
Få se hur länge de här tofflorna och stövlarna håller. Jag håller er uppdaterade!

Skräpa ner, så syns du!

Hundratals, kanske tusentals, av de här lapparna låg i drivor och skräpade ner Slussen i Stockholm
i lördags.
De var ungefär lika små som kreditkort men den höstinspirerade färgen bidrog till att ingen kunde missa dem. I blåsten virvlade de mycket aktivt runt, upp längs Fjällgatan en god bit bort mot Viking Lines terminal.
Nog blev man ju nyfiken alltid. Det här var säkert ett smart marknadsföringstrick. Skräpa ner rejält så syns du och folk vill, vare sig de blir irriterade eller inte, veta vad bliaktiv.nu står för.
Också jag knappade in adressen. Men döm om min besvikelse då det enda som stod på sajten var: This site is currently undergoing site-wide maintenance and is temporarily unavailable.
Får väl göra ett nytt försök senare.

Folklore på mig?

Om någon hade sagt att jag skulle köpa en folklore-inspirerad minikjol då jag shoppade i Stockholm i går skulle jag nog ha skrattat och sagt ”nej-nej-sånt-klär-inte-mig”.
Men det var helt underbara kläder dom hade på Desiguals avdelning på Åhléns i city. Tjocka härliga jackor, färggranna blusar, härliga väskor, kjolar, byxor, skjortor. Jag hatar egentligen att prova kläder och kollade bara att den här hade resår i midjan. Köper på stående fot sådant jag gillar – direkt. Många av impulsköpen har varit misslyckade men den här kjolen har jag redan använt i två dar – hurraaa ett sådant fynd!