… så klart att den ska vara på huvet dels på valborgsmässoafton, dels även på första maj!
Jag blev student våren 1982.
Bilden är mitt bidrag i Åkes utmaning, Veckans foto.
Jag älskar ju mina växter, så här är jag ”i djungeln” bakom mitt prickblad 😀
Kära vänner. Detta kan bli ett lite längre inlägg. Jag har nu kommit på att jag har tid att uppleva saker som sker i naturen, men även annat. Av den enkla orsaken att jag med mitt krånglande knä inte har minsta möjlighet att hasta framåt i livet.
På mammas gård i dag. Tog med gångstaven i handen en runda runt hennes liderbyggnad. Med ett friskt ben hade jag tagit mig runt lidret på en minut? I dag krävde minst tio minuter. Men se, hör och häpna. Jag kunde stanna upp. Höra humlornas surr, känna solen värma mina kinder. Se syrenbuskens knoppar och nunneörten som sprider sig mer på gräsmattan för vart år som går.
Då min syster hämtade mig med bilen väntade jag ute på gården och hann där tala med en granne som bott här typ ett år eller mer, men som jag egentligen inte kände. För att jag inte bara hastade vidare efter att ha ha sagt ”moi” (hej på svenska), pratade vi allt möjligt. Varifrån han är hemma, var han jobbat, varför han flyttade till det här huset. Allt började med att vi började prata om studentmössan jag hade på huvudet.
Ja, ser du, sa jag. Den här mössan har jag på huvet två dagar om året. Valborgsmässokvällen och första maj. Så hårt slet jag i gymnasiet för att få den, så två dagar ska den pryda mitt huvud 🙂
Så ja. Mycket positivt med detta att jag inte kan hasta mig fram 🙂
Väninnan Marina och jag. Sommarkläder i sommarväder och skumpa i glasen igår på valborgsmässoaftonen.
Och så månadsbilden förstås! Vi skriver nu första maj och vad är härligare än det? +17 grader, lite kall blåst här och där, men hittar du en plats där det inte blåser så visst är det underbart!
Muminfamiljen är ute på havet. Jag tror att det här kunde vara en illustration till ”Pappan och havet”. Den där fiskaren sade aldrig mycket. Men det måste man ju inte heller göra. Och då man väntar på napp ska man vara tyst 🙂
I Helsingfors sätts mössan på statyn Havis Amanda. Här i Lovisa har vi Hortenstatyn. Horten – numera även känd som Moss, i Norge – är Lovisas vänort. För ett antal år sedan var det tradition att elever från finska skolan inför valborgshelgen gick i klunga till denna staty och satte en mössa på hennes huvud. Nu har statyn inte på många år, såvitt jag vet, fått en mössa.
Jag lånade min privata till henne för en stund ikväll. Kallt som bara den är det, och just då jag var här regnade det.
Tidigare på eftermiddagen champagne och paj hos kollegan och vännen Pia. Nya Östis har fyllt åtta år och en liten valborgsskål blev det också.
Studenten tog jag ändå 1982 och mössan bär jag alltid på valborgsmässoaftonen och på första maj. Det är tradition för många i Finland att göra så.
Vad är något du håller på att lära dig?
– Jag försöker lära mig att delegera jobb och nu har jag blivit rätt bra på att inte svara på alla mejl om kvällar och att ha ledig lördag.
I vilket ämne vill du förkovra dig mer?
– Jag skulle vilja kunna flera språk bättre. Jag har grunder i tyska, spanska och ryska. Men språken jag klarar av att tala bra är svenska och finska, hyfsat går det också med engelskan.
Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?
– Då jag var barn talade jag om att bli författare. Det blev jag och har gett ut tre böcker samt blivit antagen av Finlands svenska författareförening. Jag tror att jag ville bli journalist också då jag alltid älskat att skriva, och journalist blev jag. En annan dröm var att bli polis.
Hur får du din kunskap?
– Jag har alltid läst mycket, i första hand tryckta tidningar. Googlar förstås också, men där gäller det ju att veta vad som stämmer och vad som inte stämmer bland allt man får fram.
Vad skulle du behöva bli bättre på?
– Hela mitt yrkesverksamma liv borde jag ha kunnat säga ”nej” oftare. Jag kunde bli bättre på matlagning också. Kanske det kommer en dag då jag åter har en livskumpan att testa recept med?
Så säger man inte i Sverige, tror jag. Och där firar man inte annars heller på riktigt samma sätt som vi i Finland.
I Sverige är majbrasor vanliga. Hos oss tänds brasorna till midsommar och vid villaavslutningarna och på forneldarnas natt i augusti.
Jag följer inte längre så väldigt många traditioner kring första maj. Men eftersom jag fick kämpa ganska hårt för att få vita mössan (=klara studentskrivningarna) brukar jag ha mössan på huvet åtminstone på första maj, ibland även på valborgsmässoafton.
Därvid stannar det ungefär. Jag har ätit flera struvor redan innan den här dagen, men mjöd dricker jag inte. Det blir skumpa och vitt vin i stället.
Ballonger blåser jag inte heller upp. Ska kolla om jag har några gamla serpentiner på lager 🙂
Men det är fint med traditioner och kul att se att många ännu förvaltar dem. Till exempel att man sjunger in våren på olika håll i landet – på torg, i parker där folk har picknick och i festlokaler.
Önskar er alla en trevlig helg!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 