Lite halvfärdigt ännu…

… och på grund av knäskadan tänker jag verkligen inte förivra mig då det gäller att flytta möbler 😀

This is not ready yet, my dear.
This is not ready yet, my dear.

Nej, allt är inte klart, och vanligtvis står inte Bond i öppningen till köksdörren heller. Men han ville posera, visa att han bor hos mig.
De här möblerna ska flyttas. Särskilt synd känns det just nu att jag inte kan ha locket till sekretären nedfällt, för då kommer jag inte ut från sovrummet. Den lilla svarta biten ni ser nere i vänstra kanten på bilden är nämligen min Barcelonasoffa. En liten del av sovrumsdörren syns också.

Men hörni… tids nog! Tålamod var ordet!

Tycker om att ha små värmeljus med dofter här.
Tycker om att ha små värmeljus med dofter här.

Ibland tänker jag ”så synd att jag inte röker” för då skulle jag ofta gå ut på balkongen, sitta här och filosofera. Men nej, det får räcka med att en del av mina vänner röker och att andra i huset gör det 🙂
Ska bli intressant att se hur fönstren på balkongen ser ut på vintern. Jag tänker inte använda infravärmen, den är inte kopplad just nu.
Men på våren och sommaren blir det här som ett extra rum och då inreder jag det troligen lite mer.

I dag skulle jag ta det lugnt, inte göra många knop. Men jag har jobbat från tio till sex. Lyckligtvis har jag kunnat göra det via datorn hemma. Det blev en del korrekturläsning och så damp det in några uppdrag via e-posten.
Jag är tacksam och glad, har jag sagt det förr? ❤

 

Att hitta lugnet, balansen

Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga.
Plötsligt hade ett av mina ljus dubbel låga. Bilden är mer symbolisk och har inte direkt något med balans, livskvalitet och sömn att göra.

Läste en artikel om sömnproblem och då slog det mig att jag inte tagit en enda tablett av de receptfria melatoninpreparaten sedan jag sade upp mig från fastanställningen. Tidigare utgjorde det ibland ett problem att jag hade kvällstur och var uppe i varv ännu kring midnatt. För att få sömn och orka stiga upp före klockan sju var jag tvungen att ta ett par tabletter melatonin.

Nu har jag hittat min rytm. I vanliga fall lägger jag mig mellan kl. 22 och 00, och vaknar runt klockan 8 och 9. Jag har hittat min rytm.

I morse var jag tvungen att ha klockan att ringa vid åttatiden, men jag vaknade som vanligt en halvtimme innan. Låg ändå och tog det lugnt en stund. Har så många tacksamhetstankar nuförtiden.

Inga bomber som faller över min hemstad. Jag tvingas inte fly. Jag har tak över huvudet, jag kan njuta av frukost i lugn och ro, jag har ett stimulerande jobb och vänner. Jag har förvisso ont i knäet men jag kan ännu gå utan kryckor, jag sitter inte i rullstol.

Varm höstdag

… med sol från nästan klarblå himmel. Termometern på telefonen visade +15 men jag vågar slå mig i backen på att det var +20 på sina ställen. Kunde inte ens ha jacka på mig då jag gick hemåt från ett arbetsuppdrag.

Ännu sitter massor av löv kvar på träden, så varmt som det varit. Lite färg har de ändå börjat skifta.
Ännu sitter massor av löv kvar på träden, så varmt som det varit. Lite färg har de ändå börjat skifta.

Jag är så tacksam för att jag just nu är nästan frisk. Lite rethosta är inget då jag tänker på äldre människor som är långliggare på sjukhus. Eller som har svårt att komma ut från seniorhemmen.
Också unga drabbas av dödliga sjukdomar. Nyheterna rapporterar om krig och svält, om död och elände…
Jag försöker på riktigt vara glad över det riktigt lilla i min vardag. Rena lakan i sängen – ja, att överhuvudtaget ha en säng, tak över huvudet, frukost att äta på morgonen, att mina ben bär mig till den varma duschen…

Och att jag kan vara ute och fotografera Lovisavyer.

Renovering pågår, socialbyrån, som var bibliotek då jag var barn, har paketerats in.
Renovering pågår, socialbyrån, som var bibliotek då jag var barn, har paketerats in.

Månadsbilden, augusti

Sköna augusti är här.
Sköna augusti är här. Skördetiden inleds.

Är det nu det stora vemodet rullar in? När det mörknar fortare om kvällarna. Blir svalare i luften.
Men då det fortfarande kan vara otroligt varmt om dagarna.
Sommaren är inte slut. Än faller inte löven från träden.

Skuggorna blir längre om kvällarna.
Skuggorna blir längre om kvällarna.

Jag har cyklat mycket den här sommaren. Sålde ju bilen och har fått mycket motion 🙂 Under turerna hinner jag tänka mycket. Jag stresstrampar inte.

Jag känner vinden leka i håret, jag har tid att titta mig omkring.
Jag tänker att jag lever här och nu, och att jag är tacksam över så mycket.
För att jag har nära vänner som ger mig krafter och stimulerande jobbuppdrag.

Allt ordnar sig.

Ju äldre och mossigare, desto finare

Har förmånen att i mitt arbete få åka runt i bygden.
Försöker då också hinna knäppa bilder som jag kan visa på bloggen.

Besökte i dag Strömfors bruksmiljö, så jag visar senare fler bilder därifrån.
Och just i dag var en sådan dag då jag kan säga att jag älskar mitt jobb.
Först gjorde jag en födelsedagsintervju, sedan ett personporträtt som kommer i sommarbilagan.

Det finns så många härliga och spännande människor, så många liv att berätta om, så många miljöer att uppleva och beskriva.
Jag känner att jag lever och jag är tacksam för allt jag har ❤

Har ingen aning om vad det här är. En gammal kvarnsten?
Har ingen aning om vad det här är. En gammal kvarnsten?

Brukar lita på att då jag själv inte känner igen motiven, eller vet gamla byggnaders historia, då brukar det finnas någon läsare som kan berätta mer 🙂

Alla dessa härliga små vattendrag och mossiga stenar <3
Alla dessa härliga små vattendrag och mossiga stenar ❤

 

Tack Gud för alla vänner!

Som gamla skolkamrater och ödessystrar har Martina och jag massor att prata om.
Selfiepinnen kom åter till användning 🙂

Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.

Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.
Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.

Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret.
Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.

Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤

Jobb ute på fältet

I dag besökte jag Lovisas grannkommun Lappträsk. På redaktionen har vi beslutat att en reporter jobbar ute på fältet några timmar minst en gång i månaden.

Vi berättar några dagar i förväg i papperstidningen, på vår webbsajt och på Facebook var träffen arrangeras. Sedan hoppas vi att många ska dyka upp, ge oss tips till artiklar eller bara prata bort en stund.

Hit anlände jag halv tio på morgonen. Monicas café i Lappträsk centrum var min bas under tre och en halv timme.
Monicas café i Lappträsk centrum blev min bas under tre och en halv timme.
Jag började med att fotografera de här teckningarna som fanns inne på väggen i caféet.
Jag började med att fotografera de här teckningarna som fanns inne på väggen i caféet.

Sedan intervjuade jag barnen som hade ritat tavlorna och deras skolföreståndare. Det är förstaklassare från Kapellby skola som skapat de här konstverken som jag tycker är otroligt fina. Utställningen heter ”En doft av våren”.

Så här ser det ut vid cafeterians försäljningsdisk.
Så här ser det ut vid cafeterians disk.

Sedan var det lugnt en halv timme innan lunchrusningen. Jag passade på att skriva ett inlägg till vår webbsajt och gjorde uppdateringar på Facebook.

Så här såg det ut när jag jobbade, och jag tog en pajbit till lunch.
Så här såg det ut när jag jobbade, och jag tog en pajbit till lunch.

Mellan elva och halv ett var det liv i luckan. Många matgäster och flera av dem kom för att prata med mig. Fem sidor i anteckningsblocket fylldes snabbt med idéer. Eftersom sidan med tips inte var uppslagen då jag tog bilden kunde jag publicera den. Man vet ju aldrig om konkurrerande media läser min blogg.

Till efterrätt åt jag Monicas hembakade chokladkaka.
Till efterrätt åt jag Monicas hembakade chokladkaka.
Monica säljer också magnetsmycken. Jag har aldrig testat sådana förr men tyckte det här var så snyggt att jag ville ha det.
Monica säljer också magnetsmycken. Jag har aldrig testat ett magnetarmband förr men tyckte det här var så snyggt att jag ville ha det.

Du som är intresserad av magnetsmycken och deras verkan kan läsa mer om dem här.

Den här dagen har varit en bra dag. Om det var för att jag träffade så många positiva människor som delade med sig av både stort och smått på cafeterian – eller om det var för att jag genast tog smycket i bruk – eller en kombination av både och samt en massa annat ? Det spelar ingen roll. Den här dagen har bara kort och gott känts fantastisk och jag är tacksam för det.