En bra deg för en bra dag!

Då jag tog bilden av tidningssidan i Året Runt blev det otydligt och blankt precis där som ordet DAG står skrivet i rubriken. Så det kunde lika väl vara DEG.

Den här dagen har varit ganska kaotisk, med massor av telefonsamtal som avbrutit jobbet. Jag har nämligen två telefoner som används i jobbet. Nu måste jag begränsa svarstiderna på den ena. Samtidigt hör det till mitt jobb att svara på frågor som läsare och kunder har. Medarbetarna behöver också vägledning.

I natt hade jag en mycket trevlig dröm ❤ Jag brukar tacka Gubben Gud för dem. Då jag inte i verkliga livet får kramar och uppskattning, hålla handen och andra beröringar, är det härligt att få dem via drömmarna. Absolut bättre så än ingenting. Och jag suktar ju inte efter sex överhuvudtaget. Det enda jag saknar är kramar, någon puss då och då, djupa diskussioner och en arm kring min midja. Kanske det blir verklighet någon dag 🙂

Överlag har jag långt tålamod

Två timmar i en god väns sällskap på en restaurang där det inte rådde trängsel gav mig ny styrka. Det här är efterrätten, och på bordet råkar även min penna med handsprit finnas 😀

Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.

Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.

Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.

Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.

Kvällens tanke:
Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.

 

Reflektioner kring jul

Änglar, dom finns!

Jag har allt mer sällan på bloggen skrivit reflektioner som har med skilsmässan att göra. Dels handlar det om att det gått så lång tid sedan jag upptäckte att maken bedrog mig (över tre och ett halvt år sedan jag upptäckte det), dels handlar det om att det kommit in så mycket annat nytt, värdefullt och roligt i mitt liv sedan dess.

Många sa ju ofta till mig att jag ska försöka sluta älta saker. En del tyckte att jag kunde sluta gråta efter en månad, andra tyckte att jag inte skulle gråta alls. Men alla sörjer vi på olika sätt, och olika sorger kräver olika lång tid. Sorg är något väldigt individuellt.

Att minnas är ju ändå inte detsamma som att älta. Och som jag tidigare sagt, jag talar ofta med mina vänner om sådant som ex-maken och jag gjorde – inte medvetet i syfte att bearbeta, nej – mestadels handlar det om GODA och ROLIGA minnen, inte minst från alla de resor vi gjorde tillsammans.

Torkade blommor är fina juldekorationer.

Och varför skulle jag försöka glömma det som var? Han fanns ju sjutton år i mitt liv. Inte försöker jag ju heller glömma mina första sjutton levnadsår, som om min barndom och ungdom inte fanns. Så hemskt det skulle vara om någon bad mig att inte prata om de sjutton åren 😀

I dag fick jag väldigt många kramar och god jul-hälsningar då jag rörde mig på stan och i affärer. Efteråt slog det mig att merparten av alla hälsningar och kramar kom av NYA vänner, människor som inte fanns i mitt liv då jag var gift.

Med åren som gått har jag insett att jag fått så mycket nytt i mitt liv, jag har vågat göra saker som kanske av rena rama lättjan tidigare skulle ha blivit ogjorda. Och kanske bäst av allt – när det värsta hade hänt fanns det inte längre något att vara rädd för. Då sade jag upp mig, startade eget och bra har det gått hittills 🙂

Jag har också blivit modigare och mindre konflikträdd. Jag vågar vara mig själv, öppen och ärlig kring allt – för det är något jag insett att lönar sig på sikt. Jag har redan fått höra några människor säga att de omvärderat sina åsikter om mig, att skitsnacket som spreds efter skilsmässan inte var sant.

Allt det här har krävt tålamod. Jag har låtit tiden arbeta.
Det har lönat sig.

Så mycket väntans tider nu

Vårglädje utanför optikern på Alexandersgatan.

Tålamod. Det är något jag inte alltid haft, men som jag insett att behövs många gånger.
Jag brukar säga om Gud vill, som Gud vill. Då stressar jag inte själv fram beslut eller svar som inte går att få just nu. Vissa saker kräver tid och tålamod. Jag varken kan eller ska påverka allt.
Jag ska ha tålamod och känna tillit.

Vädret är också som det är. Inget som jag kan påverka. Visst vill jag ha vår, värme och sol och jag längtar efter sommaren. Tids nog kommer den.

Jag väntar på beslut i en del frågor som känns viktiga för mig.
Men de är saker som jag inte själv kan påverka. Jag kan bara ha tålamod och försöka känna tillit. Det blir som det blir, och hur det än blir får jag räkna med att resultatet går att leva med.

Det som är meningen att ske, det sker. Var det inte meningen att det skulle gå precis såsom jag ville kommer jag i framtiden att förstå varför det blev som det blev.

Glad måndag! 21-11-2016

Jag hoppas det blir en glad måndag!
Ute är vädret trist, snön har regnat bort – men vi får se det fina i att vi inte har halka i alla fall.

Ofta känner jag mig full av energi, har massor av idéer, vill utveckla allt jag jobbar med och brinner för. Det handlar om flera olika projekt jag är engagerad i.
Innerst inne är min vilja god, men ibland undrar jag om jag är för framfusig ändå? Det är så lätt att bli missförstådd då man själv saknar det där berömda tålamodet 😀

Med dessa glada nunor från en reklam för en film på bio önskar jag alla en bra start på veckan!
Med dessa glada nunor från en reklam för en film på bio önskar jag alla en bra start på veckan!

Lugna puckar som gäller

Vårdcentralen.
Vårdcentralen.

Det är ett tag sedan jag var patient här själv. Som arbetstagare gick jag i företagshälsovård hos ett privat företagare, men den tiden är förbi.
Jag kände mig inte som ett särskilt brådskande fall men gick in här ändå. Efter tio minuter blev det min tur att anmäla mig, och sedan var det bara att vänta på läkare.

Där satt jag en och en halv timme drygt, men det gick ingen nöd på mig. Jag läste om kungligheter i svenska damtidningar, om kändisars skilsmässor och om livsöden i tidningen Allers. Tiden gick fort.

Den trevliga unga kvinnliga läkaren bad om ursäkt för att jag hade tvingats vänta. Jag sa att jag hade valt en dag för besöket då jag inte hade någon brådska – jag tycker vårdare och läkare ska få tack och beröm, inte bara gnäll av trilskande patienter.

Det praktiska går framför skönhetsidealen.
Det praktiska går framför skönhetsidealen.

Jag har fått låna två knästöd av bekanta och läkaren sa att jag får använda det då jag går, men hemma och särskilt på natten ska jag inte ha stödet på benet.
Eftersom jag är tacksam för att jag KAN gå, för att jag inte har värk och inte behöver kryckor – är det lugna puckar som gäller. Jag kan ta mig både hit och dit men allt tar längre tid och kräver planering.

Knäskadan har blivit lite bättre på fem dagar. Nu kollar vi läget. Förvärras det blir det nytt besök på vårdcentralen och magnetröntgen. Men om läget är såsom i dag och om det långsamt blir bättre behöver jag inte gå till läkaren. Dock kan det dröja veckor innan knäet är stabilt igen.
Så det är åter ordet TÅLAMOD som gäller 🙂

Septemberbilden

Septembermånads bild i almanackan.
Septembermånads bild i almanackan.

Visst bjuder september ofta på klar och hög luft, blå himmel och härliga färger. I synnerhet kombinerat med sol, och det har vi tack och lov haft i många dar.

Jag är ändå fortfarande förkyld. Allt började veckan innan jag skulle flytta och som värst var det under Lovisa Historiska Hus-helgen. En seg flunsa måste jag säga för än kraxar jag och är stundvis trött, in på tredje veckan nu 😦
Tänker ibland på då jag sa att jag inte var sjuk en enda dag under de två år som jag bodde på Drottninggatan. Hittills kan jag säga att jag inte har varit frisk en enda dag på den här nya adressen… Men – jag trivs! Jag har kunnat börja om här, utan sorg i väggarna.

Livet känns bra nu. Mycket annorlunda än för ett två år sedan och även annorlunda än för ett halv år sedan.
Visst oroar jag mig stundvis för ekonomin, men det är jag säkert inte ensam om här i världen. Jag har ändå intressanta arbetsuppdrag nu. Och som jag sagt många gånger förr – saker och ting tycks ordna sig bara man har tålamod och känner tillit.

Vi har vår i luften…

… var har ni er?
Hahaa – det är en skojig ordlek tycker jag.

Snart, snart, snart... skjuter de mot höjden och slår ut.
Snart, snart, snart… skjuter de mot höjden och slår ut.

Det är svårt att bara gå förbi alla blommor i granna färger som finns lite överallt just nu. De här lökarna var omöjliga att negligera.

Känner också just nu att tålamodet håller på att nå bristningsgränsen. Det ska då tänjas och tänjas som ett gummiband… grrrrr!

Helst skulle jag vilja hoppa jämfota, i stora vattenpölar – och ropa jippii jippii jippii medan vattnet skvätter om mig.

Undrar om några män i vita rockar skulle komma och hämta mig då. Borde jag testa?

Siktet ställt på framtiden

I dag har det gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade en annan. Datumet första maj 2014 glömmer jag inte i första taget men jag förknippar det inte längre enbart med ett nederlag.

Nuförtiden försöker jag varje enskild dag, varje vecka och månad se vilka framsteg jag gjort. Och de är många.

Visdomsord i min hall.
Visdomsord i min hall.

Numera brukar jag uppmuntra mig själv. Jag gratulerar mig till än det ena och än det andra.

För då något tar slut innebär det ofta början på något nytt.
Men att se allt det där går inte i en handvändning.
Hur många av mina vänner har inte uppmuntrat mig under månadernas lopp och sagt eller skrivit – ”ha tålamod, allt blir bra en dag”.

Med facit i hand, efter sexton långa månader, har jag börjat få tilltro på att det är så.

Jag vet inte när jag kommer i mål, jag kanske aldrig gör det 🙂 … för det där med mål, vad är det? Vad siktar vi människor mot, vad vill vi nå? Pensionen? Döden?

Nä, livet det är väl här och nu? Just den här stunden – den här sekunden.
Vi vet inte vad morgondagen för med sig. Får vi ens se den?

Jag tror jag börjar förstå vad vardagslycka handlar om.
Men ändå förstår jag inte hela livets mysterium.
Så därför finns det all orsak att vandra vidare, att aldrig någonsin ge upp.

Jag vill veta vad resten av dagarna i det som är återstoden av mitt liv kan ge mig.

Jag vill se det fina…

… i alla årstider. Och dela med mig med mina bloggläsare av glädjen jag åter börjat känna i mitt liv.Bär_1

För drygt femton månader sedan gick mitt hjärta i kras.
Då trodde jag att jag aldrig skulle kunna känna glädje mer.
Och framtidstro, vad var det?
Sommaren 2014 går till historien som en av de värsta i mitt liv.

Steg för steg, dag för dag, har jag återfått mitt självförtroende. Jag har lappat och limmat ihop bitarna av allt det som krossades då.

Mångt och mycket blir aldrig som förr.
Men saker och ting behöver inte heller bli som förr. De kan bli bra ändå, eller rentav bättre.

Bär_2

I dag skriver jag inte längre varje dag om de känslor som skilsmässan rörde upp.
Det betyder förstås ändå inte att jag har glömt allt, sopat det under mattan eller börjat bita ihop för att dölja den sorg som helt klart fortfarande finns.
Men jag tror att jag har den tyngsta tiden bakom mig.
Och jag känner att jag har vunnit på att vara öppen om allt.

Jag tycker om att fotografera och har en del idéer om hur jag kunde kombinera fotokonst med målarkonst.

Och förhoppningsvis har jag en ny, spännande och givande tid framför mig.
Jag tycker faktiskt jag skulle vara värd en sådan 🙂

Det enda jag behöver nu, och som jag skulle gå till affären och köpa om det var möjligt – – – är ett stort lass tålamod!