The_Muppet_Show

… och Maria åkte ur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Innan Let´s Dance började i går skulle jag bara skriva ett kort blogginlägg där de stod att i väntan på gästerna har vi fixat det här och lite dippsås.
Innan Let´s Dance började i går skulle jag bara skriva ett kort blogginlägg där de stod att i väntan på gästerna har vi fixat det här och lite sås att dippa i.
Men så kom gästerna några minuter tidigare än väntat. Med sig hade de jättespänstiga och söta jordgubbar, en flaska mousserat och chilichoklad!
Men så kom gästerna några minuter tidigare än väntat. Med sig hade de jättespänstiga och söta jordgubbar, en flaska mousserat och chilichoklad!
Så vi hade en hel del att käka då vi också hade gjort klart lite brödbitar och bondost.
Så vi hade en hel del att käka då vi också hade gjort klart lite brödbitar och bondost.

Det gick så som jag gissade och egentligen ville i Let´s Dance då Maria föll ur. Inget fel på henne, men hon har hängt länge med och ibland undrar man om det fixats till på något sätt. För hon kan ju inte vara gratis för TV4 att ha med.

Angående bondost så har jag bett svärmor lära mig tillverka sådan. Undrar bara om mitt tålamod räcker till. Jag har lite svårt för sådant där som man ska vara noga med då det gäller mått och tider och andra finesser.

Helst är jag lite så där som svenska kocken i The Muppet Show. ”Hummi dummi dum, huppi duppi duu” – tider lite ditåt, mängderna av ingredienser likaså 🙂

På sista minipajen fick jag in snitsen!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer


Jag kastar mig alltid fördomsfritt in i det mesta. Hittar recept och tänker jamen, det där ser ju lättlagat och gott ut. Sedan visar det sig att det, åtminstone för mig, krävs tre gånger längre tid än det stod i receptet att få allt färdigt. Det kanske i sin tur beror på att jag ofta beter mig som Svenska Kocken i The Muppet Show. Hippidippiduu säger jag och slänger i lite av det ena och lite av det andra. Inte är det så noga med måtten.

Att få smördegsbitarna att bli lagom tunna, breda eller runda var inte så lätt. När jag gjorde den 26:e biten hade jag dock fått in snitsen så pass att jag skulle våga be om prövoanställning på bageri. Bäst gick det då jag delade smördegsplattan i sex lika stora bitar och först efter det kavlade ut var och en skilt för sig. Fyllningen består av köttfärs, stekt lök, röd paprika och äggstanning, samt extra ost och halv körsbärstomat som topping.

Caritas modifierade pasta al forno

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så här såg min pasta al forno ut då den åkte in i ugnen. Toppad med mozzarella.

Så här såg rätten ut då den kom ut ur ugnen.

Jag gör nästan aldrig exakt så som det står i receptet att man ska göra. I stället är jag lite som svenska kocken i The Muppet Show – jag hummar och mummar och slänger i råvarorna lite så där ditåt.
I köttfärsrätter tycker jag att det nästan alltid – enligt receptet – ska vara oförskämt lite kött i rätten. Jag vill inte då jag äter anse att det är som om jag vunnit på Lotto då jag får syn på köttfärs i rätten. HURRAA! Jag hittade en färsbit!
Det kan hända att jag skulle ha fått en rejäl smocka av kocken Paolo Roberto, han är ju boxare, om han hade vetat hur jag våldförde mig på receptet. Bland annat lämnade jag bort rödvinet och fuskade med såsen (körde påsmix).

En spännande nyhet för mig var basilikabladen. De doftade starkt innan de gick ner i färsblandningen. Vågade inte ta mer än tio blad och klippte dem i bitar. Med facit på hand hade jag mycket väl kunnat ta 15 blad.

Det exakta receptet till denna mycket goda rätt finns här.
Och för att citera kocken själv: ”Den här maträtten är det maddalonesiska svaret på lasagne, vars smak de flesta ju känner igen. Som utmanare spöar pasta al forno lasagne sju dagar i veckan, eller åtminstone sex. Använd gärna ekologiska varor till den här rätten”.