Våffeljärnet har nu använts en gång. En väninna var på besök och hon har inget emot att blanda smet och pynja med sådant här.
Järnet visade sig inte vara av bästa möjliga kvalitet, men våfflorna blev goda ändå. Det gör inte så mycket att de inte är frasiga då man ändå sätter salt tilltugg på. Däremot ska en våffla med sylt och grädde vara frasig.
Jag behövde inte sköta disken heller. Har diskmaskin, men ett våffeljärn ska man ju inte diska där 🙂
Vi har haft +29 grader i dag, och värmeböljan ska fortsätta minst en vecka till om man får tro prognoserna. Jag har inget emot den, tvärtom har jag bestämt mig för att gilla läget den här sommaren. I fjol kom vi inte många dagar över +20 om jag får tro vad jag själv skrev på bloggen, och det får jag väl lov att göra 😀
Installerade appen Lifelog som är gratis och som behändigt räknar steg, cykelkilometer, tiden jag sovit osv. Jag är så glad för att jag har förmågan att sova då jag känner att jag vill och att jag behöver det. Nio timmar natten mot fredag och tio natten mot i dag ❤
Snart dags för bronsmatchen Belgien–England. Jag hejar på Belgien i dag och på Kroatien i morgon.
… lade sig likt en sten i magen. Frasig, tunn, rucola, mozzarella, tomat, parmaskinka.
Nam nam och sedan mousserat vin som efterrätt.
Enda sättet att koppla av, om jag inte gör det med pussel, är att gå ut och äta, träffa goda vänner för umgänge under en timme eller två.
Då bryr jag mig inte på samma sätt om alla aviseringar som kommer in via smarttelefonen. Är jag hemma går jag automatiskt som en robot till datorn för att åtgärda allt.
Jag tror att jag börjar hitta rytmen i mitt liv som företagare 🙂
I affären såg jag plötsligt att jag hade en tomat i min korg.
– Har du lagt den där, frågar jag Adrian. I så fall saknas prislappen.
Han påstår sig vara oskyldig.
I kassan lägger han upp den på disken där man ska lämna pengarna.
– Någon har tappat sin näsa, säger han. Ni sålde visst sådana här, det var ju näsdagen nyss, inte sant?
När vi är utanför affären tackar jag honom för att jag inte har tråkigt en enda stund i hans sällskap.
Jag känner mig faktiskt aldrig ensam fastän jag de facto för det mesta är det.
Ni vet, jag är som det där barnet med den osynliga kompisen.
Hemma säger han att det också finns en orsak till att han ganska ofta sover över hos mig.
– Jag måste ju se att du inte släpar hem vilken karlslok som helst.
– Så du tänker vara med och bestämma. Välja vem jag eventuellt kan börja dejta?
– Självklart, svarar han. Hittills har ju du också – med varierande framgång bör kanske tilläggas – valt vem jag sällskapar med.
Diskussionen avslutad.
För den här gången.
1-0 till Adrian.
Lite smygreklam blir det ju, men då vi såg den här osten i affären tänkte vi – vad smakar den måhända, choklad javisst, men ostchoklad? Helt gott faktiskt, men man glömmer fort att den har med ost att göra, den blir mer som vilken chokladkräm som helst.
I dag har jag också skrivit ett blogginlägg på arbetsbloggen. En av Hufvudstadsbladets redaktörer tycker det är opraktiskt att självständighetsdagens bal i år arrangeras i Tammerfors. Jag tycker att vår presidents beslut var bra!
Och så avslutningsvis en liten bildkavalkad.
Och då jag väl var där ute på balkongen passade jag på att ropa ”VÅREN, var är du?” Fick inget svar men jag hoppas jag väckte den i alla fall 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 