Vackra vinterträd

Kunde sova ostört till klockan 10 då inga snöröjare härjade runt huset 🙂
Prognosen visar dock snöfall från tisdag och några dagar framöver, samt fortsatta minusgrader, mellan fem och tio. Det känns helt okay nu efter några dagar med kallare än minus 20.

Hade blivit vackrare bild om vi hade haft sol, för då gnistrar det i grenverket.

Bilden är tagen från min gård. Observera fåglarna i trädets topp 😀

Men träden var så vackra i dag efter att det varit mycket kallt och nu blev något varmare.

Har jobbat fem, sex timmar i dag. Skriver nästan alltid ledaren på söndag då jag inte blir avbruten. Svarar på mejl, förbereder kommande tidningar.

Imorgon åter måndag. Dagarna rusar iväg. Snart är januari slut, det blir ljusare för varje dag och VÅREN kommer ❤

Trees on Tuesdays, del 10

Jag länkar nu till ett av Photo by Susans äldre inlägg då hon inte skrivit något på ett tag. Det är ändå hon som står bakom de här fina utmaningarna med blommor, träd och svartvita bilder.

Knotig gammal stam.

Jag tycker om träd. I synnerhet gamla träd, men alla slags träd kan komma med här. Den här står invid Bastion Ungern i Lovisa och bilden togs den 13 september.

Perspektiv gillar jag också. Och knotiga stammar. Så det blir nog bilder av träd också utanför den här utmaningen.

Härligt höstväder i dag. Träden har allt mer börjat skifta i gult och orange. Ganska varmt har det också varit. Det här vädret får gärna fortsätta.

Jag har börjat ta dagliga promenader. Inga långa sådana men ändå det vi kallar ”happi-hyppely” på finska, det vill säga att man går ut för att få en nypa frisk luft. Happi = syre och hyppely att man tar skutt 😀

Det är något speciellt med…

… mossiga stenar, bäckar och åar. Den här vyn finns i Strömfors bruk.
Kala trädstammar är vackra, men förstås också träd med knoppar på grenarna och sedan löv som spricker ut.
Och speglingar i vattnet.

Jag har förmånen att då och då få åka på utfärder med någon som har bil. Att kunna ha ledigt från jobbet några timmar, få frisk luft, se andra vyer än de jag ser genom fönstret hemma – det är guld värt!

Jag återvänder alltid med ny ork hem.
Nu kämpar vi på ytterligare en arbetsdag för att få en tjock tidning klar till 30 april. Den går ut till prenumeranter på torsdag och som storspridning även till andra i nejden på lördag / söndag.

I dag fyller Nya Östis fem år!

Den här bilden publicerade jag i Nya Östis FB-grupp och den illustrerar även min ledare på torsdag. Vi kan inte fira med kaffe och kaka på torget såsom förr om åren. Corona sätter käppar i hjulen.

Men vi kan bjuda på virtuell kaka! Och den passar för alla, även för dem som inte tycker om, som inte kan eller vill äta kakor 😀

Trees on Tuesdays

Hittade den här i arkivet, tagen vid vår badstrand för några veckor sedan. Det finns vackra tallar där, bara hundra meter från sandstrandens vattenbryn.

Det är Susan som har uppfunnit den här bildutmaningen.

Från och till känns corona skrämmande. Vill tänka på annat, men mycket kretsar kring det. Isolering, att inte få träffa mamma mer än på trappan då hon tar emot butikskassen. Ringer henne varje kväll.

Inga redaktionsmöten. Har förstås insett att jobbet funkar utan dem också. Det finns mejl, Messenger och telefon. Kanske vi ska ha något videomöte nån gång, gäller att kolla vilken teknik alla har tillgång till hemma.

Men visst börjar vi nu när vi är inne på fjärde veckan av undantagstillstånd sakna mycket av det sociala umgänget. Att inte kunna sitta på ett café eller på en restaurang, att fundera ut till vilken affär man kan gå och när utan att där är trängsel.

Tålamodet sätts på prov.
Vi måste klara detta. Tillsammans.

Lummiga Lovisa

Lummiga Ankarparken.

Man kan inte klaga på vädret. Det är soligt och ganska varmt, men blåsten ger också behövlig svalka. I den här parken var det jätteskönt i dag.

Fem timmar av förmiddagen sysslade jag med mejl och textredigering. Sedan tog vikarien över för att par timmar så att jag kom i väg ut på cykeln för att göra en födelsedagsintervju.

Solen tittar fram genom trädkronorna i samma park.

Livet känns bra. Jag har inte kunnat skriva så mycket om mina innersta tankar och jag antar att det har märkts. Jag har inte kunnat vara så öppen som jag velat på bloggen och det förvånar mig inte om mina närmaste vänner inom kort säger till mig att jag ”inte varit mig själv”.

Men ibland är det så här. Vissa saker får man ha tålamod med.
Och nu ska jag pussla flitigt resten av kvällen så att det blir klart till midsommar!

Veckans ord – HÄR OCH NU

Temat för vecka 5 i Gemsweeklyphotochallenge är Här och nu.
Det kan tyckas vara ett enkelt tema eftersom allting vi gör, var vi än är, är Här och nu.
Men på ett sätt känns temat också svårt, eftersom Här och nu för mig innebär något slag av medvetande, kanske även stillhet.

Så mina bidrag kommer från en stund på eftermiddagen då jag stod och väntade på att två tjejer som jag skulle fotografera skulle dyka upp.

När jag stannade upp där och bara väntade såg jag hur vackra träd där fanns. Likt skulpturer.

Sista veckan

… i den gamla bostaden börjar nu. I morgon är det sista onsdagen här, på torsdag sista torsdagen osv.

Det finns saker jag kommer att sakna, eller åtminstone att se tillbaka på som goda minnen.
Att ha naturen rakt utanför fönstret är en sådan sak. Hela sommaren och en lång tid av hösten, ingen insyn. Bara en vacker grön vägg som senare börjar skifta i gult, orange, rött.

Då kvällssolen från väst når över hustaket är det vackert utanför mina fönster.

På nya stället har jag andra våningshus som grannar. Men jag tänker fortsätta med mitt nästan gardinlösa liv. Om det finns människor som tycker om att spana på andra, det vill säga som inte har annat innehåll i sina liv än att spana på mig… då får jag väl bjuda på den underhållningen 😀

Trolska träd

Jag har inga gardiner hemma. Eller tja, ja… persienner finns.
Men helst av allt sänker eller stänger jag inte dem heller. Bara i sovrummet, så att jag inte vaknar klockan fyra på morgonen på sommaren 🙂

I vardagsrummet har jag inte haft dem nere alls sedan jag flyttade.
Nu öppnade jag också persiennen i köket.

Utsikten från köket.

Snart kommer ingen att se in. Jag bor på tredje våningen och inom kort täcker lövverket all insyn och inte ser jag mycket annat än träd och gröna grenar själv heller.