träd

Veckans ord – HÄR OCH NU

~ Carita Liljendahl ~ 51 kommentarer

Temat för vecka 5 i Gemsweeklyphotochallenge är Här och nu.
Det kan tyckas vara ett enkelt tema eftersom allting vi gör, var vi än är, är Här och nu.
Men på ett sätt känns temat också svårt, eftersom Här och nu för mig innebär något slag av medvetande, kanske även stillhet.

Så mina bidrag kommer från en stund på eftermiddagen då jag stod och väntade på att två tjejer som jag skulle fotografera skulle dyka upp.

När jag stannade upp där och bara väntade såg jag hur vackra träd där fanns. Likt skulpturer.

Sista veckan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… i den gamla bostaden börjar nu. I morgon är det sista onsdagen här, på torsdag sista torsdagen osv.

Det finns saker jag kommer att sakna, eller åtminstone att se tillbaka på som goda minnen.
Att ha naturen rakt utanför fönstret är en sådan sak. Hela sommaren och en lång tid av hösten, ingen insyn. Bara en vacker grön vägg som senare börjar skifta i gult, orange, rött.

Då kvällssolen från väst når över hustaket är det vackert utanför mina fönster.

På nya stället har jag andra våningshus som grannar. Men jag tänker fortsätta med mitt nästan gardinlösa liv. Om det finns människor som tycker om att spana på andra, det vill säga som inte har annat innehåll i sina liv än att spana på mig… då får jag väl bjuda på den underhållningen 😀

Trolska träd

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Jag har inga gardiner hemma. Eller tja, ja… persienner finns.
Men helst av allt sänker eller stänger jag inte dem heller. Bara i sovrummet, så att jag inte vaknar klockan fyra på morgonen på sommaren 🙂

I vardagsrummet har jag inte haft dem nere alls sedan jag flyttade.
Nu öppnade jag också persiennen i köket.

Utsikten från köket.

Snart kommer ingen att se in. Jag bor på tredje våningen och inom kort täcker lövverket all insyn och inte ser jag mycket annat än träd och gröna grenar själv heller.

Fler fina träd!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag gillar ju träd som ni vet.
De här bilderna togs också i början av veckan då vi ännu inte hade snö.
Då var det också bara ett par minusgrader, nu är det -17. Brrr!
Men ska bli varmare till lördag – jag tackar för den prognosen!

En intervju undanstökad i dag, redaktionsmöte nästa.
Helgdag i morgon, men för mig har de där gränserna lite suddats ut. På lördag och söndag har jag jobb med innebandy, matcherna fortsätter i division ett efter några veckors jul- och nyårspaus.

Den här björken i Strandparken invid Strandvägen är underbar.
Den här björken i Strandparken invid Strandvägen är underbar.
bjork_2
Träd med kala grenar blir som skulpturer.

bjork_3

Knotiga stammar väcker fantasin

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Jag gillar träd, och speciellt gamla knotiga stammar. Två bilder tog jag i går, en i dag.
Kameran ska allt oftare vara med där jag rör mig, för det finns allt möjligt att föreviga.

Med god fantasi kan man se allt möjligt i/på stammen.
Med god fantasi kan man se allt möjligt i/på stammen. Kanske två bröst 🙂
Här ser jag i mitten en häst med yvig man och böjt huvud.
Här ser jag i mitten en häst med yvig man och böjt huvud.
Ofta ser jag olika figurer och roliga formationer på stammen först då jag tar fram bilden på datorn.
Ofta ser jag olika figurer och roliga formationer på stammen först då jag tar fram bilden på datorn. Här finns ett björnhuvud, och kanske björnen har en öppen famn också.

Varm höstdag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… med sol från nästan klarblå himmel. Termometern på telefonen visade +15 men jag vågar slå mig i backen på att det var +20 på sina ställen. Kunde inte ens ha jacka på mig då jag gick hemåt från ett arbetsuppdrag.

Ännu sitter massor av löv kvar på träden, så varmt som det varit. Lite färg har de ändå börjat skifta.
Ännu sitter massor av löv kvar på träden, så varmt som det varit. Lite färg har de ändå börjat skifta.

Jag är så tacksam för att jag just nu är nästan frisk. Lite rethosta är inget då jag tänker på äldre människor som är långliggare på sjukhus. Eller som har svårt att komma ut från seniorhemmen.
Också unga drabbas av dödliga sjukdomar. Nyheterna rapporterar om krig och svält, om död och elände…
Jag försöker på riktigt vara glad över det riktigt lilla i min vardag. Rena lakan i sängen – ja, att överhuvudtaget ha en säng, tak över huvudet, frukost att äta på morgonen, att mina ben bär mig till den varma duschen…

Och att jag kan vara ute och fotografera Lovisavyer.

Renovering pågår, socialbyrån, som var bibliotek då jag var barn, har paketerats in.
Renovering pågår, socialbyrån, som var bibliotek då jag var barn, har paketerats in.

Only sky is the limit

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Gamla knotiga tallar är fina.
Gamla knotiga tallar är fina.

Det känns fortfarande så, att det inte finns någon gräns.
Jag önskar så kunna hålla kvar den här känslan, hitta redskapen som behövs för att jag ska orka se det positiva. Klart att det kommer dalar, jag har små svackor ibland då jag tvivlar på allt… ska jag klara det här?

Var hos min bokförare i dag och fick viktiga saker förklarade för mig. Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i försäkrings-, pensions- och skattefrågor.
Men han har hittills varit en klippa.

I och med att jag inte äger någon bil cyklar jag mycket nuförtiden, det känns bra. I dag blev det sju kilometer.

I morgon har jag ett möte som jag ser fram emot.
En hel del av det jag ska syssla med i framtiden vill jag berätta om först efter 16 juli då min uppsägningstid gått ut. Snart är vi där.

 

Kapa rötter, låta nya ta fäste

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det blir många symboliska texter och bilder nu 🙂
Den här tog jag på Brokholmen under seglatsen. Visst är det fantastiskt hur träd klarar sig fastän de är väldigt utsatta för vädrets nycker. På den här stranden blåser det ofta och mycket.
Månne inte vi människor har samma förmåga också? Att rida ut stormar, att klara livet fastän rötter kapas.

Här står trädet kvar fastän delar av stranden spolats bort.
Här står trädet kvar fastän delar av stranden spolats bort.

I går kollade jag samtliga matcher i fotbolls-EM. Tysklands mot Ukraina slutade först kring midnatt. Sedan kunde jag inte somna. Låg och funderade på allt möjligt. Tror jag knoppade av kring två.

Men vad gör det då man har semester? Katastrofalt hade läget känts om jag hade varit tvungen att vakna 6.45. Men nu sov jag till halv tio.

Det är så skönt med inga måsten. De möten jag prickat in för i dag har frivilligt antecknats i kalendern och dem ser jag fram emot.

 

Hur galet som helst, del 9

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
En trädstam som väcker fantasin.
En trädstam som väcker fantasin.

På avstånd såg hålet i trädstammen ut på ett visst sätt. Nu minns jag inte mer vad jag såg i går innan jag kom så här nära. Nu kan jag se allt möjligt på bilden. En fisk som blundar till höger eller en hund med nos och öra.
Ett djur med rund nos också till vänster.

Gallringar har gjorts för inte så länge sedan i Kapellparken där trädet finns, så jag antar att det har bedömts vara tillräckligt starkt att klara sig trots hålet.

Del 8 i min serie med småtokiga bilder.

PS! Tills jag eventuellt kan komma i gång med en blogg på jobbet igen uppmanar jag alla den här vägen att skicka in bilder till tidningen Östnyland. Under vinjetten ”Dagens bild” publicerar vi läsarnas bilder!