Kanske Mumin kan pigga upp mig

Under en av pauserna på Åbo-resan köpte jag det här ljuset.

Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.

Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.

Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.

Marina trummar.

Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …

Min uppgift var att sköta vår berömda brandsiren.

En boost av energi

… fick jag på dagens reikibehandling hos Kia Prana Reiki Master.
Hon bor bara ett stenkast från mig i en härlig gammal våning där det är högt i tak och där stämningen är fin. Redan i trappan upp finns en liten skylt med texten ”Stressfree zone”.

Jag har alltid tyckt om att testa nya saker och i dag fick jag ett smakprov på vad behandling med trumma och vibrationer är. Väldigt intressant måste jag säga.

För att riktigt kunna gå in i det hela tror jag att jag behöver en eller två behandlingar till. Den här första gången var jag för nyfiken och uppmärksam, jag tror det börjar hända mer då man är totalt avslappnad.

Reikibehandling har jag fått förr. Det är oerhört intressant att efteråt få höra hur kroppens olika schakran reagerade. Känslolås kan lösas upp och jag var glad att höra att mitt kronschakra är öppet och emottagligt.

Efter behandlingen satt vi en stund och delade med oss av olika tankar på den här stora och soliga balkongen, där jag speciellt gillar det gamla vackert slitna räcket, som här ser ut som en vägg 🙂
Tack Kia för i kväll ❤

 

På slutrakan

… är vi nu vad gäller matcher i innebandyns division ett.
Två hemmamatcher återstår i grundserien och vi kirrade playoffplatsen redan för en vecka sedan.
Att vi besegrade Blue Fox i går saknade nästan betydelse med tanke på slutspelet. Lovisa Tor kan komma fyra om precis allt går vår väg i de två sista omgångarna, och då får vi hemmaplansfavör. Men huvudsaken är att vi är bland de åtta bästa, efter det kan vi ta oss hur långt som helst.

Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.
Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.

I går hade vi platser reserverade på läktaren så att vi alla från Lovisa kunde sitta tillsammans. Vi är kända vida omkring för att vi reser runt i hela Finland för att stöda vårt lag. Ofta har vi en brandsirén och två trummor med oss. Ibland blir sirénen förbjuden… av någon anledning fick vi ha vårt oljud i två perioder i går men sedan fick någon nog och man bad oss ta det lite lugnare.
På våra hemmamatcher har det delats ut öronskydd åt dem som tycker ljudet stör. Kloka föräldrar brukar också sätta ordentliga skydd på barnens öron.

På tal om slutraka …. så har jag sådan också här hemma. Städar och stajlar och förbereder mig för vad som komma ska i morgon. Spännande också för mig, fastän jag vet vad som är på G 🙂

Trött men lycklig

Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!
Min fina nya supportermössa invigdes i dag med bra resultat, seger 10-6!

En sådan helg det varit! Hufvudstadsbladet 150 år i går på Finlandiahuset.
Finlands självständighetsdag i dag sjätte december.
Vanligtvis har jag firat med skumpa och slottsbal hemma i soffan men i dag firade jag med Lovisa Tor som vann på bortaplan mot SBS Masku med siffrorna 6-10.

Tackar också min vän Pirjo för den fina supportermössan ❤
Det blev lite svettigt att ha den på huvet halva dagen men det var mödan värt!

Måste för övrigt följa upp grejen om att vårt supportergäng blev anmälda till innebandyförbundet för att vi ”haft för mycket oljud”. Vi applåderar taktfast, vi skriker, vi har trummor och en brandsirén. Men att någon kallar oss ”terrorister” kändes på gränsen till tragikomiskt. Så här har vi hållit på i många år. Det kallas supporterkultur. Ingen var berusad, ingen betedde sig illa. Vi hade bara kul och hejade på vårt lag.

Kanske Maskus anhängare bara är ovana. Kanske de aldrig sett en elitseriematch i vare sig innebandy, fotboll eller hockey?
För jämfört med The Black Army i Stockholm är vi som en liten fis i Sahara…

Nu är jag både trött och lycklig…
… så nya bilder kommer ut i morgon! Också från ett julhem.

Erä-Tor 6-2

Den här sekvensen blev lite vinglig och slutar med att jag filmar Tors emblem på Tom Lindfors bröst 🙂

Innebandy är ett snabbt spel och ibland smäller det till. Rasmus Horn, som inte syns på bilden, har tacklats och ligger lite groggy vid sargen. Deina Imjack kollar läget.
Innebandy är ett snabbt spel och ibland smäller det till.
Rasmus Horn, som inte syns på bilden, har tacklats och ligger lite groggy vid sargen. Deina Imjack kollar läget.
Tors Otto Moilanen intervjuas i första periodpausen.
Tors Otto Moilanen intervjuas i första periodpausen.
Trummorna och brandsirenen utanför bussen i väntan på matchen.
Trummorna och brandsirenen utanför bussen i väntan på matchen.

Ja, det blev förlust med siffrorna 6-2 (1-1, 4-1, 1-0) mot Tapanilan Erä i innebandyligan. I första perioden hängde vi bra med. I den andra ryckte Erä ifrån och lyckades sedan hålla sitt försprång med klokt spel och effektiv forechecking.

På lördag möter vi på hemmaplan regerande finska mästarna SPV från Seinäjoki.

Återanvändning

En gardin pryder bordet :-)
En gardin pryder bordet 🙂

Har jag sagt att jag tror jag levt ett tidigare liv i Afrika? När jag ser bilder därifrån blir jag glad och börjar längta dit, fastän jag aldrig i detta liv varit där.

Färggranna tyger gör mig glad, dans, trummor, sång likaså. Glädje i gudstjänster.

Det här tyget var en gardin en gång. Jag lade det på bordet och tycker det duger bra som påskduk 🙂