Det var en gång, ett ekollon

Under en fototour i Liljendal tidigare i våras plockade väninnan Pia ekollon och gav ett av dem till mig. Några dagar senare fick jag för mig att plantera ekollonet i en kruka med jord. Krukan är liten och där fanns plats för tio centimeter jord. Ekollonet åkte ner på ett par centimeters djup.

Jag vattnade då och då, men hade inga större förhoppningar om att det skulle bli nån planta. Jag hade inte googlat ett dugg kring ”hur man ska göra” och bra var väl det 😀 För efteråt har jag läst att de ska läggas en viss tid på året i små glasburkar. Vattnet ska bytas ofta och enträget får man vänta minst sex veckor om det skulle råka sig så att ekollonet får för sig att skapa nåt slags skott…

Ingenstans har jag hittills hittat information om att man kan lyckas få ett ekollon att gro till en planta om man sätter det i en kruka med jord 😀

Är detta en blivande ek?

Sanningen att säga trodde jag att ekollonet hade ruttnat bort. Men jag tänkte att jag slänger inte myllan innan hösten och vinterkylan är här.

Och plötsligt en dag ser jag att något stretar upp ur jorden. I dag är plantan, eller var det nu är 😀 … fem centimeter hög! Med spänning följer jag detta dag för dag ❤ Detta Guds underverk!

Det var den 15 april som Pia plockade ekollon här i Liljendal.

Nu tycks Liljendahl få en Liljendal-ek! Otroligt!

Blomsterhälsning

Jag skriver en del förhandsinställda inlägg nu. Ska resa bort i morgon, och eventuellt är det så att jag inte är hemma i dag heller.
(redigerat kl. 9.22 den 31 mars: Det blev ingen buss för fansen till Björneborg så jag är hemma ännu i dag – det blir att häcka vid datorn i kväll när Tor spelar!)

Kommentera gärna precis som förr här hos mig, men ha tålamod om kommentarerna inte blir synliga samma dag.

Naturens och Guds underverk, som små konstverk!

Barn är gåvor

Elise_o_jag.
Fyra veckor gammal är lilla Elise i dag.

Då jag inte har några barn själv är det inte många gånger jag fått äran och glädjen att mata en liten människa.

Just nu har vi besök av makens dotter Jenny, hennes sambo Johan och deras första barn, Elise, som föddes trettonde juli.

Jag är alltså inte Elises riktiga mormor, hon bor i Sverige, men jag gläds över det här nya livet så som alla andra. Barn är gåvor, livets underverk på alla sätt. Det är också en gåva att få vara med och se små bebisar växa upp, att få dela allt som har med dem att göra med barnets föräldrar.

Som vuxen medmänniska är väl det bästa man kan göra att finnas till. Att vara en god förebild. En snäll tant som förhoppningsvis både kan lyssna på barnet, förstå, lära henne något nytt men också lära sig av det hon är och det hon har att ge.

Ser fram emot att få se Elise växa upp och att på olika sätt få vara en del av hennes värld, som jag hoppas ska rymma många kärleksfulla människor.

Första blomningen

Nog är det här ju ett av Gubben Guds många underverk. Porslinsblommans knoppar ser ju först ut som om dom var gjorda av, just det – porslin. När de sedan slår ut kommer så här fina blomklasar där varenda blomma är otroligt vacker. De utsöndrar sedan små droppar av en starkt doftande vätska.

Det här är årets första blomning. Växten brukar gå in i en andra blomning mot slutet av sommaren, kanske det blir i augusti i år. Sedan vilar den över ett halvår innan det är dags igen, i slutet av april – början av maj 2013.