våga

Tanken bakom foton av mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Dagens selfie, tagen den 14 maj. Glömde åter en gång låta en annan person ta ett foto av mig. Glömde också fota arbetsvyn som i dag bestod av ett glas mousserat och en pavlovabakelse på en cafeteria i samband med en födelsedagsintervju.

Så när jag kom hem funderade jag några sekunder. Var har jag inte fotat mig själv? Pelargon-mormor är jag men jag och pelargonerna har inte fotograferats.

Jag kan tänka mig att det finns någon som tänker ”det är nu då ett evigt exploaterande av eget utseende här, vem orkar titta?”. Tänker man så är ju bästa alternativet att sluta läsa min blogg 🤣

För mig är maj månads experiment med en selfie per dag, eller med ett foto av mig själv -taget av någon annan, just det – ett experiment.

Hur kommer det att kännas? Blir jag mindre kritisk då det gäller bilder av mig själv? Svar: ja, nuförtiden knäpper jag en eller två och så får det duga. Jag är jag.

Det här betyder inte att jag inte förstår dem som valt att ha ”bara fotobloggar” och som absolut inte publicerar något privat. Var och en gör ju såsom hen vill, och alla val respekteras och accepteras, i alla fall av mig.

Då jag tidigare i maj skrev att det här får vara som en kontaktannons, så kan jag säga att ingen person har tagit kontakt med mig. 200-300 läsare har jag per dag men tillsvidare har ingen som vill träffa mig eller lära känna mig bättre hört av sig 😀

Analys:
– alla vill inte skriva kommentarer här, eller klarar inte av det, vet inte hur man gör. Samtidigt är de rädda för att kommentarerna ska bli synliga, men det blir de ju inte eftersom jag manuellt ska godkänna alla, och vill någon vara anonym får hen vara det
– jag är ointressant, eller skrämmande, eller både ock 🙂
– det här med bloggar är ett utdöende fenomen, och då jag inte orkar börja med Reels och Instagram eller video-bloggande, så får jag stå mitt kast

Ni som följt mig länge vet att jag inte räds att vara öppen på min blogg.
Men det jag kanske inte har sagt är att jag inte kräver att få fläka ut vänner eller någon partner här. Klart att jag önskar att flera än jag skulle vara modiga och inte bry sig om vad omvärlden tänker. Men en vän och en partner får vara anonym, eller kallas O eller A eller P eller nåt sånt om allt annat känns förfärligt 😀

Jag frågar ALLTID om lov för publicering. Inget går ut utan att personer som på något sätt berörs personligen vet om det.

Jag tog boken i min hand

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och öppnade den på måfå. Läste på sidan till höger ”Fortuna belönar den modige” (Latinskt ordspråk).

På sidan till vänster står det ”Jag har varit helt skräckslagen varje ögonblick av mitt liv – men jag har aldrig låtit det hindra mig från att göra något som jag vill göra” (Georgia O´Keeffe).

Så den lilla boken följde med mig hem från bokhandeln. Två ark med klisterbilder likaså. Och en Muminmagnet som jag ska lotta ut senare här.

Jag ska då och då försöka komma ihåg att dela med mig av klokorden i boken. Eller vad sägs om ”Du är aldrig för gammal för att sätta nya mål eller drömma nya drömma” (Les Brown).

Spännande dagar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden tog jag i torsdags i närheten av kärnkraftverket i Lovisa då vi hade en liten fotosession för Nya Östis där. Det är en holme som inte ligger långt från kraftverket. Jag gillar kontrasterna, solen som inte direkt syns på bilden, molnen, och den kalla blåsten som är svår att förmedla i ett foto.

Bilden får symbolisera de spännande dagar jag har framför mig.

Över ett och ett halvt år har jag försökt hålla ett stundande projekt helt för mig själv. Jag har vågat involvera endast några få personer i skeendena och idag ska de sista förberedelserna göras.

Jag är nu så pass nära målet att jag vågar säga att jag efter den 15 oktober här på bloggen kan berätta vad det handlar om. Det är något jag känner stor stolthet över.

Varför detta hemlighetsmakeri?

Jo… för att jag genom åren lärt mig att sådant jag ser fram emot, ofta ivrigt som ett litet barn – kan sabbas av utomstående som inte delar min entusiasm.

Våga nytt, ta dig an utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer

Det är lätt att fastna i rutiner. Eller att inte våga göra något nytt.
Jag som trivs mest i svart, vitt och grått då det gäller plagg har börjat piffa upp helheten med scarfar i andra färger. Köpte en senapsgul i dag, som bra bryter det svarta.

Och så fick jag syn på den här kappan. Wau, tänkte jag. Sådana detaljer och sådan skärning. Och en sådan pigg färg, där även det svarta finns med.

När jag kom hem såg jag att den var ”Made in Italy” 😀

Fina detaljer längst ner!

Och så köpte jag två pussel. Det ena har producerats avWasgij. Jag tyckte motivet såg roligt ut, många detaljer att hitta. Men… när jag kom hem insåg jag att det här är ”pussla inte vad du ser”-pussel. Bilden kommer att bli helt annan än på papplådan. En sådan utmaning! Först tänkte jag ”nej, det här pusslet säljer jag till nån annan” men sedan tänkte jag om. Man måste ju göra saker man aldrig gjort förr! Så att inte hjärnan stagnerar 😀

Men jag köpte också ett annat, mer traditionellt pussel 🙂

Trädgårdstips, sten blev uggla

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

En händig person kan förvandla en sten till en prydnad.

I går regnade det rätt länge på kvällen och var bara +10 grader. Men i dag ska det bli varmare och det passar utmärkt då jag drar iväg till en stuga.

Det måste inte vara +25 för att jag ska trivas, +15 – +20 räcker bra. Man har ju inte så höga krav efter den här kylslagna inledningen på våren / sommaren.

Jag har under dagarna som gått tänkt rätt mycket på hur mitt liv förändrats sedan maj 2014, och inte minst sedan 4 juni i fjol då jag inledde min sista sex veckor långa betalda semester. Då tog tankarna om att bilda ett eget företag form, och den 16 juni fattade jag det slutliga beslutet. Återkommer kanske med ett inlägg på årsdagen, finns så många milstolpar i ens liv ❤

I fjol vid den här tiden var jag också ute på en seglats. Även den ett resultat av tankarna ”nu eller aldrig, din sommar blir så bra som du själv gör den till, ta ansvar, våga, vinn”.

När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna. Bilden tagen sommaren 2016.

Händer mycket nu

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

Veckotidningar ger avkoppling och inspiration.
Veckotidningar ger avkoppling och inspiration.

I morgon tror jag att jag kan ta de första stegen i det liv där jag allt mer vågar vara mig själv. Där jag inte behöver känna oro kring vad jag kan skriva på min privata blogg.

I morgon kan jag berätta om ett av mina nya jobb och med tiden avslöjar jag mer om allt som är på gång.

Som sagt, det är det jag vill – vara öppen. Fastän jag får en del kommentarer om att jag kanske borde hålla inne med vissa saker… för att slippa att en del som läser bloggen retar upp sig.

Men gör jag så, då är jag ju inte sann – varken mot mig själv eller mot dem som följer min blogg.
Det här betyder ändå inte att jag viker ut mig totalt. Det finns massor av saker jag INTE berättar här. Om jag sitter en natt och dricker vin med en trevlig man i en spännande miljö – tro inte att jag skriver det här. I alla fall inte vem han är och var han bor – om han inte själv tycker det är ok att blottas 🙂
Jag skulle inte heller komma på tanken att på bloggen avslöja vem som säger sura saker om mig.

Nej, den här bloggen ska utgöra ett mix av min vardag. Den ska handla både om det som roar och om det som bekymrar mig.
Den ska handla om livet – och det är minsann inte alltid vare sig glättigt eller tillrättalagt, photoshoppat eller som klippt ur en livsstilstidning.

Våga kommentera mera!

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

Sand, stenar och snäckor - fina semesterminnen.
Sand, stenar och snäckor – fina semesterminnen. Känns som om det är dags att resa nånstans snart. I fjol somras och höstas hade jag inte krafter att göra det. Men nu känner jag att jag kan åka vart jag vill, när som helst, till och med ensam om ingen reskamrat uppenbarar sig.

Diskuterade i dag på jobbet med min kollega Jan-Erik Andelin, som är en av opinionsbildarna på KSF Media, vad det kan bero på att folk i ganska liten utsträckning vågar kommentera på bloggar under eget namn.

I går hade jag 3 209 visningar på min blogg.
1 279 hade läst ”Yle beslöt att inte sända intervjun”, 483 hade läst ”Det här skulle programmet handla om” och resten hade läst alla möjliga andra inlägg.

14 hade lämnat kommentar på ”Yle beslöt…” och 14 på ”Det här skulle…”. Siffran 28 kommer sig av att jag svarar på alla kommentarer. Utöver det här fick jag många kommentarer på Facebook och via privata chatmeddelanden samt mejl.

Största delen av dem som kommenterar är mina goda och ofta frisinnade bloggvänner från Sverige. Var och en av dem finns på riktigt och man kan hitta deras bloggar genom att trycka på deras signaturer.

Några få modiga från min hemstad och från dess närregion har vågat yttra sig under eget namn – en stor applåd och varmt tack till dem ❤

Med min kollega kom vi fram till att det kanske är så att den som kommenterar känner att den tar ställning för eller emot. I detta fall om vem som hade rätt, Yle eller jag.
Man är rädd, speciellt om man bor i en liten stad, för att bli en del av en jobbig process.

Är det så här? Vad tycker du?

Själv borde jag kanske ändå bara vara glad att jag inte fick 3 209 kommentarer i går. Då hade jag inte hunnit svara på dem alla 🙂

Ps. Jag modererar min sajt för att inga elaka ord ska kunna yttras om sådana som inte kan försvara sig. Men i går behövde jag bara stryka ett enda ord från alla kommentarer som gavs, folk kan vara sakliga.