I grannstaden Borgå finns cafeterian och lunchstället Tee Helmi, som drivs av min vän Airi Kallio. Hon driver också restaurang Kapellet i Lovisa. Hon är en verklig entusiast som hela tiden jobbar hårt på att förnya olika koncept och hon vet vad det handlar om då det gäller att renovera och ta hand om flera hundra år gamla byggnader.
Nu har hon också öppnat ett konstgalleri och en champagnebar i gamla Borgå.
I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.
Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂
Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.
En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.
Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.
Det är i dag en vecka sedan jag bjöd mina vänner på fest och tackade dem för allt de gjort för mig de senaste fem åren.
Jag har ätit och druckit upp några presenter, men de andra har jag tittat på varje dag. Nu vill jag även här föreviga några texter som fanns på korten jag fick.
Fritt översatt till svenska från låten Taivas ei oo rajana med Mikko Harju.
Du är vacker, du är modig och levande. Den här världen förändras genom handlingar. Jag kan avslöja en hemlighet, himlen utgör inte gränsen. Man måste ge sitt allt om man vill bada i lycka.
På ett annat kort står det så här:
………………………….
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna allt.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och del av det,
att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret,
och alltid kämpa för att nå dit.
……………………………
Jag känner att jag har varit stark då det har behövts.
Jag har fallit och slagit mig hårt, men rest mig upp igen.
Jag har sett ljuset i mörkret och kämpat för att kommat dit.
Jag har accepterat livet som det är.
För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.
Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.
Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.
Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!
Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.
Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.
Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.
Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.
Jag ser de första gula löven på ett träd nere vid gatan där jag bor. Det är tionde augusti och prognoserna utlovar sol och sommarvärme på upp till +23 grader.
Än har vi sommar kvar. Många säger ”nu är sommaren slut”, bara för att deras semester är förbi och barnen ska till skolan. Jag har inga långa, betalda semestrar och jag har inga barn heller – så jag bestämmer mig för att sommaren hänger kvar ett tag till 🙂
Igår skickade en bloggvän från Sverige en länk till Youtube med Bo Kaspers Orkester och Christel Alsos som sjöng ”Håll ut” i Skavlans show. Den sången väcker många minnen och den har gett mig styrka de senaste fem åren i olika sammanhang.
I dag ska jag med goda vänner fira just det här. Att jag har hållit ut. Sommaren 2014 kände jag mig som ett vrak. Men allt sedan dess har jag ändå på något sätt lyckats hålla ut, uthärda olika former av inre smärta, känsla av uppgivenhet och frustration.
Känslan av tillit, allt ordnar sig, det finns rättvisa i världen – den försvann aldrig.
Och kanske det bästa av allt. Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen – godtrogen som jag är – var jag har mina riktiga vänner ❤
Fick månadens papper till bokföringen och diverse andra ärenden skötta. Fint att ha vänner som ställer upp med skjuts, på cykel får man inte allt gjort på en dag och i +28 graders värme kan det till och med vara hälsovådligt att cykla långt 😀
Men klaga ska vi inte. Jag tänker på den mörka, kalla och långa vintern och är nu så glad att sommaren med sin grönska och sol och här.
Pia hade med sig blommor från Moder Naturs famn. Min älsklingsblomma liljekonvaljen doftar starkt, men härligt!
Två möten på raken. Tidningens läsarfest närmar sig, veckans redaktionsmöte var välbesökt och många bra idéer dök upp. Ännu återstår lite koordinerande jobb, frilanskontakter och annat innan jag kan koppla av med en sval dryck!
Det har varit en underbart fin dag i dag. Solen sken, det var varmt och jag var ledig från alla plikter.
Någon kanske tycker att lyckönskningar som svämmar in via Facebook är opersonliga, men det tycker inte jag. Varenda en får ett personligt tack av mig, så länge som jag orkar hålla på i kväll ❤
Om över 400 personer har skrivit hälsningar där betyder det att jag också tänker på var och en av dem under några sekunder. De är alla människor jag har eller haft något gemensamt med.
Det här var en pryl jag hade önskat mig till födelsedagen och min syster och mamma infriade önskningen. Nu har jag en plats att hänga nycklarna på ❤
Av en kollega fick jag de här små dofttvålarna, helt underbara att lägga in i ett skåp eller att ställa fram på toa eller någon annanstans då gäster kommer.
Jag är trött, tacksam, lycklig, glad. För att jag har så många vänner, människor som på riktigt bryr sig. Det är deras omtanke som ska bära mig.
Det finns alltid människor som inte tycker om mig… det har jag skrivit om hundra gånger förr. Varför är det så lätt att låta sig slås ned av dem, i stället för att låta sig bäras av alla som vill mig väl, som tror på mig?
Det känns på något sätt som ett svek och orättvist mot alla som verkligen är mina vänner… att jag blir ledsen då jag möts av nonchalans och orättvisa.
Men jag tror att vännerna förstår… och just därför är de mina vänner ❤
Kram och tack till er alla som lyssnar, förstår och stödjer. Jag vill också finnas till för er då ni behöver mig.
…för att jag ska känna mig värdefull igen.
Efter en dag då gråten legat på lur hela tiden, kommer tårarna av andra orsaker.
Jag blir rörd då min syster uppmuntrar mig med en liten påse godis i all enkelhet ❤
Jag kan inte vara omtyckt och älskad av alla, det borde jag har lärt mig efter 56 år. Det hjälper inte hur man än försöker och har tålamod och tänker att det blir bra någon dag… man duger ändå inte i deras ögon.
Då är det viktigt att komma ihåg att klicken av människor som inte gillar en kanske ändå inte är så stor. De som tycker att jag är en fin människa är så många, många fler, och de är det värdefullaste jag har. Nära och kära och riktiga vänner ❤
Degerby Gille, det äldsta huset i Lovisa, har jag skrivit om förr. Restaurangen som finns där är väldigt populär. Stämningen gemytlig, maten god, betjäningen förstklassig. I går åt jag Alla hjärtans dags-meny på kvällen där med en väninna. Vi satt i nästan tre timmar och njöt.
Förrätten var en sallad med parmesanost, toppad med en jordgubbe.
Huvudrätten yttrefilé från en gård som föder upp nötkreatur i Liljendal i Lovisa. Jag är inte riktigt en vän av getost så den lämnade jag, men allt annat, och potatisen som inte syns på bilden, var utsökt gott.
Fräscha blommor på bordet, levande ljus och till efterrätt en chokladtryffelkaka toppad med vitchoklad och maräng.
Det blev en fin kväll, och de är just de här minnena jag vill spara i mitt hjärta.
Det finns många människor som tycker om mig. Det ska jag alltid tänka på i de stunder då jag får mothugg. Då som jag känner att jag trycks ner, tillrättavisas och då jag upplever att människor pekar på mina fel och brister.
Just då ska jag inte glömma att det finns några få personer som jag alltid kan lita på. De vet själva vem de är. Jag tackar dem för att de finns ❤ och hoppas att också jag upplevs som ett stöd i alla väder för dem.
… av tre bra möten. Ibland behöver jag känna att det jag gör har betydelse och att jag får stöd av likasinnade.
Det här betyder inte att alla ska tycka lika om allt, eller vara överens med just mig. Men det är viktigt att tala öppet om allt och att diskussioner för oss framåt i olika processer.
Hittade på Steg för hälsas webbsajt några kloka tips att ta fasta vid.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 