vår

Bilder – våren är här!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Avnjöt den riktigt första, soliga och varma vårdagen på K16 i dag. Fick rätt snart syn på en skalbagge. Har lite obehag för dem, men tänkte att Gubben Gud har inte skapat baggen utan orsak. I fjol krossade jag i misstag en bagge och jag kan än i dag höra hur det lät då hans liv slutade under ett av fyra stolsben. Jag tänkte att den här baggen nog hade kommit för att hämnas sin mördade släkting, men han anföll mig ändå inte.

Ett annat av Gubben Guds underverk är rabarbern. Från denna färgglada knöl växer det snart fram saftiga stänglar och stora gröna blad. Med hjälp av de stora fina bladen och cement kan man göra praktiska trädgårdsprydnader. Men vill ni veta hur det går till måste jag vända mig till min svägerska för att få exakta råd.

K16 med anor från 1800-talets slut. Makens farmors farmor och farfar byggde den här oasen som många, många släktingar efter det fått njuta av.

Som små solar välkomnar minipåskliljorna oss till bakgården.
Och jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill ha bråttom. Man kan inte rusa förbi det här. Man kan inte rusa genom våren och maj månad. Jag vill inte missa den skira grönskan, igen en gång fråga mig ”när hände allt detta, vart tog våren vägen”. Jag kräver att få tid att utforska Gubben Guds ALLA underverk.

Annorlunda vårtecken

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.

Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka  som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!

+ 18 grader och snödrivor

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I köket visade temperaturmätaren att det var +18 grader ute. Solen sken från en nästan molnfri himmel. Jag packade väskan och pallrade i väg till sommarstugan. Lyfte ut en stol från förrådet och slog mig ner i den. Rakt framför mig såg jag det ni ser på bilden högst uppe.

Nedanför trappan, där jag (iklädd dunjacka) hade min stol (försedd med tjock filt) hade jag den här utsikten. Mycket snö har vi än men det smälter fort. Inte ens hotet om mera snö till helgen knäcker mig. Jag litar på gammelfarmor Gun-Lis visdomsord ”Det Herren hämtar för han nog också bort”.

Efter en dryg timme i solen med veckotidningar och frisk luft tar jag mig den här vägen hem tillbaka. Skogsstigen ser lättforcerad ut på bild, men ställvis är snön djup och vips har man snö upp till knät. Att då ta sig vidare uppåt krävde en del akrobatiska övningar. Lyckligtvis, eller kanske tråkigt nog, hade jag ingen publik såvitt jag själv vet 😀

Vi har kört fast

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Först hade vi en bild av vår insnöade redaktionsbil i tidningen. Vi efterlyste snöbilder av läsarna, bad dem berätta om sina snöjobb. Det här är redaktionscykeln.
Detta kan ju onekligen få folk att tro att vi aldrig rör på oss, att vi bara sitter på våra rumpor på redaktionen.
Kan dock berätta att bilen är framskottad sedan flera dagar tillbaka och att det inte riktigt är cykelföre för reportrarna ännu. Vi är inte så många reportrar på vår lilla redaktion. Det är inte lönt att ge sig ut i halkan och möta ond bråd död genom att kana in under någon bil eller att bara annars bryta armar och ben.
På våra breddgrader har snön aldrig legat kvar till midsommaren, så senast då – om inte förr – ska väl redaktionscykeln vara i farbart skick.