Det har hänt en hel del på pusselfronten sedan jag visade senaste bilden.
Ibland tyckte jag att jag avancerade med bara tjugo bitar per kväll.
Men som sagt, det går framåt och inte bakåt 😀
Och pusslet ger sinnesro, skingrar tankar. Det skapar inte frustration, i alla fall inte hos mig 🙂
I kväll en liten bit mat och mousserat på veganrestaurangen, som tyvärr stänger på söndag. Men en ny restaurang öppnar snart, och jag tror att det här med veganmat i Lovisa också får sin fortsättning senare, i lite andra former kanske.
I går åt jag på Lovisas prisbelönta veganrestaurang. Första gången det som på listan heter Zero Waste tapastallrik. Man får då ett ”hopkok” av olika råvaror som kocken råkar ha i köket. I går fick vi bland annat bröd, oliver, inlagd gurka, paprika, sallad, tofu, rödbeta m.m.
Restaurangen strävar till att inte slänga bort något överhuvudtaget. Men det som vi inte orkade äta från Zero waste återanvänds inte i nån annan portion 🙂
Morotsbrödet som toppas med något som liknar, och även smakar, rökt lax, men som är morot – det är också vackert att titta på.
I dag är det alla helgons dag, och för mig betyder det att vi kommer ihåg nära och kära som gått bort. Min syster och jag förde ljus till gravar på två kyrkogårdar.
Det är liksom inte så mycket Halloween-ståhej, men allt mer har sådant också kommit till Finland. Särskilt daghem och skolor brukar ha kul kring Halloween. En del privata fester arrangeras nog också, och många satsar rejält på att spöka ut sig.
Mitt bidrag till Halloween är en ögonvita som redan under några veckor varit rött och ser skrämmande ut. Lyckligtvis har jag inte ont i ögat. Ögondroppar hjälper på sikt.
Att sitta mycket vid datorn bidrar till att ögonen blir torra, och all luftkonditionering jag utsattes för under Spanien-resan gjorde säkert också sitt.
Ett ljus på min pappas grav. Det är 40 år sedan han gick bort.Gamla kyrkogården i Lovisa.Också ett gammalt träkors kan tröttna och ramla omkull. Den gamla mossiga muren är fin.
Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).
Vårrullar och annat gått i veganväg.
Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.
En annan lykta på balkongen.
Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.
Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.
I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.
… åt jag i går på veganrestaurangen Bella i Lovisa. Härligt frasig och tunn.
Lite synd att deras hemsida bara är på finska. Men de flesta rätterna är, såsom jag tidigare sagt, väldigt goda och några också visuella mästerverk.
Även om jag inte är en smal person (alltså det kan se ut som om jag äter mycket) klarar jag bara av små portioner. Jag äter helst som en bebis, små portioner flera gånger om dagen. Därför delade vi pizzan med väninnan och blev mätta båda två.
Under blomman och det salladstäcket vilar vårrullar.
Veganfavoriter i repris. Vårrullar och ”laxrullar” (av morot) på mörkt bröd, och säsongens fräscha bär.
Medan vi åt drog mörka moln över och förbi Lovisa men inte en droppe regn föll i staden, och inget åskmuller hördes heller.
I dag träffade jag också en person som tar över ett projekt som jag hade ett visst ansvar för hösten 2017. Hon var entusiastisk inför sin nya uppgift och jag väldigt lättad för att det finns någon som tar över.
Jag har varit engagerad i så mycket, och jag har glöd kvar för mycket. Men jag känner också att jag måste prioritera.
Livet är inte bara hårt arbete.
Nu är det full rulle här med svensk gäst, VM-fotboll och träffar med väninnor.
Camilla från Sverige som jag inte hunnit prata med på tumis på ett helt år. Och så A-B som jag bara skulle dricka en skumpa med, men så tänkte vi att visst ska vi testa Bella Lovisas veganmat!
Det blev en positiv överraskning. För att inte säga att jag blev till tårar rörd, men så var det faktiskt. Helt underbart. Att ”Savulohi porkkanaleivät” såg ut som om ett bröd med rökt lax var en sak. ”Laxen” var formad av morötter, men smakade inte morot, så den som ville ha morot blev besviken. Det smakade inte fisk heller 😀 … men det var himmelskt gott och där fanns det rökta med… ja, jag kan inte beskriva upplevelsen med ord.
Så otroligt vackert upplagt också.Vårrullar.
Otroligt goda var också vårrullarna med soja-korianderdip och jordnötsdip.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 