Det blev tajt att hinna med i veckans utmaning hos Sanna.
Men jag vill vara med i den. Nästa vecka måste jag få det gjort senast på torsdag och gärna även ett förhandsinställt inlägg för vecka 36 då jag är bortrest 🙂

Det blev tajt att hinna med i veckans utmaning hos Sanna.
Men jag vill vara med i den. Nästa vecka måste jag få det gjort senast på torsdag och gärna även ett förhandsinställt inlägg för vecka 36 då jag är bortrest 🙂

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.
Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.
Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!
Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.
Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂
… i Lovisa? Nå, kanske kompositören Jean Sibelius staty?
Han ser ut som en bister man, men han lär också ha haft en glättigare sida.

Efter redaktionsmötet gick jag med två kollegor ”på en öl”. Alltså jag dricker inte öl, så jag borde skriva på ”en lonkero och på ett glas vin” 🙂 Det var trevligt!
I morgon kväll kan jag äntligen berätta om något som jag varit tyst om över ett halvt år. Varför det blev så att jag inget vågade berätta, och vad det handlar om – ja, det får ni veta i morgon ungefär den här tiden 🙂
Första söndagen i mars! Så fort tiden går.
Den här texten finns på en bricka som jag hittade hos NalaDeli, en affär där det säljs allt från praliner och ostar till såväl praktiska som prydnadssaker för hemmet. Jag köpte inte brickan men tycker den passar bra här!

… och Ernsts citat ”Man kan fråga sig vad vi spar all tid till”.

Svar: Kanske till fredagskvällen, till ost, kex och vin?
Har haft ganska mycket fläng av olika sorter, allt från skjutsar av olika slag till jobbuppdrag och såväl förenings- som redaktionsmöten. Därför känns det skönt att ta en kväll för sig själv.
I morgon går halva dagen till olika skrivjobb, söndagen likaså. Då kör också säsongen i division ett i gång för Lovisa Tors del. Spännande!
Jobbuppgifterna jag har nu känns både krävande och kul. Tillsvidare har allting ordnat sig. Ekonomin har gått ihop, månad för månad.
Jag tar en dag i sänder och litar på att allt ordnar sig i framtiden också. På ett eller annat sätt.
Rapporter om att processat kött framkallar cancer är ett av de senaste forskningsrönen. Att socker och fett är ohälsosamt har vi också hört. Men allt fett är inte det.
Och inte ska vi äta pasta och potatis eller vitt bröd heller.
För att inte tala om att nyttja alkohol…
Listan på vad som är ohälsosamt kan göras hur lång som helst. Men visst får vi ibland läsa goda nyheter om att några glas vin då och då eller en snaps gör susen. Mörk choklad likaså.
Äsch, säger jag. Måtta med allt, särskilt med självkritik och annat negativt.

Så när jag på supporterresans första fikarast kände doften av den här sockermunken (vad kallar ni dem i Sverige?) konstaterade jag bara att den säkert tar livet av mig. Men jag köpte den ändå, njöt i fulla drag och lever fortfarande i dag, fyra dagar senare 🙂
… i livet, men lite miljövänligt ändå? Hade en vän som skulle slänga bort en massa saker han fick på köpet då han tog över ett lager. Han hade tänkt slänga merparten av ”skräpet” men bra att han tänkte om. För massor av prylarna kan användas på annat och nytt sätt än de ursprungligen var avsedda för.

Jag meddelade att jag var intresserad av det jag trodde var en kruka då jag såg en bild på Facebook. Lovade ersätta ägaren med en flaska rött. Sådana får man ju inte under nio euro.
När jag åkte för att hämta ”krukan” visade den sig vara en gammal papperskorg i plåt.
Och för att plåtskrället skulle få en ansiktslyftning köpte jag en kärleksört för ytterligare nio euro. Totalpris för ”installationen”, 18 euro. Kanske inte min bästa investering i livet men känner mig som en liten miljöhjälte ändå. Skräpkorgen slängdes inte bara bort!


Vill inte köpa så mycket nytt till hemmet, det har jag skrivit här många gånger. Men ibland känner jag att jag behöver vissa saker. Som ett par sittdynor till stolarna på balkongen. En flög nämligen bort därifrån 🙂 Men det var inget värdefullt, snarare en enkel värmesits för kalla vinterkvällar. Något vi fått gratis för länge sedan av ett telebolag. Och som var så superlätt att vinden tog tag i den. Säkert nån mening med den sitsens färd ut i världen 😀
Alla mina blomster borde också få en värdig placering, en vacker inramning på balkongen. Kanske jag hittar nån fin hylla för dem nånstans.

I dag hade vi ett besök i oststaden Edam och den lilla fiskebyn Volendam på programmet. Vi har haft sol också i dag, från en nästan klarblå himmel och närmare tjugo grader varmt. Allt är ju så mycket lättare och roligare då man inte behöver huka i snålblåst under ett paraply.
Tror att bilderna får tala för sig själva och tackar såväl Gubben Gud som vår svenska guide Per-Anders Håkansson för att jag åter lärt mig mycket nytt och fått ta del av en massa nya upplevelser i trevliga människors sällskap.










Här har jag anlänt till busstationen i Borgå och väntar på min väninna Camilla. Det blev en trevlig sen onsdagseftermiddag med mycket skratt och utbyte av tankar kring både allvarliga och mindre allvarliga ämnen.

Skulle sedan fotografera Cafe Cabriole utifrån men det var motsol. Då vi kom ut från caféet glömde jag ta bild. Men klickar du på namnlänken kommer du till företagets hemsida och där finns mycket information, samt bilder på urläckra bakverk.

Pajen var god och salladen fräsch. Att vinet hämtades in i en liten flaska, att vi fick vatten utan att be om det och att allt serverades på små fina brickor förhöjde stämningen.

Ni vet, vissa dagar är precis allt motigt. Vad du än gör går allt fel från början till slut och du önskar att du hade stannat hemma med täcket över huvet.
Andra dagar flyter allt på. Mannen jag tror ska vara arg då jag ringer och frågar om jag faktiskt hade skrivit fel i en av mina artiklar säger ”nej nej missförståndet uppstod på annat håll, ingen rättelse behövs, dammet har lagt sig”. Följande jobb jag får är roligt att jag lyckas skriva artikeln på en halvtimme för att ingen avbryter mig.
Människor omkring mig är på gott humör och generösa. Jag får påskägg av kollegorna på finska tidningen. En väninna ringer och frågar om hon kan åka med i min bil då jag ska till Borgå för att jobba halva dagen där. Med andra ord har jag fint sällskap från och till stan.
Det är heller ingen kö i hamburgerrestaurangen då jag hastar in där en kvart innan min tid på P-platsen går ut i Borgå.

Som pricken på i:et vinner jag en flaska vitt på vinlotteriet (försökte hitta om det finns nån lagparagraf på att sådana inte får ordnas, har hört nån glunka om sånt… att man inte får gynna missbruk)… nå, men alla som deltar är myndiga.
Och det bästa till sist av allt. Som de två prickarna på bokstaven ö – ett uttryck jag nyss myntade själv – fick jag veta att det är jag som får åka till Amsterdam i maj då vår tidning ordnar läsarresa dit! JIPPIII ❤
… till råga på allt har jag ELVA dagar semester framför mig … Hoppas kunna bjuda på lite nya intryck av avtryck här på bloggen då!