Frågan i boken ”En fråga om dagen” lyder i dag såhär: Vilken låt har du på hjärnan just nu? – Av någon anledning är det ”Tomten jag vill ha en riktig jul” 😂🤣 Vet inte varför den började spela i mitt huvud redan IGÅR och fortsatte i dag. Julen är ju förbi! Sedan lyssnade jag i bilen på Radio Nova och där kom någon spansk låt, som också var bra. En sådan låt som fastnade lätt.
Och ja, hurudan är en riktig jul? ”Sådan den var som då man var liten”, sjunger Busungarna. På vår gård har vi mycket snö och den fina granen kanske några dagar till.
På mammas gård skottade jag snö i dag och fick mycket hjälp av en kollegas son. Det gick undan, på 35 minuter var vi färdiga med allt och jag tycker vi hade roligt 🙂 Tack N och K!
Orsakullan ber oss fortsätta på meningen ”Det här tackar jag staten för…” Det finns mycket jag tackar staten för och gärna betalar skatt för. Till exempel för sjukvården och polisväsendet, utbildningsmöjligheterna och mycket annat.
I verkligheten såg det nästan finare ut då solen sken på vårt rådhus. Jag kallar ibland huset Bakelsen, och nu ser det ut som om den pudrats med florsocker 🙂
Sisådär minus 10–12 grader har vi haft i dag. När jag tog bilden var jag på väg till dagens massage.
Elisamatildas utmaning Fem en fredag handlar om ljudspår.
Vad lyssnar du på? – Musik, ibland. Olika favoriter via Youtube där jag gjort egen spellista. Ganska sällan lyssnar jag på radio. Måste återuppta det nöjet faktiskt.
Vad hör du? – Frågan får mig att tänka på att jag faktiskt ibland lyssnar på tystnaden. Den går att höra 😀 Det känns också tryggt att lyssna på olika ljud som hörs i huset och utanför. Så länge som det inte är några störande ljud, jag tror vi har sluppit borrandet nu som badrumsrenoveringarna förde med sig.
Vad slår du dövörat till? – Negativa och elaka kommentarer. Tjat och gnäll och spydigheter försöker jag undvika.
Vad har du nyligen överhört? – Jag vet inte vad ordet överhört betyder. Googlade och där stod ”råkat höra, avlyssna, tjuvlyssna”. Så okay, jag tycker om att lyssna på andras diskussioner till exempel i en buss eller i en affär. Så där att jag låtsas att jag inget hör och sedan är det nog också så att det sällan är något jag berättar vidare. Bara kul att tjuvlyssna.
Vem har du senast lånat ditt öra åt? – Talade länge i telefon med en väninna. Har också gett uppmärksamhet till min massör och fått uppmärksamhet av henne. Talat med min syster och ska ännu låna örat till mamma ikväll.
Orsakullans utmaning och En fråga om dagen återkommer jag till senare ikväll.
Den här boken ”snubblade” jag över i vår härliga, prisbelönta bokhandel. Under fem års tid kan jag, om jag får leva så länge, kort svara på 365 olika frågor. Jag bara älskar sådana här böcker där jag själv får skriva in mina tankar. Första frågan för den första januari är ”Vad vill du genomföra under året som kommer?” Sedan upprepas samma fråga på samma datum nästa år och framtill 2026.
Andra frågor som här dyker upp är ”Skriv upp en sak du inte kan förmå dig kasta”. ”Är du avvaktande?” ”Vilken veckodag är din favoritdag?” ”Vem skulle du vilja lära dig känna närmare?” osv. osv.
Det är alltid lika roligt att gå in i den här affären. Personalen är kunnig och vänlig, har tid att prata med kunder som så vill. Jag köpte också Marimekko-pärmar till mitt kontor och ett par vykort med Muminmotiv.
Min tacksamhet bottnar i mycket, men just nu är jag mest tacksam för att jag inte på ett dygn fått några symptom av tredje covidsprutan. Två väninnor som tog sprutan igår har blivit sjuka i dag med feber, trötthet och huvudvärk 😦
Ser som vanligt stillsamt ut på vintriga Drottninggatan, men många rör sig med bil och pilar sedan fort in i affärerna. Tämligen lugnt är det nog ändå, vilket jag tror att beror på att en del affärer håller stängt och restaurangerna har åter drabbats av coronarestriktioner 😦 Människor håller sig hemma också för att de antingen är sjuka eller inte vill riskera att smittas av covid-19.
Verkar inte finnas ett slut på problemet med viruset, alla mutationer och varianter. Jag tror att vi har detta problem så länge som de fattigaste länderna i världen inte får vaccin. Det kommer hela tiden nya pandemier. Men vad annat kan man göra än att leva här och nu, ta en dag i taget.
Ja, jag ska ha en liten gran här hemma. I den här kan man inte hänga tunga bollar, kanske bara en ljusslinga eller en glittergirland 🙂
Den här dagen har varit full av olika åtaganden från tio på morgonen till… ja, jag vet inte hur länge på kvällen då jag jag nu lyssnar på fullmäktiges sista möte för året… där budgeten för kommande år behandlas.
Men, jag lyckades posta några julkort, köpa en julblomma som jag gav som gåva, köpa den lilla granen till mig själv. Satt sedan på ett möte, och nu är det fullmäktigemötet via webben som gäller.
Om jag får önska mig en julklapp är det att få några dagar av stillhet, frid, inga tider att passa, inga så kallade måsten.
Det regnar där ute, det har varit förrädiskt halt. Det är mörkt, blött och svart och grått. MEN. Snart vänder det och vi går åter mot en ny vår.
Hinner bara med ett kort inlägg och ett par arkivbilder i dag. Det var helg igår och alla jobbade inte, så i dag har vi extra god fart på för att få ut tidningen den 9 december.
Förresten blev jag intervjuad av radion i dag som James Bond-fan. Programmet går ut på onsdag kväll klockan 17.30–21, då flera Bond-supporters får komma till tals, Bond-musik spelas osv.
Där ligger paketjakten Österstjernan inpaketerad 🙂
Efter ett par veckor med kyla kring minus 10, minus 20 grader (nattetid), har isen lagt sig på Lovisaviken. Jag är ändå försiktig och skeptisk och går inte ut på isen innan det varit rejält kallt och länge, eller om jag ser att andra är där med till exempel bilar eller scootrar.
Ser fram emot att den nya infobyggnaden öppnas på våren 2022. Fin utsikt över Lovisaviken och mycket mer ändamålsenlig än den lilla kiosk som hittills funnits.
Känns rätt fantastiskt att jag visat 182 fönster här på min blogg, få se om jag någon gång på våren kommer upp till 200!
Önskar er alla en Glad måndag! Tackar min stupade morfar och alla andra som gav sitt liv för Finland i kriget mot Ryssland, i dag firar vi Finlands självständighetsdag. 104 år självständiga, hurra ❣ Inget vi ska ta för givet, att vi får leva i frihet.
Ett av fönstren i Konungsdammens försäljningsbod, som har öppet också nästa veckoslut fastän julhemmen inte längre då är öppna.
Vissa ställen lär det ha varit -17 grader i natt. Då jag vaknade runt klockan 6 var det -13 hos mig som bor ”högt uppe på en kulle” i stan och inte direkt invid havet. Somnade sedan om förstås, sällan är jag i farten så tidigt 😀
Senare blev det -7 och nu på kvällen är det åter -11. Ganska kallt för årstiden, tycker jag. Men tja, december är väl vintermånad?
Jag var på reiki i dag i Esplanad där min massör Bettan jobbar. Då jag tog bilden har jag precis kommit ut därifrån. Det är Drottninggatan i Lovisa, som går söderut mot Saltbodtorget. Huset till höger står som av bilden syns tomt. Det har börjat förfalla. Synd med en så vacker och centralt belägen byggnad.Samma hus sett ur annan vinkel. Det var ganska skönt att promenera idag fastän det var kallt. Skrapar inte fram bilen, och kör inga korta sträckor, då det är så kallt som nu.
På kvällen hade vi luciafotografering i kyrkan. Tog en del bilder där, visar dem senare 🙂 Först ska de visas i Nya Östis.
Ungefär så mycket snö som på bilden har vi kvar i Lovisatrakten. Inte överallt förstås, gatorna är tämligen snöfria. Men det finns stora högar av snö på sidorna av dem, åkrar och parker har fortfarande ett snötäcke och eftersom det är minusgrader på nätterna blir det skare.
Den här bilden gör mig glad. Där ligger snögubben och tittar upp mot skyn med ett leende på läpparna och näsan i orange glatt spretande. Fotot har tagits av konstnär Outi Välitalo från Jyväskylä och det har publicerats i Freestylesväggkalender. Den köpte jag för att stödja arbetet bland unga med missbrukarproblem.
Ska bjuda på en liten bildkavalkad från Lovisa. Ofta tänker jag, ”de här vyerna har jag visat till lust och leda, alla byggnader likaså”… ”inget nytt under solen, här lufsar jag på i samma spår dag och dag in, och coronan ger mig ju inte heller några vidgade vyer precis” 😀
Men, så får jag respons av mina läsare här på bloggen. Lena i Wales skriver ofta att hon älskar mina Lovisavyer. Och många andra bloggare gillar också, så tacket går även till er ❤
Östra Tullgatan. Ett stenkast från mitt hem, vägen jag promenerar då jag ska till exempel till K-Supermarket såsom i dag.
Välsandat i backen framför församlingshemmet.
Såsom ni ser var det lite dimma idag. Ett par minusgrader, kanske på plussidan ett tag. Har inte följt med så noga. Men många pratar och skriver om det underkylda regnet som skapar halka och även is som är svår att skrapa bort från vindrutorna på bilarna. Det finns även personer som vittnar om att de tvingats stanna flera gånger under sin färd för att skrapa rutorna på bilarna, att de annars inte ser ut… och gör man inte det ska man ju inte köra på vägarna.
Nästan framme vid K-Supermarket.
Hoppas att där inte blev någon bil under den där snöhögen 😀 Närmare två meter hög gissar jag.
Svårforcerad trottoar för fotgängare.
Här var det nästan omöjligt att promenera, på trottoaren alltså. Så jag fick bli ”flickan som gick på gatan”… Några kunder fick jag inte och lika bra så. Jag hade blivit förskräckt om någon stannat mig och frågat vad jag kostar.
De som körde förbi mig där jag gick på gatan undrade troligen närmast vad tanten gjorde där på körbanan.
Men ingen idé att klaga. Tids nog smälter det här bort och sedan gnäller vi då det är för varmt på sommaren. För många flugor, myggor, getingar och Gubben-Gud-vet-vad 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 