Glad måndag! 27-05-2019

Jag har flera saker att glädjas åt i dag, men högst på glädjelistan står förstås vårt hockey-guld!

Ett lag som ”experter” på olika håll räknade ut totalt. Finlands sämsta genom tiderna, skrevs och sades det.

Men  man ska tro på mirakel. Det gör jag ofta, även i andra sammanhang – och nu höll det hela vägen.
Idiotoptimist får ni gärna kalla mig, det bjuder jag på.
Jag vill aldrig höra till skaran som först, för sin egen säkerhets skull, säger ”det blir int ti någo, DOM förlorar”. Sedan vänder man kappan och säger ”oj då, VI gjorde det, VI tog guld”.

Finland-Canada 3-1.

GULD!!!

This just need no words! Finally!
Jag satt och kramade pinnen till finska flaggan så att den nästan brast och jag fick närapå kramp i handen…

Att segermålet 3–2 mot USA gjordes i numerärt underläge var pricken på i:et.

Och de som inte vet, eller som låtsas att de inte vet, vad det här handlar om så var de våra U18 Lejon som vann VM-guld i dag ❤

En sådan fest!

… kändes som om man hade varit på plats själv.

Här sitter U20-Lejonen i bussen på väg mot festen med fansen. Fotot taget via tv:n, TVYLE2:s sändning.
Här sitter U20-Lejonen i bussen på väg mot festen med fansen. Fotot taget via tv:n, TV YLE2:s sändning.
Så mäktigt med den här bussen. Att gatorna var tomma kan bero på kölden om -20 grader minst eller på att alla hade samlats utanför Olympiastadion.
Så mäktigt med den här bussen. Att gatorna var tomma kan bero på kölden om -20 grader minst eller på att alla hade samlats utanför Olympiastadion.
Jag var väl förberedd hemma med min lilla skumpa vid teven.
Jag var väl förberedd hemma med min lilla skumpa vid teven.
Många andra väntade också på VM-hjältarna <3
Många andra väntade också på VM-hjältarna ❤
Min personliga favorit Sebastian Aho (till höger) intervjuas.
Min personliga favorit Sebastian Aho (till höger) intervjuas.
En sådan fest. Tack U20-Lejonen <3
En sådan fest. Tack U20-Lejonen ❤

Minnen från 1995

Oj-oj vilka minnen väcks till liv av de här fotografierna! Det var maj månad 1995 och jag hade åkt till Stockholm för att se hockey-VM. Jag skulle tillbaka på jobb på måndag, så finalen såg jag inte på plats. Men herregud så kul jag hade.

Och jag minns att många svenskar – då den värsta besvikelsen hade lagt sig – var glada för att Finland vann sitt första hockeyguld genom tiderna då.

Jag minns…
… hur jag satt i Skarpnäck hos Outi och målade finska flaggan på ett vitt lakanstyg. Jag hade bara en medeltjock blå filtpenna till mitt förfogande.
… hur jag i tunnelbanan några dagar före final sålde min finska flagga (inte lakanet) åt finländare som inte hittade finska flaggor någonstans till salu, men som skulle se finalen på plats.
… hur jag sparade bilagorna med bilder och texter från kvällstidningarna, det fanns ingen Facebook då och internet var nytt.
… hur jag följde guldfesten från Salutorget på TV.
… hur tårögd jag blev då Lejonens flyg hem från Stockholm fick följe av Hornetplan.
… hur jag sjöng ihanaa Leijonat ihanaa, ihanaa Leijonat ihanaa
… hur jag på en karaokebar i Uusikaupunki sjöng Den glider in, den glider in, den glider in i mål igen… fastän en kratta sjunger vackrare än jag.

Det var en stor händelse. Finlands första hockey-VM guld.
Visst finns det fattigdom, krig, svält och våld i världen. Visst finns det viktigare saker än en hockeyfinal.
Men nog måste man få vara glad och förväntansfull också.
I kväll SKA vi ta guldet!