AAAAH. Regnet strilar stilla ner över den Lilla Staden. Äntligen!
Efter tre veckor av tryckande hetta, klibbiga kläder och en allt mer borttynande ork.

Adrian har tillbringat tre veckor hos mamma Helén och pappa Vilhelm i södra Frankrike.
Därför har ni här på bloggen inte hört så mycket från oss.

Dom har haft det varmt där borta också. Men där är dom, hävdar jag, liksom mer vana med värme än vad vi i Finland är.

– Men om jag inte minns helt fel, säger Adrian.

Han biter sig i innerläppen och spänner en eftertänksam blick i mig.

– Så va då, frågar jag.

– Bad du vädergudarna bjuda på sol och värme, fortsätter han. Nån gång där strax före midsommaren gjorde du det.

Han väntar några sekunder. Ger mig en chans att komma med ett försvarstal men jag har inget att säga.

– Du gnatade och gnatade och gnatade, fortsätter Adrian. Snälla Gubben Gud och Eder Bästa Väderavdelning, ge oss sol och värme. Du fick som du ville – tre veckor tropisk hetta. Men nu då det regnar ropar du tjohoo. Hur vill du ha det egentligen?

– Lagom är bäst, svarar jag.

– Och nu tyckte Gubben Gud att det var hög tid att vattna, frågar Adrian.

– Ja, det tycker han och jag tycker likadant. Ske Hans och Väderavdelningens vilja.