Fotograferade i dag en snögubbe. Det ska så småningom bli en liten artikel i tidningen.

– Varför fotar du gubben, frågade en liten flicka på ungefär fyra år då.

– För att den är fin, svarade jag. Den ska få komma i tidningen.

– Den är inte alls fin, sa flickan.

Okay, hon hade kanske rätt. Vackrare och mer stilrena gubbar har man kanske sett. Den här var dessutom sned. Men mycket charmig och ett bra exempel för vår tidning.

Måhända av blotta förskräckelsen över bedömningen snögubben fick tappade han näsan. Jag tryckte dit den igen, men kanske den kom på fel plats. Sitter den inte i munnen på gubben nu? Nå, det gör väl inget det heller.

Flickan kom också fort på andra tankar.

– Du har ena tanden framför den andra, sa hon sedan åt mig.

Dagens sanningar alltså. Ful gubbe och medelålders tant med sneda tänder.
Inte ofta så där hårda sanningar får en på gott humör men det var med lätta steg jag lämnade fotograferingsplatsen.