Månad: september 2012

Fem dagar kvar…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

I dag skriver Borgåbladet om min senaste bok, eller om att den ska komma ut. För att undvika missförstånd, som jag kanske skapat då jag sagt att det känns fantastiskt att hålla boken i sin hand – måste jag säga att Skuggor av svek på riktigt kommer ut först tisdagen den 25 september. Alltså om ungefär fem dagar.
På bilden håller jag i en annan bok, som stöd för den pärmbild jag låtit skriva ut för att använda i marknadsföringssyfte.

Till min glädje konstaterar jag också att Ingrid på Gotland nu börjat läsa min andra bok, Uppdrag Utrotning. Sedan någon månad tillbaka läser jag kontinuerligt hennes blogg, Livet efter 70. Det är en underbar, helt okonstlad vardagsblogg som du hittar här.

I kväll börjar för övrigt innebandyligan i Finland. Ni som följt min blogg en längre tid vet att mitt hjärta klappar varmt för Lovisa Tor. I dag åker vi till Esbo för att möta Oilers. På söndag spelar vi hemma mot fjolårets silverlag SSV. Ska försöka knäppa bilder och blogga lite om det också.

Nya glasögon och historien om löken i kundvagnen

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Så här ser dom ut. Mina nya glasögon. Valde en lite mindre modell eftersom jag har ganska mörka ringar under ögonen. De behöver sannerligen varken framhävas eller förstoras.
Jag vill vara djärv då det gäller form och färg. Här är formen kanske mer traditionell, men färgen gillar jag!

Från det ena till det andra. Började med att lägga en liten lök  i kundvagnen då jag handlade i den stora livsmedelsaffären. Jag skulle ha mycket annat också, men fick plötsligt lust att kuta runt i butiken med bara den lilla löken i vagnen. Och fort skulle det ha fått gå. Den lilla löken skulle ha gastat av förtjusning där den skumpade runt. Folk skulle ha tittat långt efter oss och då vi slutligen andfådda kom fram till kassan hade jag som sagt inte haft något annat än en lök för femton cent i min vagn.

Tror ni det här hände på riktigt? Nej. Tyvärr inte.
Men idén fanns och fantasin skenade i väg 😀

Första intervjun ute!

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

I dag publicerades den första artikeln om min bok Skuggor av svek. I sin helhet kan ni läsa webbartikeln här. Det känns alltid lika spännande och lite konstigt att se en bild på sig själv och att läsa det man sagt. Jag har nämligen en förmåga att svamla och tala allt möjligt off the record. Alltså säga sådant som jag inte vill att reportern ska skriva. 🙂

Ofta har jag så mycket att säga att jag tappar tråden och samtalet spårar ur. Jag som själv är journalist, van att intervjua, borde ju veta bättre hur man ska lyssna på frågor och svara bara på dem, och inte babbla på så att skribenten slutligen varken vet ut eller in. Men jag tyckte Helén fick ihop en bra text, så tack för den!

Har ägnat flera timmar åt att städa i och bredvid hyllan i arbetsrummet i dag. På tisdag anländer ett stort antal lådor med böcker och de måste få plats någonstans om jag inte vill ha dem i sängen eller på köksbordet.

Att städa är ju rätt kul då man hittar en massa saker, som det här brevet till exempel. Inbjudan till Europaparlamentet och en sits hemma hos dåvarande parlamentarikern Henrik Lax. Kunde känna mig riktigt ”viktig” för en stund 🙂

Och jag som inte var särskilt flitig i gymnasiet, trots att jag slutligen tog studenten med hyfsade betyg, hittade också det här papperet. Jag fortsatte nämligen studera, på en linje för så kallade byråsekreterare i Borgå. Då var jag en riktig plugghäst. Tror att jag rentav var besviken för att jag hade gjort något litet fel som ledde till det där minuset efter tian i modersmålet.
Skalan för betygen, även vitsord i Finland kallade, var på den tiden 4-10.

Små och stora inköp

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Hade ni för någon månad sedan sagt att jag kommer att lacka naglarna till hösten hade jag förmodligen skrattat. Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt under sommaren växte naglarna och jag tänkte varför inte testa ett lack. Började med ett turkost. Det var helt okay på sommaren.
Sedan valde jag ett bronsfärgat som jag hade i en byrålåda. Men det måste strykas på fyra gånger för att se bra ut. Sådant orkar jag inte med. Knappt så jag har tålamod att låta en omgång lack torka.
Det här bruna köpte jag för en euro på Seppälä i dag. Ska använda det inom en snar framtid.
Köpte också en kort kjol för EN EURO på Seppälä, alltså tio kronor om ni som bor i Sverige vill veta.

På Ikea brukar jag ofta köpa blommor, grönväxter eller kaktusar. Har rätt många, så försöker hålla regeln en gammal ut, en ny in också här.

Ett av de dyraste inköpen den här veckan var tvättmaskinen. Nog är det ju för j…ligt att den gamla bara höll i åtta år. Förväntad livslängd för den här är enligt affären sex-åtta år… Hur kommer det sig att maskiner höll över trettio år förr? Jag är säker på att de tillverkas så att det SKA gå sönder efter några år…

Sådant som däremot ska vara slitet, som vi betalar för ju mer använda de ser ut, är jeans. De här valde jag åt maken då han bad mig vara smakråd. Då de tillverkades höll man tydligen något inne i bakfickan och skapade slitage, för så SKA det vara 😀

Rullgardinens hemlighet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fick ett ryck och kastade bort några par strumpor och trosor i dag. Sorterade resten i de här fyra behändiga små lådorna som jag köpte från Ikea. Allt var gjort på femton minuter. Nu återstår bara en viss sortering på tre hyllor till.
Men det brukar gå till så här då jag grips av städiver. Det gäller att passa på då den kommer, för den varar INTE länge.

Köpte en ny rullgardin till arbetsrummet också. Här är den ännu inte uppsatt och en viss oreda råder. Vi letade först efter trälisten som ska placeras på nedersta långsidan. Den fanns INNE i rullgardinens mitt, så att säga i röret.
Nog har vi ju vetat att några av Ingvar Kamprads ledord är ”vi vill inte transportera luft” eller hur det nu var. Ni vet, allt är omsorgsfullt packat för att ta så lite plats som möjligt.

Länge letade vi efter instruktionerna också. Hittade inga men maken fick fästena och skruvarna på plats ändå. När vi sedan vecklade ut gardinen ramlade instruktionerna ut. De hade rullats in i gardinen…

Rätt ska vara rätt – tack Kaj!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det här skulle bli ett litet blomsterinlägg med bilder från en ljuvlig sensommardag på Kretsgången. Men jag kan ju passa på att ägna dem åt författaren Kaj Korkea-aho också.
I morse medverkade han i Yle5, i Min Morgons Bokklubb. Där sade programledarna att MM har orsak att återkomma till Kaj en annan gång. Inte minst för att han skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell bland huvudpersonerna.

Då konstaterade Kaj att det enligt Hufvudstadsbladet är så. Men han sa också ”det stämmer inte riktigt”. Varmt tack för det!
Erkänner att jag mejlade honom länken till mitt blogginlägg, för jag tycker att rätt ska vara rätt, också fastän jag ger ut böckerna på eget förlag.

Några av sommarens sista luktärter tog jag hem från Kretsgången i går. De doftar otroligt härligt.

Ampelväxten jag fick till födelsedagen i slutet av maj är ännu så här fin. Jag bar ner den till sommarstället i början av augusti då vi var i Frankrike, och eftersom den trivdes så bra har den fått stanna kvar på gården.

Stentrappan på Kretsgången är så fin i sig, men klart att den blir extra fin då den pryds av en ampelväxt.

Jag hör till dem som har oerhört svårt för att kasta bort växter så länge som det finns minsta lilla liv i dem 🙂 Tycker dom här fortfarande är fina, men tids nog tar förstås frosten dem.

Inte helt sant som Hbl skriver

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I lördags hade Hufvudstadsbladet en artikel om förlaget Schildts & Söderströms höstfest. Angående höstens utgivning noterar Hbl att Kaj Korkea-aho har skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell man som en av huvudpersonerna.

Det här stämmer ju inte. Jag skrev redan 2008 Uppdrag Utrotning där homosexuelle Lucas Ericson är en av huvudpersonerna. Ericson är med också i Skuggor av svek som kommer ut om en dryg vecka.

Vi som ger ut böcker på egna förlag tas inte riktigt i beaktande på samma sätt som de som är utgivna av de etablerade, stora förlagen. Men då jag har skrivit tre romaner, som säljer både i Sverige och i Finland, tycker jag att jag mycket väl kan räknas som författare.
Mina två första böcker har också recenserats i Hbl, men artikelskribenten har antagligen inte läst dem.

Tro nu inte att jag vill kalla nån på Hbl Fat Bastard ändå 🙂 Det var egentligen det här som inlägget från början skulle handla om. Ett gott chardonnay-vin som vi drack då vi var ute och åt med mina svärföräldrar i går.
Skojigt namn OCH ett gott vin!

Inte lätt att fotografera gammal tant

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Inspirationen till detta blogginlägg fick jag från Magnus Hedmans blogg. Han tar ofta självporträtt. Ni vet –  sådanadär långa-armen-bilder. Jag ville göra samma sak. Problemet är väl dock att jag inte är lika snygg och lättfotograferad som han. Jag har säkert inte lika långa armar som han heller, målvakt som han var.

På jobbet har jag lärt mig att äldre damer ser bättre ut om de fotograferas uppifrån. En fotograf får aldrig skylla på objektet och säga jamen va fan, hon kan skylla sig själv då hon ser ut som hon gör.

Men det var nog lättare sagt än gjort att agera som en god fotograf.
Med livet och kameran som insats fick jag denna bild.
Men jag gjorde det – en nästan perfekt Hedman!

Inga gardiner, tack!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Varken Adrian Debutsky eller jag gillar gardiner.
Ibland måste jag ändå påminna mina bloggläsare om att Adrian är huvudpersonen i mina romaner. Han finns på riktigt i min värld, men är fiktiv – försök nu sedan förstå vad jag menar 🙂
Adrian är alltså INTE samma person som min make Benny. Det måste jag av någon anledning ofta förklara då jag talar om mina böcker.

Jag gillar inte gardiner och det gör inte Adrian heller. Däremot tycker min make att man ska ha gardiner, men vi kompromissar många gånger och väljer kappor. Det finns nämligen inga grannar som har insyn till oss. Och varför förstöra en fantastisk utsikt över skog och hav (se bilden) med gardiner?

Men jag håller med om att gardiner kan behövas för att dämpa ljud i en lägenhet. Samma funktion har tjocka mattor.

Men Adrian har inga gardiner i sin trea på Bulevarden. Bara en skir och vit hissgardin i köket och persienner i trä i sovrummet.
Han går ofta naken där hemma och bryr sig katten i om någon ser honom. Jag antar att han VILL att nån ska se honom, men han bor ju på fjärde våningen mitt emot en park så chansen/risken är rätt liten.

Dessutom – kom ihåg – jag talar om ADRIAN – det är HAN som går naken omkring hemma. Inte någon annan, som till exempel jag.
Och visst – jag hör någon fnysa ”och vem tror du skulle vilja se det då”…
Hahaaa 😀 … det vet man väl aldrig?

Böcker och böcker

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Här är böckerna jag härnäst kommer att läsa. Andreas Lundstedt, som turnerat världen runt bland annat med svenska gruppen Alcazar, har skrivit en biografi om sitt liv som HIV-positiv.
Jag hade nått min botten och insåg att om jag ville leva måste jag sluta skämmas och börja resan mot att acceptera och älska mitt liv. Och mitt hiv, skriver han.
Tror att det blir en givande resa också för mig som läsare.

Den andra boken är Senja Larsens ”Senja opettaa Sinulle ruotsia”. Fastän jag kan svenska så är ju boken bara så kul med massor av bilder och inlägg som skrivits på hennes Facebook-sida.

Så här kan böcker också se ut. Uppdrag Utrotning har packats och är på väg till Sverige. Om två veckor fylls vårt lilla arbetsrum av lådor med nyaste boken Skuggor av svek. Och då lär det gå åt en hel del kuvert, packningspapper och -tejp. Men tro inte att jag klagar 🙂