Av så många har jag fått rådet att ta vara på de små, små ögonblicken av glädje. Stunder då någon stryker mig över håret, ger mig en kram, säger att jag är fin. De gånger jag faktiskt hör mig själv skratta.

Med släkt och nära vänner firade vi i dag två födelsedagar. Samtidigt som jag känner att jag på något sätt är som en sorgens fågel som flyger in vill jag ju vara med och dela högtider med människor jag håller av. Att hålla sig borta från allmänt glam, att isolera sig hemma, att grubbla över det som hänt… det känner jag att jag behöver ibland. Men inte alltid. Och då gäller det att rycka upp sig.

Som i dag då jag efter en gråtattack åkte till stan och köpte de likörer som en person hade önskat vi skulle bjuda på till kaffet. Och sedan tog jag bokhandeln och några ark klisterbilder av bara farten. Lyckades till och med packa födelsedagspaket, skriva kort, binda band och knyta rosetter.

Tänk att jag klarade det.