Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.
Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.
Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.
Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.
Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.
Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Är det samma elände som vanligt – väntetiden (väntan) är det som är så svårt att leva med, eller? Det är kanske aktiviteter ”i mängder” som kan hjälpa till att skringra ”vänte-tankarna”? Både blogg-skrivande och jobbet i kiosken och …. underlättar tillvaron på sitt sätt…
Nio veckor lär inte vara något att tala om då det gäller sorgetid, terapeuterna säger att jag troligen får kämpa med det här ett år … så jag är beredd. Men sekund för sekund måste det ju bli bättre. Och jag får så mycket stöd av er kära vänner här på bloggen, tack för att ni orkar peppa mig!
Kram!
Kära vän ❤ ta din timme i taget. Oh Gud, så svårt med dessa högtidsdagar. Besvikelse.
Gör morgondagen till en Carita-dag, SPA, eller nåt. Var ute i naturen, den läker, trots allt.
Ska skicka styrkekramar för morgondagen! ❤
Jag ska träffa en väninna som är i samma sits. Vi ska äta gott, dricka vin, gråta och skratta. Vi skålar säkert för både det ena och det andra, främst borde vi väl skåla för att vi ändå har en framtid?
Tack för kramarna ❤
Carita, låt sorgen komma fram och upplev den som ett skede i ditt liv då du går igenom en kris och växer som människa. Alla mina kriser har lärt mig att livet består av sorg och glädje som skall levat ut till 100 %. Fint att du har väninnor som du kan gråta med. Det är den bästa psykiatrin!!
Det kräver en hel del energi att gråta varje dag och känna sig värdelös… tar en timme i taget… ser inte ljuset, men vågar tro att det finns.
Carita, tänker på dig och skickar massor med energi!
Borde sätta mig på båten och komma och handla lite av dig i kiosken och även besöka fina Lovisa!
( jag tar med goda ostar och rötjut så kan vi glömma eländet för en stund! ;- ))
energi kram till dig!
Ta gärna lite vitt vin till mig.
Kramar!
OK- jag tar vitt till dig! 😉
Upp med hakan, Carita! Det är bra, att du skriver om dina känslor. Jag tror, att allting kommer att ordna sej till det bästa i sinom tid!
Varma kramar,
Din mammas kusin
Ett år lär processen kräva, minst. Det är en stor förlust, åtminstone för mig, att mista mitt livs största kärlek till en annan kvinna, utan att ha haft minsta aning om smusslet under åtta månaders tid. Det gör oerhört ont att bli så gruvligt sviken och lurad.
Tackar ändå för alla varma tankar!
Kram!
Solen finns alltid där oppe. Även om det är tunga moln som skymmer.
Kram!
Hoppas jag kan känna glädje åter nån gång i framtiden… Just nu känns det inte så…
Kram!
Naturligtvis kommer du känna glädje. Och det vet du också. Men man måste ju kunna vara arg, dyster och ledsen. Det vore ju konstigt annars.
Ja, du har så rätt. Jag har varit förbannad och ledsen i dag, arg och dyster också, känner mig bortbytt och värdelös och hela köret. Men jag orkar då jag får stöd av er alla här. Och då jag hade en av mina terapistunder i dag och jag fick höra ”alla känslor är tillåtna, de är normala, också ilska och hat” … för det där sista ordet vill vi ju inte alltid kännas vid 😦
En bra terapeut du har. Guld värd. Tänk om blogg inte hade funnits.
Jag är helt säker på att detta möjlighet att kunna skriva av sig publik är ett mycket bra sätt att kunna gå vidare snabbare. Att man läks snabbare när man får stöd och ingen suckar för att man inte orkar höra en gång till.
Kram och den fina vädret kommer nu igen.
Dina kloka ord bär mig verkligen vidare. För drygt trettio år sedan då min familj var med om en katastrof fanns det inga krisgrupper, inga terapeuter. Tack och lov finns de i dag, Och bloggosfären med alla fina människor ❤
Det är skönt att du hittade en bra terapeut. De är guld värda.
Och glöm inte att tiden går fort. Den rider på snabba hästar. Och snart ett år har gått. Då har du nytt hem, nya mål. Nya tankar.
Du är i läkningsprocess och det innebär ju svackor. Den ena dagen mår du bättre medan nästa dag sämre. Men dagarna då du mår bättre kommer sakta bli fler och fler.
Kram
♡♡♡♡♡♥♥♥♥♥♥♡♡♡♡♡
Tack snälla… ❤
Skratta int Carita ut mej, men hur sku vara golf? För ett år sedan visste jag inte hur ”frälst” jag skulle bli. Alla andra tankar blir ”nånstans” när man golfar (dvs än är man jätteglad och än är man helt förbannad…). Hjälper efter ”äckliga” arbetsdagar bättre än t.ex. punttis. – Man får i Rönnäs prova på golf utan att förbinda sej till nånting. Säg bara när du kommer med, börjar min semester efter tre veckor…
Skulle faktiskt vara jättekul Marina! Jag har golfat en gång för tidningens räkning (eller kostade väl inget, men skrev reportage från Rönnäs). Har tränat alla möjliga slags slag och klarade EN bana med fem bollar, resten krävde väl femton minst 🙂