Vår lägenhet är ingen vacker syn just nu. Första flyttlasset ska gå fjärde augusti och jag har den här veckan på mig att få allt klart.
Det har varit årets mest svettiga veckor och att bära lådorna från ett rum till ett annat har varit tungt. Att föra ut sopsäckar med sådant som ska slängas likaså. Under två veckors tid har jag fört saker till loppiset, tiden för bordet där tog slut igår. Med pengarna som kom in finansierar jag kanske en fjärdedel av vad flyttkalaset kostar.
Jag känner i alla fall att jag gjorde en miljögärning då jag inte kastade allt det jag inte behöver i soporna. Jag har sorterat och donerat men onekligen blir det ändå en del över.
För att ingen ska tänka att min man är en slöfock som inte hjälper till vill jag i ärlighetens namn säga att han lovat hjälpa mig bära ut en del av det som ska till välgörenhetsaffärer, till skräpcontainern och till sorteringskärl.
Det där med att dementera hör ihop med en annan blogg. Jag lägger inte ut länken till den här och jag nämner inte personens namn. Jag sprider inget på Facebook heller, bara länken till min egen blogg.
Men jag måste förstås säga att bloggtexten jag nu nämner handlar om mig och att det är min mans nya kärlek som skrivit inlägget.
Jag hade bestämt mig själv för att inte läsa hennes blogg, men en väninna berättade för mig att där bland annat står ”She constantly reports where we have been spotted together”. Med she menar hon mig.
Ni som läst min blogg sedan 18 juni då jag första gången berättade om skilsmässan vet att jag inte konstant rapporterar om var maken och hon befinner sig. Så det vara bara det jag ville dementera.
Att jag aldrig någonsin skulle kunna skriva om min man eller hans nya kärlek, för att vara rädd för att stämplas för att skriva något fult – det går ju inte om jag vill skriva om min stora sorg, och det vill jag.
Jag har försökt förhålla mig sakligt från början till slut och gör det även nu.
I kväll har jag tänkt gå på trav med en vän, ska försöka komma ihåg att ta bilder där!
Kramar till er alla ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Carita, man slutar aldrig att förundras över hur människor beter sig.
Skit i henne och honom! ( ja, jag vet- lättare sagt än gjort! )
Men kom ihåg- What comes around goes around!
Och det går över- det går sakta över!
kram och energi!
Och ha en fin kväll på travet!
( vore inte det toppen om du också vann storvinsten!!!)
Hahaa, ja men tänk om jag vinner på Lotto också, då skulle jag önska att det var efter det som avvittringen är gjord (delning av det vi äger).
🙂 Stor kram!
Håller med ”inte fan gör det”. Hoppas att du tar hem storkovan. Ett stalltips: Mr Pegasus har fin lyster i pälsen och ser ut som en rund miljon! Kram!
Hahaaa – vet du vad, jag vann ingenting, förlorade på varenda kuse jag satsade på.
Förr sade jag att jag inte längre kan kamma hem största vinsten, eftersom maken jag träffade 4.7.1997 var det.
Men… nu vann jag inte ändå 🙂 Kanske nästa gång, nästa sommar – för det här var sista sommartravet för i år i Lovisa.
Osis…hoppas du hade en trevlig afton? 🙂
Ja, det hade jag – vi drack ett glas mousserat ännu efter travet men väninnan, för att fira HENNES vinst på tolv euro 🙂 Dit for dom pengarna!
Önskar dig bara lycka till 💝 önskar dig allt gott
👍
Kram
Tack, allt stöd behövs – kram!
Jag var in och kikade på ”hennes” nyaste inlägg, och blev jäävligt förbannad. Klart att du får skriva här om skilsmässan etc. De är ju din blogg, dina känslor. Klart att du skriver, du är ju ledsen… Hon borde kanske fundera på att hon gjort fel, gått bakom ryggen o haft hemligt förhållande. Är inte världens bästa på att förklara, men, jag är 110% på din sida, fast jag inte känner dig. Kämpa vidare o kramisar!
Jag hade inte annars berättat om hennes inlägg men jag kan bara inte tyst stå och titta på – för det är inte sant att jag konstant rapporterar var dom rör sig.
Kram och tack för ditt stöd!