Mörbultad – men det tyngsta är fixat!

Det var ju sannerligen inte jag som kånkade möblerna och lådorna i dag. Men jag är mörbultad ändå. Steg upp sex i morse och arrangerade det sista, lyfte själv en hel del, för att jobbet skulle gå smidigt för flyttföretaget. Har anlitat GP Muutot förr, ett helt suveränt företag!

Nu är dock det tyngsta jobbet gjort. Ska städa på gamla stället i morgon. Sedan återstår förstås att packa upp och att hitta bra platser för möblerna. Vet redan nu att jag i framtiden vill köpa ett nytt tv-bord, behöver ett litet möblemang till köket också. Men jag kan leva med tillfälliga lösningar i månader om så behövs. Efter Greklandssemestern måste jag jobba lite igen. Men allt har sin tid, och snart är det semesterresa med en fin vän som väntar.

Här ska jag sova i natt.

Många av mina fina bloggvänner har bett om att få se bilder från bostaden. Även om allt inte alls hittat sin plats än kan jag visa lite redan nu. Jag gillar den här fondväggen jättemycket ❤

Lådor, lådor, lådor… och för att få veta vad som finns i dem får jag fortsätta med hemma-gymmet 🙂 Lyfta och flytta.

Här finns väldigt mycket som är tillfälligt, bland annat mattorna på golvet som lades på plats enbart som för att skydda golvet under flytten.
Gillar också den här fondväggen 🙂

Minimalistiskt.

Att ha det så här enkelt gillar jag bäst. Försöker få allt lika minimalistiskt här hemma – på sikt. Det kräver lite tid, men den tiden har jag ju, hela hösten och vintern, om jag får leva.

Äntligen på nya adressen!

Det har varit en ganska tung dag, men så är det ju alltid då man flyttar.
Och ändå var det inte jag som kånkade alla möbler och lådor. Tre trappor ner utan hiss. Tre trappor upp, utan hiss.

Så här såg det ut i mitt vardagsrum strax före tio i morse.
Så här såg det ut i mitt vardagsrum strax före tio i morse.

Craig står med händerna bakom ryggen och kollar läget 🙂 Han bar inte heller något utan blev buren.

Lite senare såg det ut så här i rummet på Drottninggatan.
Lite senare såg det ut så här i rummet på Drottninggatan.
På kvällen såg det ut så här i köket. Jag gillar att ha det stora bordet här!
På kvällen såg det ut så här i köket i min nya lägenhet. Jag gillar att ha det stora bordet här! 

Många saker och möbler, mattor och blommor söker ännu sina platser. Flyttlådor ska tömmas osv. Men det här bordet flyttar jag inte i första taget. Det utgör en oas i mitt stora kök.

Craig klarade också flytten :-)
Craig klarade också flytten 🙂

Allt har inte hittat sina rätta platser här heller, men tv:n, soffan och bordet har gjort det. Och så har jag en sprillans ny matta som jag tycker väldigt mycket om.

Sovrummet är ännu så stökigt att därifrån visar jag bilder senare. Men jag har en splitterny säng också 🙂

Fick teven att funka på direkten och senare även datorn efter visst knölande.
Stort tack till min syster och hennes sambo för hjälp med allt från lampor till installation av tvättmaskin ❤

På slutrakan…

… med tömningen av gamla lägenheten. Där ska ex-maken ha ett stort tack, han bor närmare den och har skött sista tömningen. Jag hade precis hunnit städa skrubben där jag bor i dag, så kom ett nytt lass med lådor vars innehåll jag ska sortera. Det mesta slängs säkert men där kan förstås finnas något jag inte vetat att jag saknat 🙂

Bjuder nu på en extremt osexig bild från min lägenhet. Jag vill att varje pryl ska ha sin plats här hemma, less is more och allt det där – ni vet. Men just nu är arbetsrummet inte en fröjd för ögat.

Efter påsk ska allt det här vara tömt.
Efter påsk ska allt det här vara tömt.

När jag tänker tillbaka, på allt jag gått igenom, så visst har prövningarna gjort mig starkare. De har fått mig att inse att jag klarar vad som helst.
I dag är jag nyfiken på livet. Vem vet vad som väntar bakom hörnet?

Och då jag gått igenom innehållet i de här lådorna har jag sorterat mycket i mitt liv. Prylar, vad är det? Vissa saker behövs i vardagen men det mesta klarar jag mig utan. Jag vill känna att jag kan resa i väg till Afrika i morgon om jag så vill.
Jag vill inget annat än leva här och nu, göra sådant som jag mår bra av själv.
Att jag tänker de här tankarna är ett litet mirakel.
Jag som inte trodde jag skulle överleva det som hände i maj i fjol.

Känslor kring flytten och så vill jag dementera en sak…

De här lådorna är klara för flytten.
De här lådorna är klara för flytten.

Vår lägenhet är ingen vacker syn just nu. Första flyttlasset ska gå fjärde augusti och jag har den här veckan på mig att få allt klart.

Det har varit årets mest svettiga veckor och att bära lådorna från ett rum till ett annat har varit tungt. Att föra ut sopsäckar med sådant som ska slängas likaså. Under två veckors tid har jag fört saker till loppiset, tiden för bordet där tog slut igår. Med pengarna som kom in finansierar jag kanske en fjärdedel av vad flyttkalaset kostar.

Jag känner i alla fall att jag gjorde en miljögärning då jag inte kastade allt det jag inte behöver i soporna. Jag har sorterat och donerat men onekligen blir det ändå en del över.

Här har vi lådor som håller på att fyllas.
Här har vi lådor som håller på att fyllas.

För att ingen ska tänka att min man är en slöfock som inte hjälper till vill jag i ärlighetens namn säga att han lovat hjälpa mig bära ut en del av det som ska till välgörenhetsaffärer, till skräpcontainern och till sorteringskärl.

Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.
Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.

Det där med att dementera hör ihop med en annan blogg. Jag lägger inte ut länken till den här och jag nämner inte personens namn. Jag sprider inget på Facebook heller, bara länken till min egen blogg.

Men jag måste förstås säga att bloggtexten jag nu nämner handlar om mig och att det är min mans nya kärlek som skrivit inlägget.
Jag hade bestämt mig själv för att inte läsa hennes blogg, men en väninna berättade för mig att där bland annat står ”She constantly reports where we have been spotted together”. Med she menar hon mig.

Ni som läst min blogg sedan 18 juni då jag första gången berättade om skilsmässan vet att jag inte konstant rapporterar om var maken och hon befinner sig. Så det vara bara det jag ville dementera.

Att jag aldrig någonsin skulle kunna skriva om min man eller hans nya kärlek, för att vara rädd för att stämplas för att skriva något fult – det går ju inte om jag vill skriva om min stora sorg, och det vill jag.
Jag har försökt förhålla mig sakligt från början till slut och gör det även nu.

I kväll har jag tänkt gå på trav med en vän, ska försöka komma ihåg att ta bilder där!

Kramar till er alla ❤

Underbara inga-måsten dag

Jag läser nyheter på webben, äger och använder en surfplatta. Men jag älskar också papperstidningen och hoppas den finns kvar många, många år till.
Jag läser nyheter på webben, äger och använder en surfplatta. Men jag älskar också papperstidningen och hoppas den finns kvar många, många år till.

De här fyra tidningarna kom med morgonposten i dag. Jag läser finska Helsingin Sanomat fredag, lördag, söndag. Hufvudstadsbladet kommer sju dagar i veckan, Borgåbladet fem och Loviisan Sanomat två.
Tidningen jag själv jobbar på, Östra Nyland, kommer ut tisdagar, torsdagar och lördagar.

Har minisemester just nu – är ledig från torsdag till söndag. I dag har jag haft en sådan där inga-måsten-dag. Jag gör förstås allt möjligt, men allt jag gör ska kännas roligt. Städade lådor i arbetsrummet och ska fortsätta kvällen med att läsa tidningar, för jag kom inte genom alla i morse. Dessutom ska jag läsa bloggar och spela mina favoritspel på Facebook 🙂

Har en möbel med lådor intill mitt datorbord här i arbetshörnan hemma. Nu är det ordning i lådorna igen.
Har en möbel med lådor intill mitt datorbord här i arbetshörnan hemma. Nu är det ordning i lådorna igen.

Rullgardinens hemlighet

Fick ett ryck och kastade bort några par strumpor och trosor i dag. Sorterade resten i de här fyra behändiga små lådorna som jag köpte från Ikea. Allt var gjort på femton minuter. Nu återstår bara en viss sortering på tre hyllor till.
Men det brukar gå till så här då jag grips av städiver. Det gäller att passa på då den kommer, för den varar INTE länge.

Köpte en ny rullgardin till arbetsrummet också. Här är den ännu inte uppsatt och en viss oreda råder. Vi letade först efter trälisten som ska placeras på nedersta långsidan. Den fanns INNE i rullgardinens mitt, så att säga i röret.
Nog har vi ju vetat att några av Ingvar Kamprads ledord är ”vi vill inte transportera luft” eller hur det nu var. Ni vet, allt är omsorgsfullt packat för att ta så lite plats som möjligt.

Länge letade vi efter instruktionerna också. Hittade inga men maken fick fästena och skruvarna på plats ändå. När vi sedan vecklade ut gardinen ramlade instruktionerna ut. De hade rullats in i gardinen…