Högsommartankar

Ni som följt mig en längre tid vet att jag gillar klisterbilder. Det går åt många nu då jag skriver flera sidor dagbok varje dag.
Ni som följt mig en längre tid vet att jag gillar klisterbilder. Det går åt många nu då jag skriver flera sidor dagbok varje dag.

I går skrev jag i min dagbok att det är så här jag önskade min sommar hade blivit. En glad dans på blomsterängen. Se så lycklig Mumin ser ut!

Men den här sommaren blev helt annorlunda än jag hade tänkt mig.
Det går inte en dag, ja knappt en timme, att jag inte skulle tänka på det som hänt och det som hela tiden händer. Jag sätter ett pussel på de sju månader från september till slutet av april, då jag inte visste vad som försiggick bakom min rygg.

Det här är förstås en del av det sorgearbete jag måste traggla mig genom. Råden ”upp med hakan” och ”strunta i dem som gjorde dig illa” är välmenta men svåra att följa just nu. Likaså har jag svårt att ta till mig ”livet går vidare, det här fixar du”.

Terapeuterna semestrar just nu så det blir en ofrivillig paus under tre veckor med den hjälpen.

Försöker dagligen ha något att göra. Då värmeböljan äntligen kom behövs jag i kiosken och där trivs jag. Men en kort utfärd ska jag göra den här veckan och i dag får jag min nya dator! Den installeras lite senare under veckan och då ska det surfas med fart 😀

Kök, sovrum och älvor

Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.
Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.

Lovade visa hur köket och sovrummet ser ut i trean jag hyr från och med nästa månad. Inflyttningsklar är den först i september, men jag får börja föra grejer dit i augusti.
Tänkte först att jag skulle visa bilder från de två återstående rummen först då jag inrett dem. Men sedan tänkte jag – va fan… låt gå, det är så här rummen ser ut NU och jag har ju fått höra att många uppskattar min brutala öppenhet här på bloggen 🙂

Gardinen i fönstret ska inte hänga kvar. Nya fönster sätts in inom kort och där finns infällda persienner. Så få se om jag behöver nåt tygstycke alls där på sidorna 🙂

Ska inredas helt på nytt.
Ska inredas helt på nytt.

De här möblerna är inte heller mina, så ni får helt tänka bort dem då ni ser sovrummet. Det kan ju egentligen vara kul att visa bilder ”före” och ”efter”.

Jag vet inte om här ska finnas så mycket mer än en dubbelsäng. Den ska stå mitt på golvet, inte ens ha kortsidan mot en vägg. Den lösningen har alltid varit min dröm.

Jag älskar golven i sovrummet, arbetsrummet och i vardagsrummet (som jag gärna kallar salen). Att det ligger en plastmatta i köket må väl vara hänt, det kanske trots allt är praktiskt. Bilder jag visade tidigare från bostaden hittar ni HÄR.

Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.
Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.

Hann inte själv gå runt på stan så mycket och ta bilder av evenemanget Rosornas charm i går. Men här får ni se dem ändå, älvorna i Schillmarksparken och prinsessan i bakgrunden.

Fina fönster, del 25

Tror att huset är från 1700-talet eller ännu äldre. Det ligger vid Alexandersgatan och fönstren sitter på en mindre byggnad på gamla apotekets gård.
Tror att huset är från 1700-talet eller ännu äldre. Det ligger vid Alexandersgatan och fönstren sitter på en mindre byggnad på gamla apotekets gård.

Är ni fler än jag som tycker att många fönster är fantasilösa i dag? Många nybyggen har dessutom förvånansvärt små fönster. Jag gillar stora glasytor som släpper in mycket ljus.
De här fönstren är i och för sig inte så väldigt stora, men ungefär ett par meter höga. Och de fyllde säkert sin funktion för det här huset på den tiden byggnaden uppfördes.

Andra otroligt vackra fönster, trappor och dörrar hittar du på min bloggväns sajt. Gör gärna ett besök hos Gerd!

Del 24 i min serie med fina fönster hittar du HÄR, och därifrån bakåt till de övriga.

Och sedan en ganska fin nyhet! I går låg min blogg på nionde plats på listan ”Blogs of the Day” som presenterar statistik över WordPressbloggar skrivna på svenska. I dag morse var jag på tolfte plats, men listan lever hela tiden och den hittar HÄR.
Han som tipsade mig om hur jag ligger till på listan bloggar HÄR.

Lovisabilder, vår fina badstrand

Ser ut att bli ett härligt väder i dag. Hoppas många orkar släpa sig till badstranden. Vattnet var +18 i går och blir fort varmare. Och så finns det ju en fin kiosk där man kan köpa kaffe, bullar och glass!

En fin sandstrand, ganska långgrund.
En fin sandstrand, ganska långgrund.
Här kan man lägga sig ner på sitt badlakan och sola. Vill man inte ligga i sanden finns det en stor gräsmatta.
Här kan man lägga sig ner på sitt badlakan och sola. Vill man inte ligga i sanden finns det en stor gräsmatta.
Den här bänken målades i samband med filminspelningarna för "Ada och Glada" i fjol somras. På finska heter filmen "Onneli ja Anneli". Hade premiär i januari i år.
Den här bänken målades i samband med filminspelningarna för ”Ada och Glada” i fjol somras. På finska heter filmen ”Onneli ja Anneli”. Hade premiär i januari i år.

Staden känns för liten

En ny dagbok.
En ny dagbok.

Jag vågade mig ut på stan i dag, till en marknad  i centrum. Men jag hade bara hunnit vara där fem minuter innan jag fick syn på henne. Och då klarade jag dessvärre inte av att vara kvar längre.

Många säger till mig att jag ska hålla hakan uppe. Jag har inte gjort något fel. Men jag är inte riktigt så stark ännu. När jag ser henne tänker jag ju bara på att det är hon som kan gå runt på stan och vara stolt. Det var ju hon som lyckades snärja honom.

Jag hann ändå köpa häftet ni ser på bilden. Det ska bli min följande dagbok. Ytan är gjord av juteväv som tidigare varit en säck för kaffebönor.

Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.
Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.

Tänkte för en gångs skull med stolthet visa en bild på mig själv. Måste ju börja sluta skämmas över hur jag ser ut.
Ni får förstå att jag ändå plågas av de tankarna. Att jag blev bortbytt. Det är inte konstigt alls att jag känner mig fet och ful och värdelös. Hur mycket vänner och bekanta än säger att jag inte är ful, så härskar väldigt mörka tankar i mitt inre.

Bland annat känns Lovisa stad för liten just nu. Jag har alltid älskat min hemstad, men den känslan som råder just nu är att staden är hans och hennes, inte min.

En rolig stol på pop-up-cafeterian.
En rolig stol på pop-up-cafeterian.

På gamla apoteksgården hade Jennie och Maija ställt upp sitt härliga pop-up-café. Fina stolar, inte sant?

Och så har jag tagit en del bilder på vår fina badstrand och av ett par fina fönster. Dem lägger jag ut senare!

Bra kvinna reder sig själv

Hurraaa - jag öppnade flaskan själv!
Hurraaa – jag öppnade flaskan själv! Observera den mysiga katten på bilden 🙂

Av någon anledning blev det bara genom åren så att det antingen var maken eller svärfar som öppnade flaskorna då vi serverade mousserat. Hur löjligt det än låter så blundade jag, höll för öronen och såg till att jag inte var så nära flaskan att jag kunde få korken i skallen.

Hos väninnan i går beslöt jag mig för att klara det här själv. Gick ut på gården, satte mig ner vid trädgårdsbordet med flaskan lätt lutande mellan mina knän. Skruvade bort metallsäkringen och började lirka bort korken, kände trycket och plötsligt sade det POFF och PYYYS… men inte en droppe rann över kanten.
Hurraaaa – jag klarade det!

Sommargrönska i Lappträsk.
Sommargrönska i Lappträsk.

En sådan utsikt från trädgårdsbordet!
På landet är det inte ovanligt att man har 2-3 kilometer till närmaste granne eller butik. Och två mil till närmaste stad.

Väninnan och jag åt tacos vid köksbordet men sedan flyttade vi ut i det gröna där vi skålade i lite vin och mousserat. Det var ju min bröllopsdag i går och officiellt är jag ju ännu gift – men vi skålade också för vänskap och för framtiden.
Det blev en del tårar men mest blev det ändå skratt 🙂

Trädgården i sommarskrud.
Trädgården i sommarskrud.

I dag firas evenemangen ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” i Lovisa.
Jag ska försöka förmå mig att ta del av något i programmet. Det har jag ju med glädje gjort under tidigare år, men den här sommaren är inte lik någon annan.

Om jag vågade mig ut bland folk får ni se bilder från evenemanget senare. Ha alla en bra dag ❤

 

Bröllopsdag

Detaljstudie av en tavla vi fick då vi hade varit tio år gifta.
Detaljstudie av en tavla vi fick då vi hade varit tio år gifta.

Vaknade strax före klockan sex och kunde inte somna om. Tankar och minnen virvlade runt i huvudet.

4.7.1997 träffade jag mannen som skulle komma att bli min make.
4.7.1998 lovade vi varandra evig trohet.

Det var inget stort bröllop med kyrklig inramning. Men det blev minnesvärt ändå. Vi sade ja till varandra under ett äppelträd på gården vid det hus jag ägde på den tiden.

Sedan dess har vi då och då låtit oss fotograferas på nytt under samma äppelträd. Ett antal andra fotografier har också tagits under sjutton år. I vardagssituationer, på högtider med och utan släkten närvarande, på resor…

Och som sagt – jag hade alltid inbillat mig att vi skulle åldras tillsammans. Jag trodde på det där med evig kärlek. Visste att det skulle komma uppförsbackar, motvind, djupa dalar… men tänkte alltid att sådana tar man sig tillsammans genom.

Nu är jag ensam om att tvingas gå framåt en timme, en dag, en vecka i sänder.

Klockan är tjugo i sju, himlen är åter en gång grå, änglarna gråter.
Den här dagen var under sexton år en glädjens dag, vi skålade, gick ut och åt tillsammans, gav varandra gåvor.

Den här dagen har gett mig massor av vackra minnen. De smärtar i dag. Och jag måste lära mig leva med dem, för den här dagen kommer jag ju aldrig att kunna glömma ❤

Min kväll

J.L. Runeberg på första besöket i Lovisa för den här sommaren.
J.L. Runeberg på första besöket i Lovisa för den här sommaren.

På väg till ett möte på Saltbodan på kvällen hade jag tänkt cykla fram till Skeppsbron och ta en bild av fartyget J.L. Runeberg. Men där var rätt mycket folk och jag lider ännu av känslan att folk tittar på mig och tänker ”där är hon som övergivits av sin man”, ni vet – allt tissel och tassel som småstadscharmen bjuder på. Jag vet ju aldrig heller om jag ska råka på henne, makens nya, i vimlet.

Jag hade jag tänkt skippa mötet jag skulle till där på Saltbodan. Hade redan sms:at ordföranden och skrivit jag orkar inte, det går inte… Men hans svar var ett vänligt och uppmuntrande vi behöver dig, snälla kom… och jag ångrar inte att jag släpade mig dit. Hans fru hade också skickat med en vacker pion som uppmuntran ❤

En härlig gammal barnsäng.
En härlig gammal barnsäng.

På sommarstället plockades den här sängen ner från vindsvåningen. Många barn har sovit i den och nu står turen för ytterligare ett barnbarn att sussa här. Lite finjusteringar och sängkläder behövs dock 🙂

Verandainvigning med kaffe och whiskypinne.
Verandainvigning med kaffe och whiskypinne.

Och kvällen avslutades i trevligt sällskap på sommarställets veranda.

Släpp aldrig dina drömmar

Imagine står det på smycket.
Imagine står det på smycket.

Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.

Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.

Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.

Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.

Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.

Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.

Nya bostaden m.m.

Här kommer en del av min dag i bilder.

Omöblerat tillsvidare men det här ska bli mitt arbetsrum.
Omöblerat tillsvidare men det här ska bli mitt arbetsrum.

I det här rummet kommer jag att sitta och blogga i framtiden. Via min nya dator som jag köpt från Sverige och som anländer nästa vecka.

Här kommer ett matsalsbord, sex stolar, en soffa och en tv och that´s it.
Här kommer ett matsalsbord, sex stolar, en soffa och en tv och that´s it.

Ni får tänka bort de möbler ni ser på bilden för de är inte mina. Balkongdörren och alla fönster förnyas innan jag flyttar in. Bostaden är 73,5 kvadratmeter stor.

Den ska inredas i maskulin stil. Troligtvis inga gardiner, inget blommigt, inga pasteller, inte rysch och pysch. Avskalat och enkelt.

Bilder av sovrummet och köket kommer senare!

Här blev jag väl omhändertagen.
Här blev jag väl omhändertagen.

Fastän nya bostaden gör mig förhoppningsfull och jag ser fram emot att få inreda den helt i egen stil blev jag ledsen på eftermiddagen. Tårarna bara kommer. Terapeuten säger att det är helt normalt, det behövs inga särskilda anledningar till gråt. Ingen som säger något elakt.
Blotta insikten om att livet förändrats, att det jag trodde på inte längre finns, att den jag litade på svek mig.

Det har sagts till mig att jag inte ska gråta över ett ”karlskrälle” som gjort mig så illa.
För det första tycker jag inte om att man kallar mitt livs största kärlek ”karlskrälle” och för det andra är det lättare sagt än gjort att stänga av känslor.

På släktens sommarställe fick jag gråta och där fanns människor som tröstade mig.

En prydnad på gården.
En prydnad på gården.
Sommarens första nypotatis avnjöts i dag på sommarstället.
Sommarens första nypotatis avnjöts i dag.
Och grillad lax till.
Och grillad lax till.