
I går skrev jag i min dagbok att det är så här jag önskade min sommar hade blivit. En glad dans på blomsterängen. Se så lycklig Mumin ser ut!
Men den här sommaren blev helt annorlunda än jag hade tänkt mig.
Det går inte en dag, ja knappt en timme, att jag inte skulle tänka på det som hänt och det som hela tiden händer. Jag sätter ett pussel på de sju månader från september till slutet av april, då jag inte visste vad som försiggick bakom min rygg.
Det här är förstås en del av det sorgearbete jag måste traggla mig genom. Råden ”upp med hakan” och ”strunta i dem som gjorde dig illa” är välmenta men svåra att följa just nu. Likaså har jag svårt att ta till mig ”livet går vidare, det här fixar du”.
Terapeuterna semestrar just nu så det blir en ofrivillig paus under tre veckor med den hjälpen.
Försöker dagligen ha något att göra. Då värmeböljan äntligen kom behövs jag i kiosken och där trivs jag. Men en kort utfärd ska jag göra den här veckan och i dag får jag min nya dator! Den installeras lite senare under veckan och då ska det surfas med fart 😀























