Jag har under de senaste veckorna, särskilt efter att jag offentligt gick ut och berättade om det som hänt i mitt liv, fått en massa gåvor och även blommor. Den här buketten fick jag i går av kollegorna på tidningen i Borgå.
Eftersom jag inte kan nå alla personligen vill jag tacka för omtanken här. Detsamma gäller den omtanke kollegorna på min egen arbetsplats visat.
Ofta har det varit så att då jag känt mig som mest nere och bara gråtit, inte sett någon utväg ur sorgen … då har någon ringt på dörren eller bara dykt upp för att ge mig en kram ❤
Den här dagen börjar hos terapeuten och lite senare ska jag skriva hyreskontrakt. Då ska jag passa på att ta några mått i bostaden så att jag kan fortsätta planera den.
Ja, inte var det mycket till ostbricka det där inte, kanske ni tänker.
Men det behövs inte så mycket när man är ensam och jag försöker glädja mig över det lilla i livet.
Försökte komma på något jag kunde fira i dag. Utöver det där man bör vara glad över så där överlag; att man har tak över huvudet, mat för dagen, ett jobb att gå till, inga större naturkatastrofer i landet än en usel juni månad… osv.
Jag kan fira att regnet upphörde, men då solen inte alls kom fram så känns det lite krystat att ropa ”hurraa!”. Och så började det åter regna klockan tre och ska hålla på till tre i natt.
MEN. Sedan kom jag på något att vara glad för.
Att jag har så många underbara vänner, både här i hemstaden och ute i bloggosfären. Människor som orkar stötta mig varje dag! Som inte ger upp, vänder mig ryggen och säger att jag ska ta mig i kragen.
Att jag har ER tänker jag nu fira.
Andra avsnittet av Allsång på Skansen ska också firas senare i kväll. Med rostat bröd, ishavsröra och vin. Återkommer med bilder!
… när dom ska säga att det är kamelballar dom vill ha.
Måste försöka roa mig med något här i kiosken.
Självförtroendet är fortfarande på minus femtio. Gråten lurar bakom hörnet. Jag som trodde vi kunde tala om allt i vårt äktenskap, och att de svårigheter som man inte kan undgå i ett långt förhållande reds ut med diskussioner och med respekt för varandra.
Men lurad blev jag.
Varje dag känns det som om knivar skar i mitt inre.
Önskar så att jag helt ärligt kunde skriva ett gladare inlägg snart.
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.
Jag tycker om siffror och att jämföra dem med varandra. Speciellt då siffror formar sig till statistik. Däremot är jag inte speciellt prismedveten, brukar sällan kolla kilopriser.
I dag ser himlen en aning ljusare ut än i går. Väderprognoserna hotar inte med regn. Från och med i morgon borde vädret bli bättre och till lördag utlovas äntligen sommartemperaturer.
Bloggen har haft massor av besök.
Temperaturerna har varit låga nästan hela juni månad men på min blogg har siffrorna skjutit i höjden.
I början av året hade jag mellan 100 och 300 besökare per dag och runt 3000-4000 läsare per månad.
Men den 18 juni började siffrorna skjuta i höjden. Det var då jag kände att det var dags att berätta om den stora förändringen i mitt liv. Om makens skilsmässoansökan som kom som en total chock för mig.
Sedan dess har jag haft allt mellan 600 och cirka 2000 besökare, per dag.
Redan i går, sex månader innan året är slut, har jag haft lika många besökare som under fjolåret, nästan 36 000. På tretton dagar, mellan 18:e juni och 30:e juni, hade jag cirka 14 000 besök.
Så som jag tidigare har sagt så vet jag inte vem det är som läser det jag skriver. Väldigt få ger sig till känna genom kommentarer, så gärna skulle jag se fler av dem.
Jag har haft den här bloggen sedan september 2009 och just nu skriver jag i terapeutiskt syfte. Tycker det är skönt att inte behöva dra storyn om den stora livsförändringen gång på gång då jag möter människor.
Jag hoppas tonen i bloggen så småningom blir ljusare, närmast nu då jag snart kan visa bilder från nya bostaden. Och jag försöker hålla min egen humor, och Adrians torra, kvar här – också under de dagar då allt bara känns nattsvart.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 