Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.
Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.
Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.
Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.
Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.
Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.
Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.
Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vad skönt att andra tankar också kommer fram. Känns som ett steg i rätt riktning!
Vilken perfekt picknickpark! 🙂
Kanske man hinner med en höstpicknick ännu – jag flyttar ju i månadsskiftet aug-sept.
Hur fint väder som helst kan man ju ha då, och varför inte picknicka på vintern?
Kram till dig Ama!
sv: Jooo… Jag kanske skulle lägga in nån haj i filmen ”Fiskarna” också. Men det känns kanske lite taget? 😉
In med hajarna bara 😀
Härligt att du har plats för lite andra tankar, även om jag förstår att det hemska upptar mesta delen. Antagligen speciellt när du är ensam…men då är det bra att ha bloggen och oss vänner att vända sig till!
KRAM ❤
Susie
Ni är underbara ni bloggvänner – tack vare er och dem jag har IRL orkar jag timme för timme och dag för dag ta mig vidare.
Kram ❤
Lovisa är verkligen en otroligt fin ort. Den erbjuder förvånansvärt mycket med tanke på dess storlek. Å vilka fina parker du kan besöka om du vill. Perfekt ju!
Lovisa är en underbar liten ort som förtjänar mycket uppmärksamhet.
Och jag ska kämpa för att orka ta mig ut i parkerna och ha det mysigt där!
Kram!
Glass med smak av citronlakrits verkar himla gott. Och parken är jättevacker och lämpar sig ypperligt för picknick. Vackert hus också. 😀
Skönt att andra tankar också kommer fram. Jag hoppas du kan få distans till det stora sveket. Du är värd så mycket bättre ❤
Kram och fortsatt trevlig kväll.
Tack för att du tittade in här! Jag försöker ge sorgen ett ansikte, och genom att skriva om allt, och tala öppet om allt, tror jag att jag helar mig själv på bästa möjliga sätt. Kram ❤
Vill bara ge Dig styrka, att ta dig igenom detta. Har själv upplevt att vara längst ner i det svarta hålet. Men när man plötsligt endag börjar klättra uppåt igen då ljusnar det o man får en enorm kraft
Kram
Den som varit nere i dalen, i det svarta hålet, den förstår.
Så jag tackar för den styrka du ger mig.
Kram!
Jättefina områden, ju!
Och den där stentrappan, den nöp mitt hjärta, gudomligt vacker! 😉
En gudagåva att kunna skriva. Synd om den som inte kan, men den kanske kan måla av sig sina känslor och tankar. Finns alltid uttryckssätt.
Kram ❤
Jag ska någon gång också gå en målarkurs, för jag har alltid drömt om att kunna måla en tavla.
Kram ❤