Första arbetsdagen gick bra. Vi gjorde sexton sidor och då kan man ta det ganska lugnt.
De artiklar och notiser som inte skrivs av våra reportrar redigeras ut av nyhetschefen. På kvällen finns alltid en reporter som läser korrektur på de färdiga sidorna och som ger ut ytterligare material om det blir små ”hål” som måste fyllas.
Vi jobbar i InDesign och då sidorna är klara gör vi pdf-filer av dem. Sedan skickas de elektroniskt till tryckeriet som ligger i Kouvola.
Då jag jobbar tänker jag inte precis hela tiden på skilsmässan. Men klart att tankarna irrar hit och dit, så helt och hållet glömmer jag inte det som hänt.
När jag satte mig i bilen började jag gråta. Numera bryr jag mig inte fastän tårarna rinner, så länge jag ser vägen framför mig.
I dag tror jag det handlade om känslan av att vara helt övergiven.
Förr fanns det någon som tröstade mig, som uppmuntrade, som peppade och alltid trodde på mig. Någon som kallade mig solstrålen i hans liv, för jag var faktiskt så gott som alltid glad innan dråpslaget kom den här våren.
Nu saknar jag människan som alltid förr gav en kram då jag var nere, som sa att allt ordnar sig. Han som strök mig över håret och gav det där löftet om att det alltid skulle vara vi två.
Kanske inte så konstigt att man gråter över svikna löften.
Men hoppas det snart kommer en glad dag efter tre ganska sorgsna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ingen tröst, men jag har gråtit ett par dagar, för att jag känner mig så ensam, alla har sitt.
Fast folk tycker inte om detta, så jag försöker dölja det för mig själv. Till dig kan jag skriva det, för du berättar så ur hjärtat.
Efter regn kommer solsken.
Efter gråt kommer glädje. Kram ❤
Kanske det inte tröstar mig att också du gråter, för jag vill ju inte att någon ska vara ledsen och ensam. Men du visar också känslor, och jag inser att jag inte är ensam.
Känns så bra att vi har blivit vänner här via bloggarna.
Kram ❤
Tror att det kommer att komma ljusare dagar igen. Skickar en virtuell KRAM
Snällt av dig – kramar kan man inte få för många av! ❤
Då jobbar vi precis på samma sätt inkl. programmet Indesign. Fast du skriver ju artiklar också, medan jag bara layoutar. Så ditt jobb måste vara ännu roligare än mitt:-)
Det var jätteintressant att höra! Du har nog nämnt det förr, att du layar. Är det broschyrer, tidskrifter, tidningar, webbsidor, nåt annat?
Jobbet är nog kul då det är så omväxlande men ibland tycker jag vissa nyhetsjobb är svåra, då man måste ringa ”obehagliga” samtal.
Det kommer bli bra. Men det tar lite tid. Kramar till dig
Ja, är beredd på att det tar ett år eller mer.
Tack för kramen ❤
Kram!
Kram!
Förstår att det är jobbigt, kan inte vara en kul situation!
Massa styrkekramar
Tack för kramarna – jag behöver varenda en, också de virtuella – går igenom en tung tid men hoppas jag med mina skriverier kan hjälpa andra i samma situation.
Och att jag kanske i framtiden kan bli en stödperson.
Kram!
Kramar till Dig🌹
Tack snälla Yvonne!
Fysiska kramar är jätteviktiga – just nu är det tunt med sådana hos mig. Men jag kramas så ofta jag får chansen.
Precis så är det, vi kramades väldigt ofta min man och jag och den biten, plus mycket annat, saknar jag enormt.