Vacker vägg, del 14

Ja, det var åter ett tag sedan jag såg en vacker vägg – eller i alla fall ett tag sedan jag kom för mig att plåta en sådan.

Den här vackra väggen finns i Liljendal, en före detta självständig kommun som i dag är en del av Lovisa.

Del 13 i serien hittar du HÄR och därifrån steg för steg bakåt till de övriga tolv.

... och en fin dörr också!
… och en fin dörr också!

Den här dagen har varit BRA!
Den började med att jag läste en härlig kolumn av min fina kollega Anna.

Sedan åkte jag med vår fotopraktikant Mariella till Liljendal för att göra en intervju till en bilaga som kommer ut 18.9 i Östra Nyland och följande dag i Borgåbladet.

I dag sa Anna också att det var första gången på länge som hon hörde mig skratta så som jag gjort förr.
Jag skrattade verkligen gott åt en teckning jag såg på Facebook, en ordlek mellan två streckgubbar. Det behöver inte vara märkligare än så.

Och då jag gick från jobbet till bilen föll ett varmt solregn. Det var så vackert och jag kände mig faktiskt lycklig.

Jag vet att jag har en lång väg att gå innan jag blir en hel människa.
Jag vet att jag kommer att åka ner i svackor, gråta och känna mig både ful och värdelös.

Men de korta stunder jag känner glädje, lycka, ett uns av något som kan kallas normal vardag… de stunderna griper jag tag i och håller fast vid ❤

Så här kan man också sova…

… men jag är ändå glad att min mycket märkliga boendeform snart går in i ett nytt skede.

Ena madrassen åkte för ett par dagar sedan i väg till makens nya bostad.
Mycket tillfälliga lösningar då man separerar och delar på bohaget 🙂

I och för sig kommer det att dröja ytterligare några veckor innan mitt boende börjar se någorlunda normalt ut på min nya adress.

Jag väntar nämligen att fönsterrenoveringen ska bli klar där innan jag sätter alla möbler på plats.

Men att ha det såhär… det är mysigt en tid. Men inte flera veckor.

Sju nätter ska jag ännu sova här, sedan blir det goodbye till den här bostaden och så får vi hoppas att någon vill köpa våra fyrarummare. För den är riktigt fin, och kan göras ännu finare enligt tycke och smak för den som idéer och kanske kan göra små renoveringar själv.

Man vänjer sig nästan…

… vid att bo så här.
Vi fick in ett nytt gäng flyttlådor förra veckan.
Så nu ser det åter lite rörigt hemma hos mig.

Lägg märke till radion som står på golvet invid väggen till höger :-)
Lägg märke till radion som står på golvet invid väggen till höger 🙂

Eftersom köket saknar möbler sedan en månad tillbaka sitter jag och äter frukost i soffan vid teven.
Insåg dock att jag saknade Radio Vega Östnylands sändningar på morgongen och ställde därför radion vid väggen till höger.
Det var nämligen kinkigt att få in rätt frekvens då många kanaler ligger nära varandra, så då jag hittade rätt läge var det bara att låta radion stå där den var. Inte tu tal om att hitta en finare möbel för den 🙂

Mina pelargoner stortrivs fortfarande.
Mina pelargoner stortrivs fortfarande.

Balkongen är nästan tom. Men inte har man ju hjärta att slänga pelargoner som blommor så här fantastiskt. Så de får stå och glädja mig ytterligare en vecka.

Blompiedestalen får också följa med till nya hemmet och flytta ut på balkongen, så som den gamla kälken och pallen.

Försök att göra världsrekord i Lovisa

Rekordbordet, som kanske blir ett Guinness World Record, håller på att byggas.
Rekordbordet, som kanske blir ett Guinness World Record, håller på att byggas.

På min bild ser ju bordet dessvärre mest ut som en matta! Varför fotograferade jag inte så att man såg benen?

Nå, men vi har i alla fall driftiga företagare inom restaurangbranschen i Lovisa.

I samband med evenemanget Lovisa Historiska Hus görs ett försök att komma med i boken för Guinness World Records. Matbordet blir nämligen över 1,3 km långt och byggs väldigt långt med hjälp av frivilliga krafter.

Lediga platser lär ännu finnas vid matbordet, de kostar förstås en slant men visst kan det vara kul att få vara med och göra ett världsrekord.

Mera information hittas HÄR, mest på finska men längst nere på sidan finns lite på svenska också.

Här har ni dem – fönstret, bordet och soffan!

Någon har stavat mitt namn fel, en bokstav fattas.
Någon har stavat mitt namn fel, en bokstav fattas.

Två saker kändes bra i dag då jag gick till nya bostaden.

Mötte en granne i trappan, en dam som började prata med mig. Hon hälsade mig välkommen. Visst känns sådant bra!

Vi konstaterade att mycket varit upp och ner i huset de senaste två månaderna och hon sa att det varit en del oljud också med borrandet. Men bara vi fått in de nya fönstren har vi det riktigt fint.

Den andra saken som kändes bra var att en liten skylt nere vid dörren där det finns en summer bar mitt namn. Och att namnet också kommit på dörren. Bör väl ändå påpekas att bokstaven N fattas efter bokstaven E…

En detaljstudie av fönsterbågen. Älskar den där lilla haken.
En detaljstudie av fönsterbågen. Älskar den där lilla haken.

Slitet ska det vara, men kan hända att jag låter skrapa bort en del av den mest flagande målningen.

Undrar vad invånarna i grannhusen tänkte. De som såg mig kånka på fönstret.
Vad ska hon med det där gamla fönstret till – vi ska ju få nya!

Gammalt fönster, gammalt bord.
Gammalt fönster, gammalt bord.

Ja, svaret ser ni här. Något sådant här har hon tänkt sig.

Bågen skulle göra sig fin som ram till en spegel men jag tror nog jag ska sätta dit en skir spetsgardin och på bordet en grön växt eller två. Få se vad det blir!

Och när ni ser soffan förstår ni kanske vad jag menar med avskalat och maskulint.

Jag är SÅ nöjd med min nya soffa, inköpt på loppis. Tänk att man där liksom bara kan snubbla över de mest fantastiska saker!
Jag är SÅ nöjd med min nya soffa, inköpt på loppis. Tänk att man där liksom bara kan snubbla över de mest fantastiska saker!

Jag vill blanda hypermodernt – som min iPad och datorn som får fiberanslutning samt den stora nya teven – med riktigt gamla saker.

När jag stod där mitt på salsgolvet sade jag högt för mig själv ”det blir nog bra det här ska du se”.

Och Adrian stod bredvid mig och nickade gillande.

Både han och jag inser att jag börjat förverkliga mina drömmar och nu inreder min bostad precis så som jag hade inrett hans i mina böcker.
Det är väl bara… hmm… arkitektbordet med den lutande bordsytan och glasskivan som fattas… ❤

Mitt nya eldorado – öppet på LHH!

Här finns allt du kan tänka dig behöva - och lite till.
Här finns allt du kan tänka dig behöva – och lite till.

I dag avhämtade jag fönstret från loppmarknaden. Samtidigt köpte jag ett litet bord.

Jag har kommit underfund med att jag inte behöver köpa något nytt. Här finns ju allt jag eventuellt behöver i framtiden.

Udda koppar, glas, gamla möbler.

Härliga gamla slitna stolar. Och bordet som står där bakom, det köpte jag.
Härliga gamla slitna stolar. Och bordet som står där bakom, det köpte jag.

Loppmarknaden finns på en innergård på Alexandersgatan i Lovisa.
Den håller öppet från klockan 10 både lördag och söndag då Lovisa Historiska Hus arrangeras.

Får det lov att vara några gamla koppar, en lampa eller ett par gröna flaskor?
Får det lov att vara några gamla koppar, en lampa eller ett par gröna flaskor?
Gamla saker kan få helt nytt liv. Låt fantasin flöda.
Gamla saker kan få helt nytt liv. Låt fantasin flöda.

Grattis kära Lovisa!

Med de här fina blommorna från min mammas gård gratulerar jag min fina barndoms- och hemstad Lovisa på namnsdagen i dag.

Och så kan jag berätta att jag köpte en soffa från loppisen i stan. Den var inte billig… men jag skulle ha haft mer besvär med att få en soffa hemkörd från Ikea. Varken den eller transporten hade heller varit gratis. Bild på soffan kanske visas i morgon! Beror på hur det ser ut i min bostad, om där är mycket renoveringsgrejer framme eller inte.

Mor min har nog gröna fingrar...
Mor min har nog gröna fingrar…
... för så här stor blev inte min ampelväxt i sommar.
… för så här stor blev inte min ampelväxt i sommar.

Jag har fyndat!

Vi har en helt underbar loppmarknad på Alexandersgatan i Lovisa.
Vi har en helt underbar loppmarknad på Alexandersgatan i Lovisa.

Ju mer jag tänker på saken, desto säkrare blir jag.

Varför köpa nytt när det finns så mycket gammalt som är fint och som man får billigt på lopptorgsmarknader.

Reserverade ett fönster i dag och hur jag ska använda det i nya bostaden får ni se senare.

Jag brinner av iver att komma i gång med inredningen – elva dagar återstår tills jag flyttar.

På tisdag ska jag hämta fönstret från loppisen. Jag fick inte mitt fynd med på cykeln, ser ni.

Det var skönt med en liten cykeltur på fem kilometer. Nere vid stranden fanns ett tivoli och i parken höll privatpersoner lopptorg.

Nästa veckoslut vimlar här åter av folk. Lovisa Historiska Hus arrangeras då för tionde gången. Och då kan man fynda på flera platser i stan, allt från antikt och riktigt värdefullt gammalt till billigare grejer.
Tyvärr är sajten jag länkar till bara på finska men den som inte kan språket kan ju ändå titta på en massa fina bilder!

Bildserie, Gustaf och jag

I går kväll var jag hemma hos min kollega Hanna. Vi satt ute i trädgården tills det började regna. Då gick vi in i gårdens bastubyggnad och där fortsatte vi förbättra världen. Sällskap hade vi av katten Felix och hunden Gustaf.

Hanna ville fånga Gustaf och mig på en bild. Han hade bara lite svårt att sitta still. När han dessutom är en låg och lång hund var det inte så lätt att få till det så att både Gustafs och mitt ansikte var synliga 😀

Hallå! Syns vi båda på bilden nu? Jaså inte?
Hallå! Syns vi båda på bilden nu? Jaså inte?
Är det här bättre då? Jaha, inte det heller för nu försvann Gustaf!
Är det här bättre då? Jaha, inte det heller för nu försvann Gustaf!
Men NU syns vi båda!
Men NU syns vi båda!

Och i dag är det söndag. En dag utan måsten. Kanske jag ska cykeln och göra en tur, också den utan måsten.

Solen skiner, det är en fin sensommardag utan tryckande hetta.

En gammal telefon

… får också bli inredningspryl i nya hemmet. Tror att jag ska ta bort klistermärket fastän det har ett litet värde i sig, antagligen från 70-talet.

Telefonen fanns hemma hos min mormor. Vet inte när den togs ur bruk men min morbror hade sparat den och då han gick bort tog jag hand om manicken.

Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart "Hallå" i telefonen :-)
Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart ”Hallå” i telefonen 🙂

Har varit rätt tidigt i farten i dag. Det var lugnt i K-Supermarket halv tio på förmiddagen, varför handlar jag inte oftare den tiden på dygnet?

Ute lyser solen, det är +15 grader, alltså alldeles perfekt väder. Inte för varmt, inte för kyligt.

I dag fortsätter jag röja och packa här hemma. Under några timmar gör vi det tillsammans med maken. Dels för att det går fortare undan, dels för att en del gemensamma saker kräver gemensamma beslut.

Känns som att det blir en bra dag i dag. Jag kör med den inställningen helt enkelt.

Kramar till er alla ❤