Vacker vägg, del 14

Ja, det var åter ett tag sedan jag såg en vacker vägg – eller i alla fall ett tag sedan jag kom för mig att plåta en sådan.

Den här vackra väggen finns i Liljendal, en före detta självständig kommun som i dag är en del av Lovisa.

Del 13 i serien hittar du HÄR och därifrån steg för steg bakåt till de övriga tolv.

... och en fin dörr också!
… och en fin dörr också!

Den här dagen har varit BRA!
Den började med att jag läste en härlig kolumn av min fina kollega Anna.

Sedan åkte jag med vår fotopraktikant Mariella till Liljendal för att göra en intervju till en bilaga som kommer ut 18.9 i Östra Nyland och följande dag i Borgåbladet.

I dag sa Anna också att det var första gången på länge som hon hörde mig skratta så som jag gjort förr.
Jag skrattade verkligen gott åt en teckning jag såg på Facebook, en ordlek mellan två streckgubbar. Det behöver inte vara märkligare än så.

Och då jag gick från jobbet till bilen föll ett varmt solregn. Det var så vackert och jag kände mig faktiskt lycklig.

Jag vet att jag har en lång väg att gå innan jag blir en hel människa.
Jag vet att jag kommer att åka ner i svackor, gråta och känna mig både ful och värdelös.

Men de korta stunder jag känner glädje, lycka, ett uns av något som kan kallas normal vardag… de stunderna griper jag tag i och håller fast vid ❤

20 reaktioner på ”Vacker vägg, del 14

    1. Ja, det hoppas jag ❤
      Men hur långa kan dom bli? 😉
      Man behöver väl sin beskärda del av sorg och smärta så som i sången sägs – för att kunna uppskatta allt det fina man har omkring sig.
      Kram!

  1. Helt otroligt fin dörr! Jag känner mej lycklig över dina små stunder av lycka! Det är det livet består av och det är bra, att du hittat dem.

    Jättekram och önskar dej fortsättningsvis nya små stunder av lycka i tillvaron: Man kan glädjas otroligt mycket åt livet, då man lär sej ta vara på de gyllene ögonblickena!

    Varma kramar och trevligt veckoslut (även om du jobbar vid Saltbodtorget några timmar då) …

    1. Tack M!
      För en månad sedan hade jag inte klarat av att stå och representera tidningen på ett torg fullt av människor, men terapin och alla samtalsstunder med vänner och bekanta och här på bloggen har tydligen gett mig styrka att gå vidare.
      Kram ❤

  2. Gillar inte bara väggen utan den öppna dörren också. Mystiskt , hemlighetsfullt. Man vill bara sticka in näsan för att se vad som finns därinne.

    PS. Du är inte ensam om ditt öde. En kollega till mig är sedan i måndags i exakt samma situation som du varit i i maj. DS.

    1. Nej men usch… varför händer sådant här hela tiden… att män och kvinnor bedrar eller bara sticker… det är så många människor som drabbas och blir ledsna.
      Man kan ju sköta saker snyggt även om man inte rår över eller inte kan styra känslorna… jag kommer härefter att lida så med alla jag får veta/höra att råkat i samma helvetiska situation… jag sänder henne en distanskram fastän jag inte vet vem hon är…

      Angående dörren… gissa om jag var nyfiken på att titta in!

  3. Jag hittade en dörr på glänt nyss. Du har hittat en öppen dörr! Det känns i hela mig att det är ett tecken till dig, att livet öppnar sig för dig nu ❤
    Ett f.ö. positivt inlägg, gläder mig. Kram!

    1. Oj då – jag såg inte symboliken… de igenmurade fönstren jag hade tidigare… och då jag knappt orkade gå ut blev det ju mest bilder från sommarstället, blommor, hemmet…
      Men jag hoppas så innerligen att du har rätt Gerd.
      Kram ❤

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.