lycka

Nya vinklar och lyckans tår i ögat

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Häromdan när jag var med syrran på stan på olika ärenden tog hon ett foto via sidospegeln till sin bil. Så nu gjorde jag samma sak 🙂 Detta är Östra Tullgatan i spegelversion.

Jag hade kört runt på olika ärenden och blev sedan sittande en stund i bilen. På något sätt fick jag lust att gråta där. Inte alls för att jag skulle ha varit ledsen. Tvärtom. Solens strålar värmde så gott. Jag såg en ekorre skutta över skaren i Kapellparken. Jag kände något jag vill definiera som vemod och lugn, även tacksamhet, då jag tänker på hur gator och hus ser ut i ett annat land i Europa 😥

Det här huset i korsningen av Östra Tullgatan och Mariegatan kallades en gång Holmströms hus. I byggnaden som skymtar till höger fanns ett bussgarage. Ingången till den syns inte, men där fanns bolaget Holmströms bussar.

I det här huset har också mina kusiner, min morbror och hans fru bott. Bostäder finns här än i denna dag. Olika affärer har kommit och gått på markplan. Nu finns här en köksinredningsaffär.

Väggen är som gjord för att få en muralmålning. Undrar varför det inte satsas på sådana i Lovisa? Kan mycket väl hända att de som bor i huset skulle motsätta sig min idé.

Att vara nöjd och lycklig i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

Kollade stjärnhimlen i natt

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Bilden är inte från min balkong, den är från en bildbank.

I går vid midnatt tog jag mitt duntäcke och gick ut och lade mig i korgstolen på balkongen. Det var en stjärnklar natt. Jag tyckte mig se ett flygplan som långsamt vandrade över himlavalvet, eller också var det något ljusfenomen.

Där på balkongen kände jag mig både liten och stor, lycklig och vemodig. Jag hade gärna somnat där, men riktigt så bekvämt har jag inte lyckas göra det för mig ännu i mitt uterum. Den dagen kan nog ändå komma 🙂

Doften av ett nybakat bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Lycka är att få känna doften av ett nybakat bröd. För att inte tala om smaken och då brödet ännu var varmt i papperspåsen när jag köpte det. Brödet är bakat på ett litet lokalt bageri som inte ligger många kilometer från affären där jag handlar.

Lycka och tacksamhet känner jag också för att mamma mår mycket bättre. Hemvården behöver gå hos henne bara två gånger i veckan nu.

Ute river stormen i trädens kronor. Jag känner således lycka och tacksamhet också över att jag kan jobba för tidningen hemifrån. Texter ska redigeras, en del av korrekturläsningen hjälper jag till med i dag, mejl hanteras och framtida tidningar planeras.

Fönstren är blöta av regnet som började mitt på dagen. Asfalten glänser. När jag kommer hem från affären, dit jag kan cykla eller gå för att den ligger så nära, tänder jag ett ljus för att det är så mysigt.

I kväll åker Tor-supportrarna på match till Helsingfors.
Hösten är här, och det finns mycket som är fint med den.

Veckans ord – LYCKA

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

LYCKA är ett stort ord. Men jag kan känna lycka över väldigt små saker i vardagen. Lycka är inte alltid förknippat med kärlek mellan två personer, men det är förstås även det.

Jag kände lycka då vi kunde ta ut mamma på en tur i rullstol efter att hon legat tre veckor på sjukhus. Lycka över att orken tycks återvända för henne.

Men jag väljer att illustrera LYCKA i Sannas fotoutmaning med tre fågelbilder från naturen. För jag känner åter en sällsam vardagslycka då jag ger mig tid att förflytta mig i naturen, eller i Lovisa stadsbild överlag, och ta fotografier.

Det här ser väl aningen huvudlöst ut…

Men hallå! Du har ju ett huvud!

Okay. Jag var inte intressantare än så 🙂

En himmelskt trevlig helg

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… önskar jag er alla med bilder på varierande utsikt. Så här kan det se ut då jag sitter i soffan och ser på tv.

Solnedgång den 20 juni.

Drar jag upp persiennen ser det ut så här från sovrummet.

Dagen innan, i tisdags den 19 juni, var det mulet ett tag, men väldigt många kvällar har jag faktiskt den här våren och sommaren haft fina solnedgångar.

Himlen den 19 juni.

Himmelen utanför mina fönster, och utsikten överlag, är alltid fin.
Den bjuder på variation och jag trivs ❤

Kloka ord från Haemin Sunims bok ”Allt du kan se när du saktar ner”.

De alldeles vanliga timmarna i livet är många fler,
än de ovanliga.
Vi köar på stormarknaden.
Vi lägger timtal på vägen till och från jobbet.
Vi vattnar våra krukväxter och ger våra husdjur mat.
Lycka innebär att hitta ögonblick av glädje i dessa alldeles vanliga timmar.

Dagens visdomsord

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… i all sin enkelhet.
Ja, det borde ju vara så här enkelt, men förstås är det inte alltid det i vårt samhället som tyvärr väldigt långt styrs av pengar. Det gäller att få ihop slantar till hyra, el, försäkringar, skatter, dator, telefon osv.

Men jag FÖRSÖKER i alla fall göra sådant som jag blir lycklig av. Och ibland gör även jobbet mig glad.

Att bryta upp och börja om

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Man kan se lite symboliskt på det här med pusslandet.
Jag bröt upp ett gammalt och började på ett nytt!

Jag trodde det skulle kännas svårt att plocka isär det, men det gjorde inte särskilt ont 🙂 Min syster och jag hann prata allt möjligt medan vi pillade loss bitarna, för det krävde lite tid.

Såhär såg pusslet ut…

… här har vi redan plockat bort ganska många bitar… det blir som att backa bandet i en inspelning 🙂

Och här har bitarna åter landat i en påse.

… och ett nytt pussel är på gång!

Jag kände mig riktigt lycklig igår kväll där jag satt och sorterade bitar. Försökte först hitta alla kantbitar, och sedan finns det en hel del karaktäristiska bitar som står på tur.

Månadsbilden – juni

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Första juni. Dagen började med sol som får grenverket utanför mina fönster och balkong att lysa.
Kring åtta i morse var det ändå bara cirka +7 grader så någon sommarvärme kan man inte tala om. Tio grader till, då skulle det kännas lite bättre.

Månaderns bild i kalendern med teckningar av Minna L Immonen.

Onnenlintu = lyckofågel, korsi = strå eller blad. Det här är en bild som lovar mycket ❤

I dag ska jag städa lite. Jag brukar ta ett eller två rum i taget och sedan alltid berömma mig själv efteråt 🙂 Balkongen är redan klar, snart är det toalettens tur.

Sedan ska jag skriva en del notiser och fixa grejer till olika sajter som jag modererar.
På eftermiddagen redaktionsmöte och eventuellt besök i Tokmanni. Behöver en ny matta, ett nytt skärbräde och mull för omplantering av en del växter.

 

Attityden är avgörande

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ett klipp ur en veckotidning.
Ett klipp ur en veckotidning.

Läste en artikel om Happy Heart-metoden i dag.
Äh, sådant där bullshit och humbug, hör jag någon säga.
Må så vara, men om det funkar på mig och är gratis så mår väl ingen skeptiker dåligt av det?

Sanna Ehdin har skrivit boken ”Nya Sluta kämpa – börja leva”. Jag har inte läst den och tror inte jag kommer att göra det heller.
Jag vet att det här funkar ändå. Det vi tror på blir vår verklighet. Vi kan välja vilken inställning vi har till livet.

Sanna säger också i intervjun i tidningen Året Rund att hon är trött på konsumtionssamhället. Hon har gett bort 2/3 av sina ägodelar och har inget fast boende. Jag håller också på att sortera bort saker som bara tar energi.

Jag har sagt upp mig – trots att frilanstillvaron är allt annat än säker. Jag har följt mitt hjärtas röst.

Det här betyder inte att livet är enkelt eller att alla val är lätta att göra. Jag tvivlar också, har dåligt självförtroende, längtar efter någon som vill hålla min hand, ge mig en kram. Undrar om riktig kärlek finns. Det där förhållandet som är fyllt av äkta kommunikation, mycket skratt och humor, men som också tillåter sorgligare nyanser och helande gråt.

Jag har bestämt mig för att vägen dit, mot svaren jag väntar på, blir spännande och bra om jag så vill. Min attityd är avgörande.