… sa Adrian.
Sagt och gjort. Jag målade det jag hade rakt framför mig.
– Alltså det du ser för ditt inre, sa han. Inte vinflaskan på bordet.
Typiskt karlar att inte tala klarspråk!
Men en sak tänkte vi ändå lika om och det var att dela på flaskans innehåll.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du har känsla för konst. Jag gillar din katt som hoppar ur världen. 🙂
Det finns en sådan här vinjett på Gato Negro flaskan, vitt vin 🙂
Jag dricker ju inte, så vet inget om flaskan.
Men man får bli inspirerad av det mesta och göra till sitt eget.. 🙂
Ja, konstnärlig frihet 🙂
Den målningen gillar jag skarpt, speciellt kattens ögon som tittar rakt på betraktaren. Riktigt bra gjort där!
Å eftersom Adrian är en fiktiv person så antar (=hoppas jag) att du drack upp hela flaskan alldeles själv. Skål tjejen! Den målningen ska firas, den är kanooooon.
PS. Har du funderat på en utställning av dina tavlor. Det skulle jag göra om jag vore dig! DS.
Hur fiktiv Adrian än är så pimplar han ändå sin del 😉
Ja, nog kunde jag ha en utställning en dag!
Kram och tack för all support!
OK, det var vinjetten på vinflaskan.
Men, det är riktigt. Måla det du ser framför dig (inom dig). Jag har gjort en sådan målning, medial, den blev väldigt intressant.
Du är duktig på målandet, en riktig konstnär! Med humor!
Kvällskram 😉
Tack för dina fina ord!
Jag försökte med oljekritorna också måla det jag kände, men det blev inte så lyckat … 🙂
Ett sprucket ägg varifrån det rann blod, sedan fick ägget ännu blå ögon. Kanske så som jag känt mig? Naiv, sårad. Men det ville jag inte lägga ut på bloggen 🙂
Onsdagskram!
Din katt ser verkligen tuff ut!
Det är ju bra att du har Adrian att skåla med. Det kan vara trist att skåla med sig själv hela tiden. 😉
Kram Ingrid
Kul att du gillar katten! Och Adrian – ja, han är det bästa sällskapet!
Kramar och ha en fin onsdagskväll!
😀
😀 … det var ju vad jag såg!