Har två lite tyngre dagar bakom mig. En del minnen har gjort förvånansvärt ont.
Men då jag väljer att berätta hur jag känner mig får jag stöd från många olika håll. Det skulle jag ju inte få om jag gick ensam för mig själv och grubblade, om jag låtsades att livet var en dans på rosor och bara skrev klämkäcka inlägg om hur fantastiskt allt är…
Livet är inte hela tiden fantastiskt. Men för det mesta är det ändå det.
Vi ser inte alltid solen men den finns, även under de allra mörkaste dagarna.
Och jag är en obotlig optimist som fortfarande går och väntar på att också jag ska kunna bli lika tokkär som ex-maken blev förra våren…
Tänk att åter få uppleva den känslan ❤
Jag lever på hoppet och fortsätter ta en dag i taget. Eller ibland handlar det om att ta någon timme i taget.
Ett par ljusglimtar finns just nu, men jag vågar inte berätta något om dem. Tidigare då jag gladeligen gått ut här och skrivit vad som gjort mig lycklig har det tyvärr blivit ett abrupt slut på glädjen… så nu tänker jag hålla tyst LÄNGE.
Men det betyder inte att jag slutar blogga om stort och smått som händer i min vardag 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Fast jag brukar tänka att många inte ens får vara lyckliga en liten stund så det kanske inte gör något att lyckan tar slut då och då? Det öppnar dörrar för ny lycka! Jag är oxå en obotlig optimist som ständigt strävar mot ljuset.
Jag väntar verkligen på den nya lyckan, det har snart gått ett år sedan allt krossades. Men lika tillintetgjord som jag var då, närmast ett vrak som bara låg på golvet och grät… så eländig är jag ju inte i dag. Kanske nåt att komma ihåg då jag känner att jag åter åkt ner i en svacka…
Kram!
Det tog lång tid för mig att repa mig efter min första skilsmässa. Då var jag ett vrak. Svackor är ok bara man inte bosätter sig där
Det var klokt sagt! Jag ska minsann inte bosätta mig i svackan, inte heller låta sorgen bygga ett bo i mitt hår!
Kram!
Jo, vissa saker kan göra förfärligt ont. Förstår gott det där med kiosken. Å andra sidan – när det är gjort så kommer det inte med full styrka fler gånger. Det har jag upplevt i min specifika situation. Men ännu, trots ”ordnade förhållanden”, kan vissa saker knipa till ordentligt. Försöker då med tanke, vilja och envishet sätta även det inom glas och ram och koncentrera mig på det fantastiska nuet. Det där som figurerar på fb är ganska bra, om de där två dagarna då du inte kan göra något. Igår och i morgon.
Hela min lilla handväska tömde sig på sitt innehåll på golvet igår efter konserten i Drumsö kyrka. Jag skulle bara ge mitt visitkort till en bekant för att ev få henne som bloggläsare också. En massa människor ”knäböjde” och plockade upp pennor, slantar, anteckningshäften, minialmanacka – alla kvinnor. Många män stod också där och tittade – eller märkte ingenting. Intressant!
Du har rätt, vi kan inte göra något åt det som hände i går och vi vet inte vad som händer i morgon.
Ibland är det inte lätt att komma ihåg att det är nuet som gäller – att leva i nuet är en konst.
Du gör nog klokt i att hålla på dina ljusglimtar lite grand, de kan vara värdefulla, låter som om ”någon” störs, ja inte vet jag.
Själv har jag varit på något, som blev misslyckat, men jag är lika glad för det, och det har jag undanhållit mina läsare 😀
Jag skulle inte ha något emot att bli tokkär ❤ jag heller 😉 men men, livet är spännande!
Kram!
Visst är livet spännande – man måste bara SE allt som finns där ute. Ibland är man kanske ändå för trött, för misstrogen, och den tiden måste man också ta sig, för jag tror att jag fortfarande sörjer ibland fastän jag inte gör det lika ofta och intensivt som i somras.
Kram ❤
Förstår att det kan vara tung nu. Det är väl precis för ett år sen lyckan förvandlades för nåt annat. Och det blir du påmind nu. Man ska kunna sörja, bara den inte äter in sig. Som du skrev solen är ju alltid där uppe, även om vi inte ser, men det finns alltid lite solstrimma, annars skulle det vara bara mörk. Och det är ju inte.
Berätta resten när du känner att du är närmare målet.
Kramar med stora lass. 🙂
Vad skulle jag göra utan bloggen och mina vänner här? Människor som orkar lyssna och som förstår att det är tungt ibland – kan mycket väl ha med det att göra att årsdagen närmar sig…
Varm kram tillbaka!
Det är bra med blogg och med människor som läser och kommenterar och delar sina åsikter.
Kram!
Visst är det! Och på din blogg står det så bra nåt i stil med ”Kommentera mera!” 🙂
Ja, jag skrev det för att locka till mer kommentarer.
Låter spännande… Lycka till med vad den nu än är! Kram ❤
Vet inte om det är så spännande. Lite vanlig vardagslycka räcker för mig 🙂
Kram!
Jag gör som dig låter det pysa ut lite här och där i bloggen, vi är olika men likförbenat lika varandra i det vi möter i livets bergochdalbana. Kram
Bergochdalbana var ordet 🙂
Kram!
Kram
Vem kan hindra dig från att känna lycka? Bara en tror jag…du själv. Tråkigt med bakslag men det hör till tror jag. Man måste våga…och sen blir det som i Triss-reklamen..plötsligt händer det!
Ja, det kanske hör till att vänta ett tag – jag kanske inte har sörjt färdigt, men klart jag känner mig ensam från och till. Har tack och lov många vänner. Närmast är det omtänksamma ord och kramar jag saknar från någon som älskar mig för den jag är – måste bara ha tålamod och lita på att det finns nån också för mig.
Det säjs, att lyckan väntar bakom hörnet, då man minst anar det! Men det finns också ett ordstäv, som säjer, att var och en är sin egen lyckas smed! Säj sedan, vad man skall tro?
Önskar dej en riktigt skön och avkopplande fortsättning på våren! Njut av varje stund du kan!
Kramar!
Jag tror på båda ordstäven – man kan skapa sin egen lycka, men då det gäller att hitta en livskamrat eller en god vän att dela vardagen med… då måste ju den andra också vara med på noterna 🙂
Kram och tack för allt stöd!
Ja, vad skulle vara härligare än att få uppleva kärleken, så här i vårtider : )) Vi hoppas på det bästa!! Ett år är inte så lång tid, trots allt. Nu kommer våren o sommaren o mänskorna kryper fram ur sina iden. Kanske nån intressant kommer runt hörnet! : )) Kram.
Kanske något intressant för oss båda – inte samma gubbe förstås 🙂 … men nåt som ger oss glädje?
Kram!
Du kanske har fått en släng av ”vårbluesen”, för jag tror att du som verkar så stark nog egentligen har kommit över det värsta från förra året. Men deppig kan man ju bli även om något sånt hemskt inte hänt en…..
Men snart är det så pass skönt att du åtminstone kan njuta av att den riktigt sköna våren och försommaren är på intåg. Och en sak ska du veta, man vet aldrig vad som väntar en bakom hörnet! I ditt fall något riktigt bra, hoppas jag!!
KRAM ❤
Susie
Som jag sagt förr – vad skulle jag göra utan mina härliga bloggvänner som dag efter dag orkar peppa mig då jag känner mig ledsen. Förståndet säger ju att det VISST finns nån som kan älska mig, jag måste bara ha tålamod, inte misströsta… så tack för dina värmande ord!
Kram ❤