Speciellt inte om lådan ligger som den här, bredvid landsvägen halvvägs ner i diket 🙂
Men alla andra postningar är inte heller så lyckade.
Jag har berättat om ”killen” som via en bloggkommentar (publicerades ej) kallade mig ful och gammal och som påstod sig ha talat med personer jag känner. För att även dessa personers namn nämndes kunde kommentaren självfallet inte gå ut men den finns sparad och utskriven på papper.
Personerna skribenten pekade ut påstod själva att de aldrig talat om mig med någon sådan där ”mysko man”.
Därför tycker jag helt enkelt det var en postning som inte hittade rätt.
I går eller i dag figurerade en kommentar i en grupp på Facebook. En vän till mig tog kontakt för att hen antog att kommentaren handlade om min blogg. Och det var ingen välmenande kommentar.
Men den låg inte heller länge på gruppens sida, antar att moderatorn tog bort den eftersom den inte hörde hemma där. Skillnaden med FB är ju ändå att kommentarer skrivs i eget namn, fastän alla inte har bilder på sina nunor, så jag vet ju vem som skrev inlägget där.
Också en postning som inte verkade ha landat i rätt forum.
Gjorde ett jobb om en cykelväg i dag och vågade inte parkera bilen allt för nära arbetsfältet vid den trafikerade vägen. Så det är redaktionsbilen som står där vid horisonten 🙂
Känns också som att jag åter har en lång väg att gå innan jag kan känna mig lycklig och stabil.
I det här inlägget skrev jag om att jag kände mig vacker, stark, självständig och lycklig.
Det var väl för att jag inte skulle fortsätta leva i den villfarelsen som jag fick kommentaren om att jag är ful. Sedan blev jag också offentligt utskälld två gånger, fick arga mejl och bitska sms.
Vissa människor vill helt enkelt sätta mig på plats. Jag ska inte tro att jag är något.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Snart har du säkert en mapp full med spydigheter av någon (avund)sjuk person! Inte alls roligt för dej, men ännu mindre roligt för den som inte har någon kontroll över vad hen gör!
Som jag sagt ja, så tror jag att de personer som hyser agg mot mig mår dåligt själva. Jag vill inget annat än ha konstruktiva diskussioner och helst slippa lögner om min blogg.
Konstigt att man ska vara så känslig för kritik. Fast i ditt fall verkar den inte vara särskilt konstruktiv. Vi som gillar dig och din blogg är dock överväldigande majoritet. Du är bäst, Carita! 😌
Jag tackar varmt för stödet ❤
Själv har jag inte FB, jag är en sån där vågavägrafacebook 🙂 Min blogg är mitt forum och än så länge har jag varit förskonad från kommentarer som är nedlåtande eller kanske som personangrepp. Man får ju än så länge tycka och tänka som man vill, men från det till att sen verkligen printa ner det och göra det till angrepp och allmänt nedlåtande, då har det gått för långt. Sen får man ju som skribent på sitt forum också akta sig för vad man skriver. Det skrivna ordet kan misstolkas ibland. Ha de gött!
Visst, man får vara väldigt försiktig. Men hur jag än läser inläggen i min blogg får jag den inte att bli en hatblogg…
Det är där finns bilder på mänskor från år tillbaka, t.ex. ex-make och ex-släktingar är ju helt klart, för på den tiden godkände dom det. Det är heller inga elaka inlägg.
Bloggen är ju en dagbok.
Kram!
Carita, om du kan: SKIT I IDIOTER!
Du VET att dom gör det av illvilja och försök att inte lägga någon energi på dessa personer.
WHAT GOES AROUND COMES AROUND!
Och du: INTE FAN GÖR DET DET!
Löser sig alltså- det är bara att härda ut! livet är ett helvete! 😉
kram
/a
Dessvärre känns det så ibland, att det inte finns godhet och rättvisa, men försöker tro på dem ändå.
Kram!
Men då har du ju namn på den som skrev elaka kommentarer vad jag förstår, då kanske hen slutar trakassera… Kram ♥
Så lätt är det tyvärr inte… om jag anger en berör det många personer som håller av hen.
Om trakasserierna fortsätter får jag tänka om. Jag anklagas för att ha en elak blogg, själv tycker jag INTE den är elak.
Kram till dig!
Det är ju bara för att du faktiskt är något som dom stör sig på dig.
Många ogillar mig med men det är deras problem
Jo då, det vet man ju – inte kan man vara älskad av alla 🙂
Kram!
älskar din blog. förtsätt skriva. kolla gärna på min blog.
hoppas du gillar det.
Tack för att du skrev kommentar här, kollade din blogg helt kort eftersom jag ska lägga mig snart.
Mycket verkar dystert där, men modigt av dig att skriva om känslor så ung som du är.
Vill ge dig styrka om jag kan.
Tack så mycket.
Du är rakryggad och rättfram. Vad jag förstått så är du avundsvärd och deras avund föder inget gott. Eftersom du har rent mjöl i påsen kan du sova lugnt, men vissa kommer alltid att ha klåda.
Håll huvudet högt, som alltid 😉
Kram ❤
Du har alltid lugna och kloka råd att komma med, ingen hets, inga anklagelser.
Du känner också mig rätt väl efter alla år.
Tack för din vänskap och för att du är rakryggad ❤
Ärligt talat Carita så förstår jag inte varför du bryr dig! Jag menar om du hade två läsare varav den ena är en idiot skulle jag förstå din reaktion. Men du har ju faktiskt massvis med läsare som återkommer och gillar din blogg. So who cares?!
Ja, skulle det bara vara någon som skriver via kommentarsfältet men jag antastad också offentligt på krogar, via mejl osv.
Kunde polisanmäla men man vet ju att dom inte har resurser.
Problemet är att jag inte här på bloggen kan berätta allt, verkligheten överträffar liksom dikten. Jag försöker ha tålamod och kanske någon dag kan berätta hur allt ligger till egentligen, men tills dess måste jag hålla låg profil, annars antastas jag på nytt.
Trist med sådana bloggtroll! Förmodligen människor som inte har det så gott själva, men för den sakens skull ska man inte förpesta luften för andra!
Nej, det är inte lätt för brevbäraren att finna den…. hoppas ägaren har fått upp en ny så inte eventuellt vänliga brev försvinner bort!
Postlådans öde är okänt, råkade bara se den då jag gick förbi.
Ja, bloggtroll är trista – och rätt har du, ofta har de problem själva 😦
Kram
Tack för kramen snälla du!
Fattar inte hur någon kan hålla på så där… Massa kämpekramar till dig Carita ❤
Tack snälla du! Skulle jag inte få stöd av vänner IRL och via bloggen vet jag inte hur jag skulle orka.
Förstår på ett ungefär vad du är med om. Har varit med om ngt liknande på min dåvarande blogg, fick Facebook-kontot kapat, hatbrev skickades till jobbet. Råden jag fick var att ligga lågt. Var på den tiden lite politiskt aktiv – vilket ag genast avslutade. Ser till att inte hamna i någon tidning. Det lugnade sig till slut. Min blogg är med anonym identitet. Jag har dolt telefonnummer. Nu har det varit lugnt för mig ett par år. Men jag tänker fortsätta med att inte ”sticka ut”. Vill inte locka fram trollet igen.
Jag hoppas innerligt att det lugnar ner sig för dig också. Kram
Låter förskräckligt det du varit med om… sorgligt att det finns så många som mår så dåligt att de måste göra andra illa…
Tycker också det är sorgligt att du tvingades ge efter så att trollet segrade. Men jag vet ju inte hur starkt hat du utsattes för och vad du skrev om som fick någon att bli förbannad.
Jag tycker jag skriver sakligt på min blogg och önskar därför kunna fortsätta med det.
Kram!
Absolut. Fortsätt.
I mitt fall var det på ett lite annat sätt. Min x-makes nya kvinna var så förbannad på mig för att jag levt ihop med honom så länge innan henne, hon var arg på att vi har barn som inte är hennes, arg på mina vuxna barn som inte vill kalla henne för mamma. Helt tokigt. Hon förföljde mig en tid. Och det var så klart hon som låg bakom det andra jag beskrev också. Det har lugnat ner sig sedan några år nu. Hoppas det är över för alltid. Så nu är det inget synd om mig längre.
Ja, så här kan det gå. Jag har försökt bli vän med makens nya men tvingats ge upp. Nu vill jag bara vara ifred och skriva i min blogg om mitt liv och mina känslor.
Kram
Kram!
Hej!
Har inte sett din blogg förut, men skrev just ett eget inlägg som tangerar detta.
Har också varit med om idioter. Vissa gånger är det tyngre än andra..
Ja, det är så tråkigt att bli missförstådd, feltolkad och då lögner sprids om en kan man inte ens försvara sig.
Kul att du tittade in här. Ska på helgen titta in hos dig!
Det trista med elaka kommentarer är att de oftast kommer när man är som känsligast och inte riktigt kan hålla dem ifrån sig. Förvisso har en sån liten blogg att det mest är vänner och en del släkt som läser den. Men elaka kommentarer kan man ju få i det verkliga livet också.
Hoppas du får tillräckligt med bra kommentarer också för att orka med de där man inte behöver.
Tack för ditt stöd! Av nån anledning åkte din kommentar i skräpkorgen men räddade den därifrån.
Ja, det verkar vara så, att man får extra mycket skit då man är som mest känslig – och då jag är öppen på min blogg och många känner mig måste jag väl tyvärr i småstaden räkna med vissa påhopp. Tråkigt dock med dem som är anonyma…
Antalet elaka kommentarer är ändå försvinnande få, högst två av hundra.
Kram!