Jag känner att jag står inför en del stora avgöranden den här sommaren. Beslut som kräver mod.
Ibland får det mig att fråga mig ”tar det här aldrig slut”?
Innebär livet en ständig förändring? Måste jag alltid känna osäkerhet? Vara tveksam och vackla? Får jag ingen rast, ingen ro?
Jag vill ha det mod som krävs att släppa taget.
Att bara låter saker vara som de är och bli som de blir.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Tror du har modet, det är bara den där lilla tvivelsrösten i huvudet som ska knipa igen mun… Fast hur man än ser på tillvaron så blir den som den blir – antingen man vill eller inte. Fast åkturen blir onekligen trevligare när man släpper taget om oron. Förnuftet bör man kanske ta med på färden dock 😀
Förnuftet är kanske det som gör att jag inte vågar ta steget fullt ut … ännu.
Kram och tack för visa ord!
De, som styr, och ställer i samhället gillar att befolkningen känner osäkerhet. Det gör det lättare att styra över befolkningen.
Svante
Du har en poäng i det här, men det är ju egentligen hemskt… kallas inte sådant envälde, diktatur?
Representativ demokrati, kallas det, och det kan jämställas med Diktatur, som jag ser det. Politikerförakt, är det förakt politiker visar sina väljare efter ett val.
Svante
Du verkar vara en modig kvinna, kram!
Jag känner mig väldigt liten många gånger men skulle så gärna följa hjärtats röst.
Kram!
Kan bara ge ett bra råd, vis av egen erfarenhet: ta beslut när du är i balans!
Tack snälla du – men tänk om man aldrig är i balans 🙂
Jo, någon gång kommer balansen! 🙂
själv har jag inte så stort kontrollbehov, flyter med
Jag skulle också helst bara flyta med 🙂 … om jag kunde leva utan pengar. Kanske det går. Borde eventuellt testas? 🙂
Med andra ord så ryker du på jobbet eller…
Gör det du känner för. Du har ingenting att förlora, bara att vinna. Å om man inte riskerar nå’t så vinner man ingenting heller…
Besluten om jobbet kommer tyvärr först i augusti… det är det som är värst just nu – jag skulle gärna vilja ha besluten redan före midsommar, men det är inte jag som bestämmer…
Samma här: ”tar det aldrig slut”… NU väntar jag på vald lägenhets bekräftelse från bostadsbolaget och på att SAS flyger som de ska. Jag väntar på ett ständigt SEN och det trivs jag inte alltid med. Jag vill mera NU 🙂 Och mer lugn och tillit. Förnöjsamhet i det lilla och enkla.
TACK för påminnelsen om mod och tilltro. Kram fr sö Dalsland.
Känns också här som ett väntan på ett ständigt ”sedan” … vill också leva i nuet, och klart man kan göra det också om man bara släpper allt.
Men hur klarar man sig utan pengar? Var ska man bo då?
Kramar till fina dig!
Man sätts på prov hela tiden av livets berg och dalbanor. Och ibland hamnar allt på en hög. Jag tror att du kommer klara utmaningarna som väntar.
Kram!
Tack min vän!
Man klarar ju det mesta och mer än man tror.
Kram!
Jag kan mycket väl tänka mig att det känns osäkert. Om jag vore i din situation skulle jag fundera på vad som är det värsta som kan hända.
Det var ett klokt råd som jag ska fundera kring den här veckan.
Tack!
Du har både modet och säkerheten! Ta chansen och hoppa! Vad är det värsta som kan hända- och hur tacklar du isåfall det. Har du en bra plan och nödlösningar så fixar sig allt!
Det gäller att väga plus mot minus men också att våga tro på att allt ordnar sig… jag har väntat och tvekat och funderat så länge nu…
Är så nyfiken på allt- ska hoppa över till dig så fort jag fått ordning på kommentarerna här inne hos mig!
Roligt att mitt lilla enkla liv intresserar 😉
Kram!
”lilla enkla liv”!!!!
Inget liv är litet och enkelt! Allas liv är stora och betydelsefulla- även om man inte alltid känner det så!
Du har rätt! Ibland glömmer man bara det…
Kram!
kram