Såg ett bra program på Sveriges tv i går. En kvinna, som jag tyvärr inte hann uppfatta namnet på, intervjuades av en man. Kanske det var i Go´kväll?
Så här i efterdyningarna av #metoo (eller stormen har nog inte alls lagt sig än) dyker minnen upp hos många.
Jag är inte alltid så bra på att argumentera som jag skulle vilja vara. Hör till dem som ofta efteråt frågar mig ”varför sa jag inte si och så”.
Den här kvinnan på tv förklarade att mannen har en större spelarena än kvinnan. Han får ha sex med hur många kvinnor som helst. Ju fler byten han fäller, desto bättre jägare är han. Ingen kallar honom något förnedrande, för ordet bock är ju inte ens det.
Kvinnan får redan i tidiga tonår lära sig att inte ha för kort kjol eller för urringad blus (citerar nu kvinnan som uttalade sig i tv). Ligger kvinnan med för många män blir hon kallad hora, slampa, vandringspokal osv.
Jag vet att många säger att det inte går att ändra på sådant här. Så här har det varit genom alla tider. Men visst kan attityder ändras, även om det kräver flera generationer.
En annan sak som gör mig sorgsen är att om en kvinna, eller en man, blir slagen av sin partner – och om han eller hon provocerat den som slutligen slår, så finns det många som tycker att det inte var konstigt att den ena parten fick stryk, såsom han eller hon tjatade.
Hur mycket du än blir provocerad är det din skyldighet att just då bita ihop och dra dig undan. Kanske besluta dig för att aldrig mer ha att göra med den provocerande typen.
Det finns INGET som rättfärdigar en misshandel eller en våldtäkt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Förändringens tid har kommit. Det blir klart lättare för uppväxande generationer.
För du dina bästa tankar när det är för sent. Det kallar vi för trapphustänkaren..då de bästa argumenten dyker alltid upp när vi har hunnit komma ut i trapphuset.
Ja, förändringens tid är förhoppningsvis här. Det tar tid att komma vidare, att uppnå respekt och tillit på alla nivåer.
Sakta men säkert jobbar mänskligheten sig förhoppningsvis ändå vidare.
Nu såg jag inte programmet, men efter dina ord här kan jag inte annat än hålla med! Som sagt … det finns inget som rättfärdigar övergrepp av vilket slag det än är!
Kram
Nej usch, det har ju kommit fram så mycket via #metoo – klart att det kan bli lite ”häxjakt” också, men jag tycker ändå det är helt rätt att ge alla offer möjlighet / mod att dela med sig.
Hon är författare och heter Katarina Wennstam, hon var tidigare kriminalreporter innan hon började ge ut böcker. Jag såg det programmet också mycket bra.
Å, tack så mycket för informationen! Jag ska kolla upp och läsa mer om henne – hon var SÅ tydlig och bra!
Ja det var hon.
Bra talat av dig!
Å andra sidan attityder förändras hela tiden, bara under vår livstid. Läser jag om vissa saker jag tyckte var OK på 60-talet så har jag ändrat attityd helt och hållet.
En så fruktansvärd skam det var att föda barn som ensamstående på 40-50-talen! Mamman var lösaktig utan tvekan. 60-talet hade det förändrats en del, men nog var det skamligt då också. Idag är det många unga ensamstående mammor som skaffar sig barn medvetet, t.o.m reser till Danmark för insemination – och det är fullt acceptabelt! Så visst går det att ändra attityder!
Tack för dina tankar! Jag har också ändrat attityder och tankar sedan jag var ung i slutet av 1970-talet början av 1980-talet.
Och det är ju normalt, att ompröva sånt man alltid tyckt varit rätt.
Vad som skrämmer mest är ändå de vittnesmål man läser i samband med #metoo… att det fortfarande finns så många av dagens unga som blivit våldtagna, och sexuellt trakasserade på sina jobb… fasansfullt! Men bra att det kommer fram.
Det blir spännande att se om trakasserier och övergrepp blir mindre.
Pratade med två män som vet var gränsen går. Båda två vågar inte ens att flirta längre. Hur ska man närma sig en kvinna nu??
Jag har försökt att förklara men vet inte om jag lyckades.
Först efter samtalen förstod jag att ”vanliga, hederliga” män har fått stora problem efter #metoo.
Ja, och det är tråkigt – att kampanjen kanske gör någon rädd, onödigt försiktig.
På något sätt önskar jag ändå att det kunde vara så att de flesta av oss vet var gränser går, vad respekt för andra medmänniskor innebär och att ett nej är ett nej osv.
Det finns en liten tecknad video som tar upp detta med att somliga män säger sig ha svårt att veta hur de ska bete sig nu. I videon jämför man med hur vi beter oss om vi vill dricka te med någon, då förstår vi direkt hur vi ska bete oss. Om någon tackar nej till te så fortsätter vi inte att tjata eller tvinga i personen te. Lika lätt borde det vara att förstå ett nej när det gäller andra saker. Jag är övertygad om att alla vet hur man ska bete sig och vet man inte det då är det sannerligen på tiden att börja reflektera över sitt beteende.
Som jag skrev skulle de två männen aldrig trakassera en kvinna. De höll med om att en man förstår direkt att en kvinna inte är intresserad. De är ändå så osäkra nu att de inte vågar närma sig en kvinna över huvud taget. Allt tolkas som trakasseri nuförtiden(enligt dem). De skulle inte ens försöka bjuda på en fika längre. Talade om att det är löjligt men det hjälpte inte. De vill inte ha något att göra med kvinnor. Det är för farligt.
Det tycker jag är väldigt synd att trevliga män väljer bort en partner p.g.a. #metoo.
Ja, det är väldigt tråkigt att det ska behöva gå så långt 😦
På något sätt tänker jag ändå att helt normalt funtade människor vet vad gränsen går.
Men vad händer om man möter en icke normalt funtad mänska? … Svår ekvation.
Det är så jättebra att #metoo kommit upp i dagen. Jag trodde i början att det inte var så fruktansvärt utbrett, som tydligen är och har varit, det är ju läskigt otäckt!
Nog för att männen alltid haft sin speciella ”tillåtna” arena, men att detta försiggått i alla kategorier och sammanhang, är chockerande. Djuriskt.
Men visst, tider kan förändras, och det har de ju gjort under årens lopp, så vi får tro på det goda nu.
Ja, vi får tro att rättvisa och det goda segrar.
Det är fruktansvärt utbrett och mycket hysch-hysch kring detta, kvinnor som lägger skam på sig själva, tiger om sånt som hänt.
Tillsammans är nog ändå de som utsatts för misshandel, övergrepp, mobbning och vad det än må vara – starka.
Såg inte programmet, men om det var Katarina Wennstam så är hon en av mina absoluta favoritförfattare – deckare såklart. Inte din genre, men ändå;-)
Å för att ge en liten ”nuans” i häxjakten mot män, så kolla den här länken:
https://www.expressen.se/noje/lotta-brome-slutar-pa-sveriges-radio/.
Vet inte om du känner till henne, men hon är en av Sveriges duktigaste journalister, mest radio, men även tv ibland…
Håller helt med dig – det finns INGET som rättfärdigar sexuella trakasserier, misshandel och allra minst våldtäkt.
Jag gillar också deckare – jättemycket – bara de inte är FÖR detaljerat bestialiska i sina beskrivningar.
Tack för länken, ska kolla den!
Har svårt att formulerar, säger bara, så bra skrivet. ❤ 🙂
Tack min vän! Det är inte lätt att finna orden alla gånger.
Kram!
Kram tillbaka 💕❤️
Bra att du skriver om det här Carita. Under så många år har det talats och skrivits om hur illa det är i andra länder vad gäller kvinnors rättigheter och synen på kvinnor men att även vi haft dessa problem har vi tystat ner. Äntligen börjar vi tala om detta! Inte en dag för tidigt. I början av kampanjen poppade så många smärtsamma minnen upp att jag inte orkade kommentera någonstans. Mådde riktigt dåligt och höll mig för mig själv. Sedan insåg jag att precis så kändes det förmodligen för massor av andra kvinnor just nu och jag insåg också att jag absolut inte är ensam.
Kram till dig!
Jag har känt lika – i takt med att jag läst om andras minnen har egna börjat dyka upp.
Ändå har jag aldrig blivit våldtagen, och jag har haft både tur och lycka då jag kommit ur en massa situationer som kunnat utvecklas till vad hemskt som helst…
Men jag har blivit misshandlad, och det är något jag talat öppet om med människor jag litar på.
Det är som du säger – äntligen börjar människor prata – inte en dag för tidigt.
Kram!