Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.
… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.
Jag älskaratt cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.
Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.
Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.
De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.
Det talas mycket om att vi ska leva i nuet. Att göra det är en konst, och jag tror att jag har blivit allt bättre på att vara närvarande på många olika sätt.
Gårdagen är ett minne blott, om framtiden vet vi intet.
Men nog måste vi få drömma och planera. Det handlar ju om att ha framtidstro och just nu har jag det.
För tillfället väntar jag på en massa olika saker. Och då jag är en otålig person är denna påtvingade väntan, det vill saker som jag inte KAN forcera, säkert riktigt nyttig…
Jag väntar på
– att få nyckeln till nya bostaden så att jag kan ta mått på utrymmen och börja bära in en del små grejer där
– att äntligen blir klar med tömningen av några skåp här som jag nu bor, att få gamla pärmar ut och endast det mest viktiga från arkivet sparat
– att flyttföretagets bil kör mina saker till nya stället i slutet av augusti
– att få komma i väg till Moraitika på Corfu med en god vän
Åter en gång ett bidrag från sjöfartsmuseet i Lovisa.
Glad att jag en gång hittade den här utmaningen, som förvaltas av BP i dag.
Det här torde vara mitt 108:e inlägg i serien om jag räknat rätt.
Skål på den saken!
Och en liten lektion i finska samtidigt för intresserade 🙂
Har ju blivit en hel del fotbolls-EM de senaste dagarna.
I dag hejar jag på Sverige igen en gång, få se hur det går mot Nederländerna.
Sverige ligger under med 1-0 då det är pausvila
Usel bild tagen via teven 🙂
Var på en liten turné med en väninna i går, några glas mousserat, musik och bra diskussioner som vanligt.
I dag har det mest varit ”rensa-ur-arkivet” som gällt. Ett belönande arbete då man ser hur antalet pärmar blir färre. En massa minnen från 30 år tillbaka i tiden dyker ju också upp. Vi jobbade mycket tillsammans med ex-maken under några år, han fotograferade och jag skrev. Även de episoderna kan jag i dag se tillbaka på med stor glädje 🙂
… som inte är färdig än, så den blir ännu finare – vänta bara! 🙂
Såsom alltid finns det saker som måste filas innan allt är klart, till exempel lär en del kantstenar vara så vassa här att bildäck gått sönder… och det är ju inte bra… Men tids nog blir allt toppen!
Förnyade Strandvägen i Lovisa ❤
På sina ställen byggs nytt, medan annat rivs. Av gamla svenska högstadiet finns inte mycket kvar.
Hej då… dit for den skolan!Grafik på Gallery Saltbodan.
Och så hann jag vara lite kulturell också. Stack mig in på Gallery Saltbodans senaste utställning. Om det inte börjar regna åker jag dit i kväll också och lyssnar på musik.
Dagen har varit fullspäckad med möten och jobb – nu tänkte jag ta igen mig med lite ost och vin, och fortsätter tömma pärmarna med gamla artiklar. Verkligen en spännande resa bland gamla minnen 🙂
… vad kan vara bättre än det? Vi blev bjudna på så mycket gott hos två kollegor på Nya Östis. Utomhus i en lummig trädgård på en av sommarens bästa dagar. Vi fick hembakt bröd, bondost, rulltårta, glass… gissa om man rullade hem? 🙂 Tusen tack till värdarna ❤
Vackert dukat och vackert dekorerad bondost!
Jag är ganska trött just nu. Det har varit en intensiv dag. Men jobbet med arkivet, det vill säga spara-slänga, fortsätter. Jag vill att flytten ska bli smidig.
Det ska INTE behövas femtio flyttlådor den här gången…
Investerar i smått och gott för nya bostaden. Bland annat en badrumsmatta. Angående eventuella något större investeringar fattar jag inga beslut nu. Vill se hur mina ägodelar sätter sig på nya stället först.
Den tanken blev särskilt tydlig i går på Corazon Grandesstora sommarfest i Lovisa. Siw Broman, som är en ungdomsvän jag gått i skolan tillsammans med, har bott länge i Sydamerika. Där har hon gjort ett otroligt jobb med att låta bygga ett hem för utsatta flickor. Mer info för intresserade finns på hemsidan, tryck på Corazon Grande-länken lite högre upp.
Siw hälsar på i Finland varannan sommar och då arrangeras en fest där hon berättar senaste nytt. Fler faddrar behövs eftersom alla kostnader stigit i Bolivia.
Några av de fina vinsterna i lotteriet.
Tänker jag på den insats Siw gjort kan jag också tänka att allt i livet är möjligt, så länge viljan och tron finns.
På festen uppträdde Zaray Dancers med dans.
Ibland känner jag oro förstås. Hur ska jag hinna få allt klart så att flytten går smidigt? Men i nästa sekund känner jag att jag har läget under kontroll, jag har varit med förr. Flyttföretag och lådor är redan beställda, hyror betalda, nytt elavtal fixat.
I natt hade jag första drömmen som tangerade min kommande utlandsresa… Jag hade inte packat med mig nästan nånting i klädväg…
Men i drömmen bubblade jag av glädje 🙂
… men nu har jag hittat min drömbostad! Jag hoppas att jag efter den första september i år inte behöver flytta nånsin mer.
Jag berättar inte ännu exakt vart jag ska flytta men bostaden ligger mycket centralt i Lovisa. Jag visar heller inga bilder på ett bra tag därifrån. Först ska jag flytta in, och det sker i slutet av augusti.
Jag förstår om någon tänker – vad det är för fel på henne 😀 Är hon galen såsom hon flyttar?
Egentligen tycker jag inte om stöket, och det tär på plånboken att betala dubbla hyror samt anlita flyttföretag.
Men jag tror att tre år var precis vad jag behövde innan jag kunde landa helt rätt.
Först behövdes tiden för att jag skulle städa mig ut ur fyrarummaren jag hade med ex-maken. Det skedde sensommaren 2014. Sedan behövde jag tid för att städa mig ut ur den trivsamma stora trerummaren sensommaren 2016.
Orsaken till att jag flyttade då var behovet av mindre bostad och lägre hyra.
Min trivsamma balkong där jag bor nu.
Sedan dess är det enda jag har saknat en hiss. Jag har vänner med funktionshinder som på flera år inte kunnat besöka mig. Själv blir jag inte heller yngre med åren. Vardagsmotionen i trapporna tänker jag fortsätta med, men har jag en tung resväska eller köper jag en möbel slipper jag härefter slita med dem.
Nu blir det en bråd augusti månad för mig. Jag hinner precis flytta in men inte få något i ordning innan jag ska till Grekland. Kommer sedan hem därifrån till ett lätt kaos men det gör absolut ingenting.
Nu känner jag glädje och tillförsikt inför hösten. Oron inför de mörka kvällarna, kylan som kryper på… den är borta. Jag har blivit bönhörd ❤
Först tänkte jag vänta med att berätta allt det här, men så sa Geddfish att delad glädje är dubbel glädje 🙂 Och eftersom jag skrev på Facebook att den som behöver en tvårummare på 65 kvm som ligger centralt i Lovisa (som har inglasad balkong, stort kök, kaklat stort badrum) … ska ta kontakt med mig… så är det ju ingen hemlighet. Jag har fått lov av min hyresvärd att marknadsföra bostaden, och den är fin, jag har trivts mycket bra!
Dagen började med att jag kollade priserna på produkterna på torget. Vi gör lista på dem varannan vecka i Nya Östis.
Blomsterarrangemang.
Jag tycker vi har oerhört fina blomsterarrangemang i staden och vill ge beröm för det. Mycket klagas det om till exempel via Facebook, nyligen var det någon som skrev om blommor som SAKNADES vid busstationen. Varför se det som man inte har, i stället för att se det som FINNS?
På SUP-bräde i Strömfors bruksmiljö.
Då jag hade fotograferat två hus som är med i Lovisa Historiska Hus i Strömfors bruk fick jag syn på det här. En lugn miljö att lära sig paddla på SUP-bräde. Men jag skulle inte ha velat falla i vattnet där bland alla näckrosor… 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 