… ännu då klockan är 21.30. Något att blicka tillbaka på och minnas när hösten och vinters mörker åter sänker sig. Den mörka och kalla tiden på året får jag allt svårare med ju äldre jag blir.
Så här högt står solen…
Debutsky's Blog – Inne i huvudet på en författare
Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.
Ja tänk, man är egentligen så van med att solen finns till att man inte tänker alltid på var den är, men du som bor högt får ju ut av dens sväng mycket mera.
Ja, jag har ju insett det – att det kan vara skugga och blåsigt på andra ställen.
Här sitter jag på min inglasade balkong eller i soffan och njuter 😀
Besökte Österbotten under veckoslutet. Vaknade på lördagsmorgonen och trodde jag hade försovit mig. Klockan var 04 och ljust som mitt på dagen! Har faktiskt vant mig vid ”sommarmörkret” här. I början tyckte jag det var hemskt med så mörka juninätter!
Ja, dom har längre ljust där – för att inte tala om Lappland 😀
Underbart!
Solen går ner här vid 21-tiden. Om vi nu råkar se en sol!!!
Ha en fin dag!
Här försvinner den bakom trädtoppar och horisont närmare 22, otroligt 🙂
Kram och ha en fin onsdag!
Solen försvinner ca 21.30 om jag minns rätt. Tänker inte på vad klockan är men Minton och jag går ut vid 21 tiden och då brukar den vara på väg ner.
Kramar
Här är det ännu ljust efter 22.
Nu njuter vi av sommaren – kram till dig, puss på Minton och håll utkik efter posten 😉
Vilken vacker bild med spetsgardinerna och solen…
Tack – jag älskar mina skira gardiner och att sitta och soffan och se på solnedgången.