Glädje blandas med tacksamhet. Det har varit en tung säsong för Lovisa Tor i innebandyns division ett. Ny förlust efter förlängning och straffslag i kväll. Men vad kan man göra? Som supporter gör man inget annat än hejar, hoppas, vill att det ska gå bra – man finns alltid där. Men det är inte vi som spelar (tack och lov för det), även om vi många gånger tror att vi vet mest och bäst om allt 😀
Men genom alla år jag följt Lovisa Tor. Sedan 1998 om jag minns rätt, har jag fått massor av nya vänner. Jag har fått se halva Finland, en massa idrottsarenor och bensinmackar där vi käkat 😀
Jag skulle kunna skriva en bok om allt jag upplevt med laget ❤
Nu vill jag ännu inte tänka på hur säsongen slutar. Klarar vi kontraktet för fortsatt spel i division ett, eller inte?
Tacksamhet känner jag ändå för SÅ mycket som Tor gett mig. Upplevelser, eufori, uppgivenhet, glädje, sorg. Det är stora känslor det.
På förra bortamatchen fick jag de här handledsvärmarna av Pirjo, en av många fina människor jag lärt känna under åren med Tor. Tack ❤
Ledsen att TOR förlorade igen. Som supporter pendlar man jämt mellan hopp och förtvivlan. Visst är det fint med att träffa nya vänner i supporterskaran, men man vill ju ändå att ”laget i ens hjärta” helst ska vara framgångsrik.
Hur många lag åker ur? Ligger TOR på sista plats? Hur många poäng behöver laget ta för att inte flyttas ned till div 2? Hittar inga tabeller på nätet.
https://salibandy.fi/tulokset/#/sarja/miesten-divari-runkosarja/5732
Finns bara tolv poäng kvar att ta, så det skulle gälla att komma ovanför sista strecket. Då får de kvalspela om att hållas kvar i ettan.
Känns mycket sorgligt, dom har inte spelat dåligt men förlorat många gånger med små marginaler, såsom i går.