Min romankaraktär Adrian Debutsky har namnsdag i dag. Han finns hela tiden i mitt liv, hur konstigt det än kan låta för andra att fiktiva personer gör det.
Är det inte bara barn som har låtsaskompisar? 😀
Jag är väl då en vuxen med barnasinnet i behåll, och förmågan att fantisera har inte heller försvunnit.
Däremot har jag just nu ett så krävande jobb att tiden för att skriva en fjärde bok om honom inte finns 😦
Dag ut och dag in redigerar jag texter eller skriver artiklar själv. Att skriva böcker kräver ett annat lugn, eller till exempel att jag är tjänstledig. Det var jag i perioder då jag skrev mina tre relationsromaner om honom.
Att ta ledigt två, tre månader som privatföretagare känns inte ekonomiskt möjligt. Men… vi får se. Idéer till olika böcker finns!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så vacker azalean är jag lyckas aldrig med den. Gillar Adrian i din bok och läser gärna en till.
Kramar
Han blir glad när han hör att du gillar honom ❤
Azalean ska ha vatten varje dag, och får inte stå för varmt har jag lärt mig.
Återstår att se hur växten klarar sig över våren.
Grattis till Adrian!
Vem vet, helt plötsligt har du skrivit ett nytt bok med honom och hans äventyr.
Kram!
Ja, jag vill så gärna – om jag kunde disponera tiden rätt 🙂
Kram!
Än en gång ett bildbevis för att du har gröna fingrar.
Adrian är ett så fint namn tycker jag. Att skriva böcker på heltid kräver att man är en ”stor” och framgångsrik författare gärna med ett ”känt” förlag i ryggen, typ Norstedts eller Bonniers. Å det är inte så jättemånga som har.
Precis, jag har aldrig kunnat leva på att skriva mina böcker.
Bra att jag fick tryckerikostnaderna betalda 🙂
Men det var en upplevelse att få böckerna i sin hand och att bli antagen som medlem i Finlands svenska Författareförening, det blir inte vem som helst.
Förstår absolut att han alltid finns i dina tankar. Du ”födde” ju honom. Alla vuxna som har barnasinnet kvar är glada och rätt positiva. Alla andra är tråkiga 😀
Kul att azalean trivs. Kram!
Ja, något riktigt barn har jag inte fött – men jag har gett liv åt Adrian 🙂
Känns fint att tänka så.
Kram!
Grattis Adrian. Nej det låter inte alls konstigt att han finns med i ditt liv, han är ju din skapelse och vän. Du vet ju hur han tänker och känner.
Exakt så är det – du förstår 🙂 ❤
Jaa 😊