Månad: maj 2020

Att fästa på näsan innan den trillar av

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Solen visade sig under några timmar i dag men det var kallt ändå.
Sedan tornade molnen upp sig mörka vid horisonten och regnet började piska fönstren. Aprilväder? Men nu är det ju maj!
Nå, bönderna brukar vilja ha regn då och då.
Mina tomater vill ut på balkongen. När solen började lysa efter klocka 17 igen finns hopp om lite värme för någon timme för dem.

I dag köpte jag en ansiktsmask som kan tvättas i 60 grader och som har en sådan där ”näsklämma”.

Ja, allt ska man då får höra innan öronen trillar av, sa man förr. Eller få se innan man tappar ögonen? Eller klämma fast på näsan så länge man har den?

Gillar att fotografera molndramatiken jag upplever genom fönstret och från balkongen. I går kväll såg det ut så här. Domedag på kommande? Ett mörkt tak över Lovisa? Men ljuset finns ändå vid horisonten, det tröstar ju 🙂

Glad måndag! 11-05-2020

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Vaknade till solsken och +13 grader. Några timmar senare hade vi bara +2 grader och snöfall. Det är mitt glad-måndag-budskap i dag 😀

Snö låg kvar på mammas gård då vi åkte dit med inköp efter klockan 18 i kväll.
Någon har sopat snön bort från vindrutan på en P-plats.
Yes! Jag fick flytta in från balkongen och behöver inte frysa!

Tomatbarnen kom in från balkongen och får nu turvis värme och dusch under en lampa.

Skyltsöndag, den 10 maj 2020

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Mors dag i Finland i dag. Klarblå himmel, flaggan i topp.
Gäller att njuta av det fina vädret nu, lär ska bli kallt och regnigt i morgon och nån dag framöver.

Bilden av de här skyltarna tog jag för snart två veckor sedan. Arboretum Mustila är ett fint utflyktsmål i Elimä.

En liten lektion i finska igen.
Alppiruusulaakso = rododendrondalen
Toimisto = kansli, byrå
Taimimyynti = försäljning av plantor
Pysäköinti = parkering
Viinitupa = vinstuga
Kahvila = kafeteria

Det är bloggaren BP som förvaltar utmaningen Skyltsöndag, som genom tiderna uppfanns av Pumita.

Om det börjar snöa…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… måste man ju ha något att syssla med inomhus. Råkade få syn på några pussel i S-Market. Tidigare har jag köpt dem från bokhandeln eller från en market i Borgå. Nu vill jag köpa allt så lokalt jag kan. Pussel har också blivit populär sysselsättning under coronakrisen, vilket betytt att utbudet minskat och bristen på motiv som just jag gillar har blivit mer påtaglig.

Ett somrigt vackert motiv som påminner mig om olika resor jag gjort, bland annat i Italien och i Frankrike.

I dag köpte vi blommor som mamma vill ha på gården och på sin trappa. Jag försöker stödja olika företagare också då jag köper växter.

Till min egen balkong köpte jag ytterligare några blomster.

Tomatbarnen kämpar på. Finns förhoppning om att de får två, tre timmar sol i kväll om inte någon molnbank uppenbarar sig.

Fina fönster, del 167

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det är egentligen svårt att beskriva hur stort detta fönster är. Eller hur stor Pernå kyrka och den här delen av väggen är.

Jag har många bilder i mitt bloggarkiv, tagna under våren. Ibland känns det konstigt att lägga ut dem, nästan meningslöst… eller kanske närmast så att de inte sitter bra i något sammanhang.

Men vardagarna är som dom är. Jag jobbar mest hemifrån, sitter ensam vid datorn – då blir det inga bildkavalkader från omgivningen 😀

Påminner mig hela tiden om att alla medarbetare och jag gör ett fantastiskt jobb. Vi jobbar enligt ett unikt koncept och får ut ett nummer av Nya Östis varje vecka.
Vi räcker alla till, vi duger som vi är ❤

Fem en fredag – JUST NU

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Att leva i nuet är nog så viktigt. Den här bilden hade passat i Trees on tuesdays-utmaningen också, men JUST NU är det ju lövsprickningstider.

I dag såg jag också de två första citronfjärilarna. Många som har stuga, egnahemshus eller som rör sig mycket ute på landet eller med bil har nog sett fjärilen redan för nån vecka sedan. Men för mig var det just i dag!

Elisamatildas frågor denna fredag handlar om – just nu!

Vad har du hunnit med idag?
– Oj! Helt otroligt mycket. Blev rivstart på dagen med en massa mejl och telefonsamtal som hade med planeringen av nästa tidning att göra. Klockan 12 hade jag massage, efter det fortsatte jobbet och gör det ännu då jag skriver detta klockan 16.30. Jobbet är en livsstil. Jag ger ut texter och har kontakt med ett tiotal medarbetare 🙂 Så fort som något kör ihop sig är jag en av spindlarna i nätet som reder upp saker.

Vad lyssnar du på?
–  Just nu? Inte på något speciellt. Men har vädringsfönstret öppet och där ute hör jag bilar köra förbi och fåglar kvittra ibland.

Vad kommer du göra härnäst?
– Försöker ha en lugn kväll. I morgon handla mat, förbereda mors dag som är nu på söndag i Finland.

Var befinner du dig någonstans?
– I mitt kombinerade sovrum/arbetsrum, hemma i min bostad i centrum av Lovisa i södra Finland.

Hur är humöret idag?
– Bra! Jag är väldigt sällan sur eller arg. Någon gång kanske ledsen eller besviken, men för det mesta glad och tillfreds med livet.

Lovisabyggnader vid torget

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag har jag enbart jobbat hemifrån. Det hör ju i och för sig inte till ovanligheterna efter den 12 mars, under rådande coronatider.

Men i går och i förrgår var jag ute. Bland annat på torget. Passade på att fotografera åt olika håll 😀

Forum, där det bland annat finns ungdomsutrymmen.
Gamla posten. I gatukorsningen görs nu rörsaneringsarbeten.
Vårt rådhus, vackert som en bakelse 🙂

Fina byggnader inte sant? Och snart kommer nog också blomsterplanteringarna vid bänkarna, tror jag!

Kulturhistoria i Svenskby

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

För en dryg vecka sedan var jag ute på en åktur i Strömfors, en by som hör till Lovisa. Svenskby (Ruotsinkylä) är en del av Strömfors och där finns en härlig gammal bensinstation. Inne i stationen var barsidan stängd, men då här finns en ombudspost och lite annan verksamhet kunde vi titta in och kolla de gamla prylarna.

Då jag var osäker på vilken by Gulfbaren finns i presenterade jag mig för en av de anställda som ”turist”. Hahaa, det borde jag inte ha gjort. Hon sa på finska ”Nå men hejsan, är det du? Du var ju här för nåt år sedan och gjorde reportage till Östra Nyland”…
Ridå. Alla känner apan och apan känner ingen 😀

Det förgängliga är så vackert

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.

Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.

Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.

Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.

Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!